Avslöjandet som skakade kulturvärlden

Klubben - av Maltilda Gustavsson, journalisten som i DN avslöjande den så kallade kulturprofilen hösten 2017. En man som fram till dess var okänd för allmänheten men kändis i kulturkretsar.
Jag har följt rapporteringen ganska noga från det att nyheten briserade, då 18 kvinnor vittnade om sextrakasserier och våldtäkt tills domen på 2,5 års fängelsestraff föll. Ändå är det här spännande läsning. Vad är det för psykologi som ligger bakom? Vilka relationer styr? Boken ger också en mer nyanserad bild av kvinnornas berättelser och kanske djupare förståelse för varför man väljer att inte anmäla, varför man till och med väljer att träffa förövaren igen. En reportagebok som övertygar och inte lämnar några luckor. Och som också bjuder på författarens tvivel under arbetets gång med den avslöjande artikeln. Kommer alla drabbade kvinnor våga framträda med sina berättelser? Starka känslor rörs upp igen och mycket står på spel för många.  Hur kunde det få fortgå? Man häpnar och blir upprörd om vartannat över de skamlösa övergrepp som bara pågick under decennier. Plus andra vanarter som följer när transparens är minimal och pengar är inblandade. Under tyst medgivande av några medan andra verkar ha tittat bort.  En välskriven och gediget underbyggd reportagebok.

Brief på en minut: krisen i Svenska Akademin

Lizelotte

Vad säger man i det här landet egentligen?

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink, är en välskriven upptäcktsfärd genom utvalda företeelser i den svenska historien. Boken utgår från citat, seder och nyckelord för olika tidsepoker och skriver historia från ett oväntat håll. Är det rent av orden som ibland styr eller åtminstone har ett finger med i utvecklingens gång?

Helt klart är att allt förändras över tid, inte minst språk och ord. Här får vi gå på upptäcktsfärd genom historien och olika företeelser från 98 e Kr till #Metoo 2017. En del reflekterande, en del med en twist och andra med glimt i ögat. Allt från kapitlet om Tors Hammare till Zlatans Volvo och Öppna era hjärtan.  I gott minne har jag själv historien om svenska hockeylaget som överraskande vann VM guld i Sovjet 1957 och inte förberett någon nationalsång. Utan ackompanjemang tog lagkaptenen upp Helan går, den enda låt som hela laget kunde utantill. Och mitt i hoppfaderallanlej stod marskalk Zjukov, som vunnit slaget vid Stalingrad och lett Röda armén in i Berlin, i stram givakt.

Lizelotte

Om kärlek, uppgivenhet och helvetes kval

Jag har läst Bränn alla mina brev av Alex Schulman. En sorglig och vacker kärlekshistoria. En kolerisk person i centrum som styr så många tragiska öden. Så välgjort. Jag vill kunna skriva så! Göra det komplexa till en känslosam berättelse som är både spännande och lätt att följa, skickligt röra sig över tid och knyta ihop skeenden långt tillbaka i historien med mellantid och nutid. Nutiden hade visserligen inte behövts för att få mig som läsare på kroken.  Den känns mest som ett berättartekniskt knep för att få igång och ihop det hela. Men jag kan ha fel. Och hur som helst så står det inte i vägen för det han så skickligt och  gestaltar baserat på verkliga personer, dagboksanteckningar, brev och händelser. Historien handlar om Alex Schulmans mormors otrohetsaffär med Olof Lagercrantz på 1930-talet. Det som hans morfar, Sven Stolpe, kom att beskriva som ett sexuellt attentat. Klicka hem, läs och njut av denna berättarkonst. Det är min rekommendation.

Lizelotte, väntar på nästa roman av Alex Schulman

Rikt språk och associationer flätas in i varandra

Min höjdpunkt på varje bokmässa är besöket hos Sekwas förlag som specialiserat sig på franska och engelska romaner översatta till svenska. Med en diger bokhög under armen när jag lämnar montern varar alltid mässan till långt långt fram på hösten för min del. Har just avslutat Regnvakt av Tatiana de Rosnay (ni vet hon som skrev Saras nyckel). En bok med rika beskrivningar och associationer som flätas in i varandra. I centrum står fotografen Linden Malegard som kommer till Paris för att fira sin fars 70-års dag. Det är översvämningarnas och terrorattackernas år 2015 som sätter en apokalyptisk stämning. Det slutar aldrig regna och allt eftersom vattennivån i Seine stiger rullas olyckor, händelser och familjehemligheter upp. Som om de alla slängdes i vattnet och tvingades simma. Det blir tydligt hur omständigheter och tillfälligheter får genklang i generationer.  Inget är glömt, men kanske kan det förlåtas? Starkt plus för det rika språket och den genuina känslan som förmedlas av naturens krafter.

Lizelotte

läsning som vänskap fullt möjligt med Marcel Proust

Ni vet hur det är med vissa böcker. Det kommer något annat emellan hela tiden. På mitt nattduksbord ligger sedan (väldigt) länge På spaning efter den tid som flytt, Swanns värld, som är del ett av sju band i Marcel Prousts stora livsverk.
En sommar med Proust
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att nu ska jag verkligen… och jag vet inte hur många gånger jag har börjat och kommit en bit… men så kommer det något annat emellan, fast man egentligen skulle vilja läsa. Eller kanske är det så att man vill ha den utläst? Ha den bakom sig men inom sig?

Men då! Då väntar del två. Det sägs att bara hälften av de som köper del ett också köper del två. Och bara hälften av de som köper del två köper också del tre. Men sedan lär man vara fast och ta sig an alla, all in all, 3000 sidor.  Och kanske börja om på sidan ett igen... 

Hur som helst, just det kommer aldrig hända med mig så jag blev glad när jag såg En sommar med Proust i bokhandeln. Perfekt! Fågelvägen till Swanns värld och de andra.   

Här finns lagom stora eller små portioner ur alla sju banden. En del nyöversatta utdrag, ett antal kännare som delar med sig av reflektioner, och Marcel Prousts ord och citat. Citat som ”Vår sociala personlighet skapas av andras tankar”.  Jamenvisst. Kanske är det till och med så att vi ibland definierar oss själva utefter vad andra tycker?   

Och i kapitlet om läsning: ”Läsning är en vänskap”. Visst är det så? Med en bok är man aldrig ensam! Jag kan bara rekommendera  En sommar med Proust. Food for thought och mersmak till att ta sig an På spaning. Men det får vänta! På nattduksbordet ligger en annan bok. Birgittas senaste roman En oemotståndlig affär – den längtar jag efter att börja läsa NU – och känner jag mig själv rätt och Birgittas sätt att skriva kommer jag att sträckläsa den.

Lizelotte

Husmoderns död och andra texter

En samling essäer av Sara Danius som ger associationer och får tankarna att dansa vidare. En sådan läsfest!
Texten som handlar om just husmoderns död är en genomgång av hur Bonniers kokböcker genom åren speglar tiden och samhället.
”Borta är inte den ömma, bullbakande och saftkokande kvinnovarelsen. Borta är husmor som slaktare.” Påståendet är sakligt underbyggt med exempel från Bonniers kokbok från 1960 med uppspikade ålar och flådda harar som snart ska få huvudet avhugget av husmor. Hon skriver roligt och initierat om olika ämnen som överraskar. Hon knyter till exempel ihop Bonniers kokbok med Proust i en sås av majonäs. De flesta essäerna har sin botten och sina referenser i litteraturen och jag tror jag skulle kunna vara intresserad av det mesta om det presenterats av Sara Danius. Som Sartre. Hon sammanfattar bland annat hans poäng i boken Äcklet: Att leva är en sak, att berätta om det en annan. Jag tänker på Daniel Kahneman som långt senare skrev Tänka snabbt och långsamt. Han har ett mycket intressant TEDTalk om gåtan kring erfarenhet kontra minne. Eller om att vara lycklig i sitt liv eller med sitt liv. Tillbaka till Husmoderns död och andra texter: Finns att låna som e-bok på bibblan. Kan med fördel läsas i portioner snarare än i ett enda svep. Och då får man ju ha den med sig så mycket längre.

Lizelotte

Kusligt bra populärhistoria

Svälten - en fackbok jag läser med samma iver som en fängslande roman. Hur kan en bok om svält i mörkaste dystra fattigsverige under 1800-talet åstadkomma detta?

Missväxten under 1867-1869 är en av de värsta naturkatastroferna i svensk historia. Och 
redan på första sidan kommer man rakt in i det ofattbara. En familj i norra Sverige som inte har någonting kvar att äta, sedan håret på kohuden har skrapats av, stekts och ätits upp, kokar och steker ett par gamla uttjänta kängor. Sverige 1867. Ett utarmat bondeland. Ett stycke historia som inte är så långt bort i tiden. Jag tänker på min gammelfarfar Johan som föddes 1878. Han dog strax innan han skulle fylla 102 och jag 17. Jag tänker på vilka omställningar och skiften han var med om under sitt liv. Han upplevde visserligen inte de värsta nödåren kring 1867 men berättade om fattiga vintrar, umbäranden och magra skördar. Hur de räfsade ihop de sista höstråna med sina bara händer. Inget, verkligen inget fick förspillas. Idag dör fler av övervikt än av undernäring.

Boken är intressant ur flera aspekter. Inte minst beskriver den en rad olika öden och vad som händer med människors beteenden i olika stadier och hur tillvaron krymper. Men boken konstaterar också att de berättelser som finns bevarade framförallt kommer från de som inte själva drabbades allra värst. ”De som verkligen svalt, de som verkligen led den djupaste nöd - de är tysta ända in i döden.”

Svälten av Magnus Västerbro belönades hösten 2018 med Augustpriset. Läs den. Inte bara för historielektionens skull utan berättarkonstens.Kusligt bra. 

Lizelotte

Inspirerande tips och idéer för  ett hälsosammare liv

Kravlösa dagar, långa promenader och härliga bufféer. Och framför allt tid att umgås, prata färdigt och läsa goda böcker. Påsken är bäst.

Överst på läslistan har jag haft Hälsoresan av Maria Borelius. Närmade mig den med viss vånda för matvanorna är verkligen si och så. Men, här är konkreta tips och smarta idéer för hur man kan leva ett hälsosammare och friskare liv. Mer inspiration än pekpinnar alltså. Och vem vill inte bli piggare, starkare och kanske lite lyckligare? Värt att prova tänker jag som nu fyllt skafferi och kylskåp med helt nya saker. Mandelmjölk, kokosolja och proteinpulver….
 
Lizelotte, stänger påsken med en sista marsipankyckling

Stora livsfrågor i fransk klassiker Med livet framför sig

Vissa böcker står ut. Stannar kvar länge och ger lust att återvända till. Med livet framför sej av Emile Ajar är en sådan. En riktig fransk klassiker från 70-talet som, när den kom ut, var unik i sitt slag.
Med livet framför sej/La vie devant soi, Émile Ajar
Har du inte läst den vill jag bara rekommendera! Samhällskritisk och skriven ur ett barns perspektiv på ett lekfullt språk som säkert inspirerat många författare efter det. (T ex Ett öga rött av Jonas Hassen Kehmiri.)

Momo, en arabisk pojke på sisådär 10 år, han vet inte säkert eftersom han inte har blivit ”datummärkt”, bor tillsammans med madame Rosa, en pensionerad prostituerad i Paris. Lägenheten ligger ”sex trappor upp till fots” och är ett evigt bekymmer för madame Rosas gamla ben och värkande kropp.  

Med ett delvis självuppfunnet språk reflekterar han och drar sina slutsatser om livet, ålderdomen och döden.  Men också om vänskapen, lyckan och kärleken. Kärleken mellan honom och Madame Rosa, en polsk judinna som överlevt Auschwitz.  För det är det som boken ytterst handlar om tycker jag även om segregation, fattigdom och fördomar är underliggande teman. Allt genomlyst på ett dråpligt sätt genom Momos sätt att berätta.  I min bok finns många öronmärkta sidor och understrukna rader. Till exempel när han stjäl en hundvalp som blir hans käraste ögonsten, för att senare inse att hunden inte har ett bra liv hos honom i den lilla trånga fattiga lägenheten. Han säljer den dyrt till en dam och slänger sedan pengarna i en brunn och gråter hela vägen hem. 

Här finns alla stora livsfrågor även om handlingen är förlagd till en värld som inte är så bekant för många av oss. På vägen har man lika nära till skratt som sorg över sakernas tillstånd.

Emile Ajar, som fick Frankrikes finaste litteraturpris, Prix Goncourt 1975, är en pseudonym för Romain Gary, vars egentliga namn är Romain Kacew. Bara det är en intressant historia!

Inte alla blir så förtjusta i boken som jag. Det stod helt klart när vi diskuterade den några vänner häromsistens. Men ingen går oberörd förbi. Läs den och döm själv – Finns som e-bok på biblioteket till exempel. Men jag säger bara  lyckliga du som har boken framför dig!

Lizelotte

Om kvinnor som står ut

Just lagt ifrån mig boken Finna sig av Agnes Lidbeck. Boken som legat länge och väntat på mig. Som jag börjat på men aldrig kommit längre i än till sidan 20. Men så, efter att ha läst ett reportage om författaren i tidningen Vi läser fick jag upp intresset! Det tog fortfarande en bra bit in i boken innan jag tog till mig hennes avskalade och nakna sätt att skriva. Man får inte veta någonting runt omkring huvudpersonen utom just det som historien är avsedd att berätta, men där består historien av många rika detaljer som fångar stämningen. Allt kretsar kring Anna, hur hon ser på sig själv eller kanske ännu mer hur hon tror att omgivningen uppfattar henne. Hon speglar sig i männens blickar och undrar redan på BB efter att ha fött sitt första barn om männen som ser henne vill ha henne eller kommer vilja ha henne sen. Hela hennes identitet och liv kretsar kring att vara sedd. Hon vårdar sina barn, står bredvid sin tråkiga man i en äktenskaplig teater tills dess att de båda skaffar sig nya partnrs och bryter upp. Mönstret går (förstås) igen i nästa relation. Att vara behagfull.

Insiktsfullt går författaren in i en modern kvinnas huvud och man blir påmind om att det nog inte har hänt så mycket sedan Simon de Beauvoir med friheten och jämlikheten.

Kan inte vänta med att börja på hennes andra bok Förlåten där två systrar intar varsin roll när de röjer huset efter sin pappas död. Relationer, relationer. Ett outtömligt ämne inte sant?

Lizelotte

I brist på nya nobelpristagare kan man läsa gamla

Terminsavslutning i Booked, vår enkla men glamourösa bokklubb. Enkel för att vi bjuder varandra på te och mackor i vardagen, glamourös för att vi alltid börjar tedrickandet med ett glas Champagne. Men igår var det exklusiv glamour hela vägen. Booked besökte Sara som bjöd på Aternoon Tea i sin tjusiga våning. Så gott och flott! Jo vi pratade lite böcker också – själv vill jag i dessa nobeltider slå ett slag för Kazuo Ishiguro, och framför allt Återstoden av dagen, en sorglig men mycket underhållande historia om den engelske butlern Stevens som gett sitt liv åt att serva andra och alltid undertryckt sina egna känslor. Läs och njut av det underbara språket!  Kanske till en passande kopp afternoon tea?

Lizelotte

A la francaise

Vilken tur att det skrivs så mycket bra böcker! Jag har fullt upp med bokhögen på mitt nattygsbord och har just avslutat två romaner. Vet inte varför jag alltid hamnar i hyllan för fransk litteratur?! Eller hos Sekwa förlag mera bestämt som ger ut välvalda franska böcker på svenska. Har ni upptäckt det? Om inte, give it a try, i väntan på Birgitta och Christinas nya romaner .
 
Olyckan av Valérie Tong Cuong. Vardagsnära men ändå dramatiskt. Den stora olyckan som kan hända när som helst men som man inte kan gå och tänka på och vara rädd för om man vill undvika att bli paranoid. (Det kan ju hända ändå gubevars.) Olyckan slutar trots allt ganska väl men längs vägen avslöjas lögner och halvsanningar, demaskeras umbäranden och nödrop samtidigt som något äkta får spira som ett hopp vid sidan om. Sparsmakad med välgjord dramatik.
 
Den sommaren av Véronique Olmi – läsvärd för alla oss som älskar att glida in i förhållanden som knakar, relationer som blomstrar och tillspetsade uppgörelser blandat med strandpromenader och ja, lite toner, dofter och bilder från Normandie.

Lizelotte

Politik och rymlig poesi

Jag har snöat in på Kennedy. Mitt i presidentvalskampanjen för ett par veckor sedan reste vi runt i New England och bland annat besökte vi ett Kennedy-museum i Hyannis och ett, det bästa, i Boston.
 
Nu vill jag veta allt! Läser och googlar och slukas upp av denna fascinerande familjehistoria som man aldrig riktigt blir mätt på -  för här finns allt. Politik, maktspel, glamour och drama. Ond bråd död. Och också vacker poesi.

Just nu ligger ”She walks in beauty – A womans journey through poems”  på mitt nattygsbord. Alla utvalda och kommenterade av Caroline Kennedy. Här finns allt från Gertrude Stein och Dorothy Parker till Emily Dickinson och Lord Byron. Och väldigt många fler som för mig är helt okända. Men! Vilken fröjd! Och dikter är så rymliga. De kan innehålla en hel roman på bara några rader.  Som denna av Nikki Giovanni t ex.  

 Lizelotte