Tada! Som utlovat.
Omslaget till tredje och sista (!) delen om Anna Holm: ETT OEMOTSTÅNDLIGT BEGÄR.
Tack bästa Sofia Scheutz för design och idé. Vi har kompat bra ihop.
Och tack Pepsi, världen bästa vovve, som satt still en tiondels minut för att fotograferas.
Och visst är det snyggt med det orange, lite guldiga, färger som ska harmonisera en solnedgång.
Så vad tänker Anna på?
Vad rör sig inne i hennes huvud?
Läs boken i september så får ni veta.

Omslaget på ETT OEMOTSTÅNDLIGT BEGÄR är klart. Och det blir såååå fint och bra.
Och redigeringen av manuset framskrider. Det blir också såååå bra, haha! Jag är helt inne i Anna, Filip, Fabian och Kattis värld. Ja, ni hör, dessa fyra personer kommer alla ha en stor plats i nästa Anna Holm-bok.

”En lycklig tid
Skuggor från det förflutna
Vem kan man lita på?”

Imorgon visar jag upp omslaget. Idag kan ni få ett smakprov ur boken:
Varsågoda: Kapitel 1.
 

Redigeringsträsket.
Det är så många författare känner när de redigerar.
Men jag älskar det.
Att få se hur min text bara växer, fördjupas, spetsas till. Känna hur den utvecklas, hur karaktärer synliggörs och onödigt prat försvinner. Få upptäcka felen, det ologiska, få chans att ta bort och lägga till. Det blir ju bara bättre.
Och det är inte en redigeringsomgång. Det är många, så många att jag inte ens orkar räkna.
Och redaktören som har alla sina synpunkter.
Ofta så kloka och 
välformulerade. Som gör att allt höjer ännu mer.
Så tacksam för det.
Så småningom ska det bli en tryckt bok. Med snyggt omslag, baksidestext och fint författarfoto. Några recensioner från tidigare böcker. Tack till alla och annat smått och gott.
Men det är en bit kvar. Boken kommer finnas i handeln i september.
Ett oemotståndligt begär.
Omslaget är klart nu och det blir så snyggt.
Åh, vad jag längtar tills ni ska få läsa!
Och vet ni vad! En oemotståndlig affär har kanonpris på Adlibris just nu. Passa på innan nästa boksläpp! (Klicka på Adlibris-länken)
Ha bästa söndagen!

Glor på min skärm.
G L O R.
Ibland är det stopp och idag är det på det viset. När jag kliver upp på morgonen så förutsätter jag att jag ska göra en hel massa, men idag blir liksom inget gjort, istället hittar jag på tusen andra saker.
Idag tänkte jag (bland annat):
- skriva klart synopsis, och då menar jag S K R I V A  K L A R T.
- få ner på skrift ett upplägg på ett projekt som redan har diskuterats, varit möten om och som finns i mitt huvud. Nu ska det bara skrivas ner. B A R A.
- maila ut förfrågningar och ta kontakt med listan av nätverk och andra som vill ha föreläsare. Fixa bokningar i höst. H U R  S V Å R T  K A N  D E T  V A R A?
- skriva en blogg. O M  V A D??
Men inget blir gjort och jag... glor.
Jo, förresten! Det blev ju en blogg nu iaf! Om egentligen inget alls. Mer än om hur hjärndöd jag är ibland och det tror jag alla är då och då.
Så nu tar jag mig en promenad istället.
Men förresten! Fick reda på att ljudboksupplagan av SOM ETT BREV PÅ POSTEN är slutsåld. Häpp.
 

Det här med recensioner.
Det är såklart viktigt. Oavsett om det är positiva eller negativa sådana. Man kan förstås fråga sig vad en recension är? Är det bara tidningar och medias röst som räknas? Eller alla bokbloggare? Eller den enskilda läsaren? I grunden handlar det ju om en människa som tycker, även om han eller hon skriver för Svenska Dagbladets kultursidor eller om det är en hemmafru i Åsele. Alla röster är lika viktiga, tycker jag. Det enda jag förkastar är de som spyr ur sig galla, som är rent elaka. Men dessa personer skyltar sällan med sina namn, det är dem som kan gå under rubriken ”nättroll”. Som anser att det är deras rätt att såga och göra människor illa.
Recensioner som värmer mig mest är nog de personliga ändå. De läsare som tar sig tid och ork att skriva till mig personligen och uttrycka sina tankar. Dessa är tack och lov till 99.9% positiva, och det är ju klart att det boostar mitt ego.
För det kan behövas ibland i en författares rätt ensamma vardag.
 

Är det någon mer än jag som har en slags hang-up på Grey's?
Nu pratar jag alltså inte om Fifty shades of Grey. Nix, nu är det Grey’s anatomy som jag menar. Hör ni? Grey's anatomy. Jäklar en sådan serie. Jag kan inte klara mig utan den. Faktum är att det är nog det enda jag ser på teve nuförtiden, förutom olika aktuellt-sändningar. (Och hur kul är det på en skala?). Men Grey’s alltså. Jag är så involverad i alla trassliga kärlekshistorier som aldrig tycks lösas och hur alla doktorer opererar medans de pratar om alla sina problem och glädjeämnen under tiden, och jag undrar: är det verkligen så på sjukhus?
Ingen aning.
Det enda jag vet är att jag är fast. Så får alla rynka på näsan hur mycket man vill.
Häpp.
 

Idag är det en jättejobbig dag. För idag ska jag köpa en ny bikini.
Tror jag i varje fall.
Hur stor ångest har man inte varje år när man ska tränga sig in i ett litet bås med neonrör och klä av sig mer eller mindre naken med ett antal små minimala plagg på galgar som är fullständigt omöjliga att träda på plaggen igen, efter att man provat? Man klär på sig det som såg så snyggt ut på provdockan eller på bilden eller för all del, till och med på galgen. Hur i hela världen kan det komma sig att det inte ser lika lockande ut på min kropp? Varför pöser brösten ut, varför lägger sig magen över byxkanten, och hur kommer det sig att lår och ben inte alls harmoniserar med hur den lilla byxan är skuren? Man (läs: jag) faller fortarande för små, söta bikinis, men i själva verket borde jag kanske köpa en hel baddräkt. Eller helt enkelt strunta i att köpa dessa skitplagg som ändå aldrig passar. Och när man står där i all sin utsatthet så inser man att man måste prova en annan storlek (läs: större) och givetvis så finns det inte en endaste expedit inom synhåll just då.
Så vad ska man då göra? Trippa ut i trosorna?
Nej, vid närmre eftertanke så lägger jag nog min energi på annat denna lördag. Efter att ha skrivit detta så försvann den minimala lusten jag hade i morse!
Och förra säsongens bikini är faktiskt helt okej. 
Ha en fantastisk solig helg!
 

Att skriva synopsis är mycket svårare än att skriva en roman. Det är då man ska värka fram vad den kommande boken ska handla om, vad den röda tråden ska vara, vilka personer som ska finnas med, vad de har för karaktär, utseende, hang-ups, önskningar och drömmar. Man ska sy ihop en historia som förhoppningsvis ska fängsla läsaren, framkalla skratt och gråt, kanske ilska och glädje. Man ska knyta ihop säcken i slutet så läsaren inte sitter med en mängd olika frågor och det ska inte bli ett ”jaha?” efter avslut, det ska bli ett ”jag vill ha mer!”
Samtidigt…
Så vill jag ha utrymme för spontanitet, att väva in nya historier vid sidan av som inte var planerat innan, smyga in en bifigur som inte var född i synopsisstadiet, glida iväg från den röda tråden för att jag just i det ögonblicket känner att det är rätt.
Vara lite wild and crazy. Eller extra kreativ.
Det är det jag sysslar med nu. Synopsis. På nästa roman som jag börjar skriva på någon gång i sommar.
Så spännande. Även för mig.
 

”Fejkkonton recenserar böcker i rekordfart på nätet”. (Läs länk). 
Just nu kokar det en aning bland författare och förlag. Det har framkommit att Boktipset som är knutet till Adlibris och Bonniers har en mängd fejkkonton där man betygsätter böcker i snabb takt med bara ettor för att sedan ge en femma till utvald  bok. På det här sätter får man ner omdömet om vissa böcker som i sin tur leder till att konsumenten som tittar på betyget och hur många stjärnor en viss bok har, kan bli vilseledd.
Förskräckligt, enligt min åsikt!
Jag är många gånger skeptisk till dessa betygssättningar, oavsett om det är böcker eller hotell eller annat. Ett väldans tyckande i tid och otid. Och det gäller även ”läsarrecensioner”. Man kan få en dålig recension från press eller bokbloggare men det är oftast nyanserat och välutvecklat och kan många gånger bli tänkvärt för författaren. Men en läsarrecension kan bestå i att skriva ungefär ”kan ingen jävel stoppa den här personen som förmodligen har mutat sig till att få ge ut en så jävla dålig bok”. Gärna med en mängd stavfel i meningen.
Knappast konstruktiv kritik.
Om det stämmer att Boktipset har så många fejkkonton som ställer till det så hoppas jag innerligt att Adlibris och Bonniers börjar städa. Det är en skam både mot författaren, läsaren och förlaget.
Basta.
PS. Klicka gärna på länken här till Adlibris och checka av mina stjärnor och så kallade recensioner. En salig mix.
 

En vanlig måndag.
Sköna väninnor ses över en god middag och ett gott glas vin.
Så befriande.
Bort med ”vi ska bara ses på fredag och lördag kväll”. Fram för en middag ihop vilken dag som helst. Att träffas. Umgås. Skratta. Skvallra. Utbyta tankar.
Måndag eller när som.
Viktigast är att man har vänner. Vilken dag som helst.
Tack för ikväll!