Vilket år det har varit!

I januari skrev jag avtal med Bokfabriken och i juni kom Alibi AB ut med en jätterolig releasefest.

I augusti startade jag Ketchup-of-the-day-bloggen tillsammans med mina begåvade, charmiga  och roliga väninnor: Birgitta Bergin och Lizelotte Edvinsson.

I september var det dags för Bokmässan där det vimlade av störtsköna människor med mingel, vingel, förlagsmiddag, Storytelintervju, feelgoodmöten, roliga luncher, signeringar och möten med läsare, vänner, andra författare och branschfolk. Vilka dagar och vilken fest!

 Feelgood var en ny genre för mig men... Alibi AB har fått så grymt fina recensioner från läsare, i radio och av bokbloggare. Ibland när jag tvivlar på mitt skrivande läser jag några av dessa och förvånas (om och om igen) och gläds och bestämmer mig för att fortsätta att skriva.

Det som har varit extra roligt är att mina deckare: 5:e Moseboken, Slaskjobbet, Du kommer inte undan och Silhuetten  fortfarande säljer så bra som ebok och ljudbok. När jag var och julsignerade hos Akademibokhandeln på Frölunda Torg sa Birgitta som jobbar där sedan många år att jag borde skärpa till mig och gå hem och skriva en fortsättning på deckarna för folk frågar efter det. Samma sak hände på Lohrs bokhandeln där Inez, ägaren sa ungefär samma sak. Dessutom har jag skrivit avtal med Harper Collins Nordic om utgivning av min deckare Du kommer inte undan...  i Harper Crime - Sverige, Norge och Finland. Så häftigt!

Nu har jag ett råmanus klart som handlar om arbetsförmedlaren Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing. Manuset bygger på en karaktär som finns med i Alibi AB. Efter årsskiftet så är det redigeringsarbete dygnet runt som gäller.

Planen för nästa år är att skriva den femte delen i  serien om Kriminalkommissarie Ingrid Bergman. Just nu har jag börjat läsa om de första fyra för att komma in i känslan och karaktärerna. Och faktiskt - jag längtar efter att skriva en deckare igen!

God Jul och God Fortsättning till er alla!

Nu tar jag julledigt från allt skrivande och bloggande. Nästa inlägg kommer den 2 januari 2016 då ett nytt spännande år väntar!

Mitt råmanus är KLART!

En vecka senare än planen men det blev också 15 000 ord mer än planerat ...

 

Att läsa en bok genom att lyssna på den blir allt vanligare. Skådespelaren Mattias Linderoths inläsning av Alibi AB lyfter boken ett snäpp till. Han har verkligen tolkat karaktärerna på ett grymt skönt sätt.

Förra året låg två av mina deckare med på Stadsbiblioteket i Göteborgs topp 100-lista på de mest lyssnade böckerna. Jag har inte lyssnat på inläsningen av mina deckare men eftersom jag nu ska skriva en fortsättning i min deckarserie så ska jag testa att lyssna på dem (när jag nu ska hinna detta...) för att komma in i känslan och innanför skinnet på Kriminalkommissarie Ingrid Bergman.

Jag hade verkligen velat skriva ett annat inlägg idag... ett där jag skrek ut att jag var klar med mitt råmanus om Ann-Britt Larsson -Queen of fucking nothing för nu vill jag ta julledigt!

Här sitter jag vid köksbordet och signerar julklappspresenter.

Tack för alla beställningar jag har fått!

Visst är det kul att få en signerad bok i julklapp!​

Passa på och träffa oss i julhandeln!

 Fre 18/12 kl. 15.00 -17.00 Akademibokhandeln Frölunda Torg Göteborg    - Christina Larsson, Birgitta Bergin och Ingrid Elfberg.

Lör 19/12 kl. 12.00-14.00 Lohrs Bokhandel Göteborg -Christina Larsson och Birgitta Bergin. 

Mån 21/12 kl. 17.00-19.00 Akademibokhandeln Knalleland Borås - Christina Larsson, Birgitta Bergin och Ingrid Elfberg.

Tis 22/12 kl. 15.00-17.00 Akademibokhandeln Järntorget Göteborg -  Christina Larsson och Birgitta Bergin.

Tis 22/12 kl. 18.00-22.00 Akademibokhandeln Kungälv - Birgitta Bergin.

Idag skriver jag och skriver och skriver och muttrar och vill bli klar med mitt råmanus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking everything.

Har funderat på olika trevliga och positiva inlägg som jag skulle kunna presentera här på bloggen men det enda som cirkulerar i mitt huvud just nu är att bli klar med mitt råmanus - så jag skriver och skriver och muttrar och skriver och muttrar...

I morgon kanske?

Idag skulle mitt råmanus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing vara klart enligt mina planer...

Men det ÄR det inte och jag skriver på slutet som inte riktigt vill sluta för jag måste knyta ihop alla rosetter snyggt och ordentligt. Ingen läsare gillar abrupta slut och att man lämnar lösa trådar...

Jag var mentalt klar med manuset idag för jag vaknade med en blixtrande huvudvärk i rena protesten (mot att behöva sätta mig vid datorn). Jag längtar så till att gå ur skrivargrottan och ägna mig åt att umgås med vänner, röja skåp, baka julgodis och bara gå omkring och mysa och vara närvarande.

Jag vill så gärna göra som killen på bilden... men jag kommer att sitta och skriva fram till klockan 18.00 för 18.40 är det inbokat Mockingjay del 2 och sedan en Italiensk middag för två. 

Ha en fin helg! På måndag blir det ett nytt blogginlägg!

Rubriken som handlade om vår son fanns att läsa på GP:s webbsida igår.  

Strax före lunch fick jag ett samtal från skolan om att sonen fastnat i ett träd. Jag åkte genast dit. Ungefär samtidigt kom räddningstjänsten med två bilar och en ambulans med en läkare. Vilken fantastisk insats de gjorde när de fick loss honom. Vilken trygghet, omtanke och värme de visade. Även på barnakuten var de helt fantastiska i sitt omhändertagande. Jag är så tacksam och ödmjuk för att allt slutade så bra och tack till ALLA som var inblandade inklusive skolans personal - som alltid är så proffsiga och kärleksfulla i sin omtanke vad det än gäller.

Men som sagt - det blev inte många ord skrivna igår - men vad gör väl det...

Nu får ni chansen att köpa mina  fyra deckare i ett pocketpaket för bara 100 kr (+ porto 59kr)

Givetvis är de signerade om så önskas!

På bilden kan ni läsa vad Storytels läsare tycker om Silhuetten som är den fjärde boken i serien om kriminalkommissarien Ingrid Bergman - många stjärnor blir det! Och till våren ska jag skriva en fortsättning!

Om du vill köpa deckarpaketet så hör av dig på min facebooksida https://www.facebook.com/christinalarssonforfattare/?ref=hl

 

Slutspurt... På fredag kommer mitt råmanus om Ann-Britt Larsson  - Queen of fucking nothing att vara klart!

I söndags kväll läste jag synopsiset som jag lade ut här på bloggen i slutet av augusti. Kan bara konstatera att det inte är särskilt likt... och igår satt jag mellan 9-16 och slet ut ord ur kroppen.

Hela det här manuset känns som om jag har fått tvinga varenda mening, ord och bokstav ur mig själv. Varför vet jag inte riktigt men kanske beror det på att det är en historia där skrattet fastnar i halsen på många ställen. Det gör att det till och med blir fysiskt smärtsamt att skriva.

Som ni förstår så har jag inte varit snäll mot Ann-Britt...  (men jag lovar att  hon lär sig innebörden i orden TAKE NO SHIT! )

Ge bort ett specialsignerat ex av Alibi AB  i julklapp och få en deckare på köpet för 180 kronor inkl porto.

På bilden kan ni läsa vad Storytels läsare tycker om Alibi AB - många stjärnor blir det!

Om du vill köpa en bok så hör av dig på min facebooksida https://www.facebook.com/christinalarssonforfattare/?ref=hl

 

Nästa fredag räknar jag med att skrivt färdigt mitt råmanus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing.

Det är svårt att avsluta bra. Inte för abrupt och  inte för utdraget.

Idag är det coachning med promenad - får se hur det går eftersom stormen Helga härjar med en klass 2-varning.  Sedan ska jag köpa julklappar enligt önskelistan som jag har fått från Stadsmissionen och i kväll blir det årsmöte åtföljt av mat, dryck och trevligheter i mc-klubben.

Jag önskar er en trevlig helg och på måndag blir det ett nytt inlägg!

Var med och ge stadens utsatta barn och deras familjer en fin jul! 

Du som bor i Göteborg - passa på!  På lördag den 5/12 startar vagnen kl 12.00 på Drottningtorget och kör sedan genom stora delar av staden. Vagnen kommer att stanna en längre stund vid Linneplatsen, Majorna, St Sigfrids plan, Härlanda och Wieselgrensplatsen. Vi går i mål 16.30 på Drottningtorget. 

Exakta tider när vi passerar och stannar vid olika hållplatser samt mer info finns påhttp://julklappsvagnen.se/index.html

Vi vill såklart också gärna se dig där säger Göteborgs Stadsmission och de  hoppas att så många givmilda göteborgare som möjligt vill möta upp oss. Helst önskar vi julgåvor i form av presentkort i större butiker eller köpcentrum vilket ger de familjer som söker hjälp möjlighet att själva köpa det de behöver. Ett annat alternativ är julklappar i form av upplevelser, som biocheckar, årskort på museum, Liseberg, Universeum eller liknande. De som lever på små medel har sällan möjlighet att göra sådant med sina barn. Självklart tar vi även emot alla andra sorts julklappar. Men sakerna bör vara nya och helst inte inslagna för att göra det enklare för paketet att hamna hos rätt mottagare. 

Själv har jag tagit emot en önskelista från en familj genom Stadsmissionen som jag och min familj ska köpa julklappar till. 

Ge något du också!

På bilden ser ni en av alla de barnboksidéer som jag bombaderade barnboksförlag med innan jag gav upp och skrev en deckare.

Alla mina barnboksmanus var fyllda av knasiga karaktärer och jag hade väldigt roligt när jag skrev dem och det var väl antagligen därför jag fortsatte att skriva, teckna och skicka till dessa barnboksförlag - som ofta tackade nej med vändande post...
 

Nu har jag tagit time out från min laptop Lenovo och Word 2013 och sitter vid en stationär dator innehållande Word 2003.

Alternativet som låg väldigt nära till hands var att slänga ut laptopen genom fönstret...

Vilken skillnad!  Det som fick mig att ta en time out från laptop var när jag bestämde mig för att byta namn på en av mina karaktärer från Ali till Azad. Jag gjorde som jag brukade, alltså skrev in sök och ersätt, ersätt alla. Det som hände då i Word 2013 var att inte bara Ali byttes ut till Azad utan att ALLA ord innehållande ali ändrades. Så nu är min text fylld med ex ord som: sAzadv (saliv), Azadbi (alibi), SpecAzadst (specialist), kvAzadficerad (kvalificerad) osv. 

När jag är klar med det här manuset om Ann-Britt Larsson ska jag leta reda på en kurs i Word 2013 - om jag inte har slagit ihjäl Lenovo innan dess. 

Jag älskar Tomas Arvidssons böcker och hans finurliga och humoristiska berättarstil om de perfekta brotten (ni kommer väl ihåg tv-serierna Dubbelstötarna, Dubbelsvindlarna och Studierektorns sista strid?)

Om sitt författarskap säger Tomas: Jag vill berätta en historia som är spännande och förhoppningsvis rolig. Jag vill försöka visa att spänning inte alla kräver våld och att humor kan inbegripa stråk av allvar för den som vill se dem. Om man vill kan man se mitt berättande som en stilla protest mot det spekulativa underhållningsvåld som ibland tar sig groteska uttryck i TV, film och böcker.

Men nu har jag börjat läsa Karin Slaughters De vackraste - en psykologisk triller som ger en krympande känsla av obehag som bara byggs upp och blir värre och värre för varje sida. I natt vaknade jag av hemska mardrömmar för jag har inte läst en så otäck bok på väldigt länge. Jag har undvikt deckare och psykologiska thrillers under en väldigt lång period för jag har inte velat vara på det mentala humöret när jag skrivit Alibi AB eller Ann-Britt Larsson. Men eftersom jag mentalt har börjat förbereda mig på en ny deckare så är jag ändå där och nosar.

Hur som helst så rekommenderar jag verkligen ovanstående författare för de är enormt duktiga på sitt hantverk och vet hur man bygger en riktigt bra historia!

Nu är jag uppe i 85 % !

I måndags hände en liten incident. Det uppstod ett missförstånd mellan mitt manus, molnet och internetuppkopplingen.

När jag öppnade mitt dokument i tisdags så var många procent borta...

Men... det var bara att bita ihop (precis som min karaktär Ann-Britt Larsson gör hela dagarna) och vara lika tålmodig som Ann-Britt (det är hennes paradgren som hon har övat på i över 50 år) och skriva om efter vad minnet tillät.

Kan dock inte låta bli att tänka på min författar- och förlagskollega supertrevliga och begåvade Bodil Mårtensson som fick sin dator stulen med hela sitt nya manus för några år sedan. Nyheten kablades till och med ut på CNN!  

Bodil fick inte tillbaka sin dator så hon satte sig ner och skrev om hela manuset. Då kan man prata om att bita ihop och ha tålamod!

2006 tackade Tre Böcker Förlag ja till mitt deckarmanus:
5:e Moseboken - fast boken gavs ut först ett år senare 2007. 

Jag hade ingen aning om det skulle bli några fler böcker så vi bestämde oss för att fira ordentligt. Releasefesten hölls på Bagaregårdens gamla fina kulturhus med vita dukar, fantastiska blomsteruppsättningar, levande ljus i kandelabrar och det serverades vin och snittar (ca 700 st - kommer ihåg det väldigt väl eftersom alla dessa tillverkades med hjälp av svärmor  hemma i vårt kök). I högtalarna pumpade härlig Barry White musik och jag signerade massor av böcker.

Vilken dag det blev och vilket fantastiskt minne!

 

70 000 sålda ex av mina deckare! Hade ingen aning förens jag satte mig ner och började bläddra i mina papper och räkna förra veckan.

Och nu ska Du kommer inte undan... säljas genom HarperCrime i Norge, Finland och Sverige.

Nu ser jag fram emot 100 000 sålda deckare!

(tänk att jag slutade skriva på min deckarserie efter den fjärde boken för jag tycke att de sålde för dåligt - hade ju ingen aning om att de skulle fortsätta sälja år efter år)

I helgen har jag druckit massor och champagne och firat min 50-årsdag och att jag har skrivit ett avtal med HarperCollinsNordic där min deckare Du kommer inte undan… kommer att ges ut på svenska, norska och finska.

Så här kan man läsa på HarperCollinsNordics hemsida:  Intresset för deckare och thrillers bara ökar. Att välja ut de allra bästa böckerna kan vara svårt och tidsödande. För att underlätta för er läsare har vi därför skapat HarperCrime. HarperCrime bevakar de internationella topplistorna och i vårt bokprogram ger vi ut de bästa och mest spännande deckarna. Dessa kombineras med svenska spänningsförfattare av högsta klass.

HarperCollins är ett av världens största bokförlag med en bred engelskspråkig utgivning inom skönlitteratur, barnböcker, kokböcker, hälsa och biografier. Förlaget grundades 1817 och har publicerat några av världens främsta författare, varav flera har tilldelats Nobelpriset i litteratur och Pulitzerpriset.

HarperCollins Nordic AB är ett dotterbolag till HarperCollins Publishers LLC. Med 31 anställda på huvudkontoret i Stockholm, och med satellitkontor i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors, ger HarperCollins Nordic AB ut över 1 100 titlar per år på svenska, norska, danska och finska. 

Min deckare Du kommer inte undan…  är även utgiven på Tjeckiska av www.Motto.cz

Så var det fredag och dags för veckorapport! Den här veckan har jag inte haft någon skrivarro. Jag tror att jag blev så påverkad av terrordåden i Paris. Allt blir så oviktig i jämförelse.

Men i alla fall så har det blivit några procent till så nu är jag uppe i 77 % av mitt manus om Ann-Britt Larsson. 

Idag blir det inget skrivet för ska jag umgås med min familj hela dagen.

Det känns extra viktigt att få vara nära sina nära och kära när det är så oroligt i världen. Jag ska faktiskt umgås med alla mina närmaste hela helgen så kommer det ett nytt inlägg på måndag. 

Nästa vecka tänkte jag köra tema deckare!

 

Nu är det november och det jag jobbar med nu är sådant som ska säljas till sommaren 2016.

Dels är det produktframtagning och
på bilden ser ni prototyper på  gästhanddukar som ska säljas i vår sommarbutik Stabbe Design i Haverdal. Jag är så otroligt nöjd med allt vi har  designat, köpt in och beställt hittills!

Sedan är det mitt manus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing som ska vara klart i mitten av december för att hinna ges ut till sommaren 2016. 

Vilken framförhållning man måste ha ibland och vilka fantastiska jobb jag har! 

Internationella mansdagen firas årligen den 19 november sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. 

Under 2009 ratificerades följande huvudsakliga mål att beakta under internationella mansdagen:

Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan även vanliga män som lever anständiga och hederliga liv.

Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.

Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.

Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.

Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.

Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.

Låt oss alla, kvinnor som män, försöka vara goda förebilder för våra barn. Låt oss visa dem att kärlek och förlåtelse och förståelse ger en ljus och trygg framtid för oss alla. Terrorism, hot, väld och krig skapar inget annat än sorg, otrygghet och fattigdom.

 

Jag tänker på och känner starkt med offren för terroristattacken, deras anhöriga och det franska folket.

Idag kan jag meddela att jag har nu skrivit 70 % av mitt råmanus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing.

Att skriva 10%  per vecka känns som en ganska behaglig takt just nu och håller jag mig bara frisk (jag äter massor av D och B-vitamin och järntabletter och enligt min läkare har jag ett blodtryck som en 19-åring) så håller jag schemat och har ett råmanus klart i mitten av december. 

Som det kan bli när man bara ska signera en deckare i en bokhandel en vanlig lördag...

För några år sedan skulle jag signera en av mina deckare på Akademibokhandeln i Allum - ett köpcenter i Partille. Utanför butiken satt killarna på bilden - Arvingarna,  på rad vid ett bord och såg sig omkring, beredda på att signera sitt foto men det var ganska folktomt. Bredvid stod en scen så de hade tydligen nyss spelat. Eftersom jag var ute i god tid och hade cirkulerat utanför Akademibokhandeln en stund så gick jag fram och pratade med dem och fick det här fina kortet signerat av dem (tyckte lite synd om dem, ni vet sitta där ensamma - man vet ju hur det känns när man ska signera och ingen kommer fram). De var verkligen supertrevliga. Skojade, skrattade och berättade om hur långa köer det varit några år tidigare. Sedan gick jag en liten runda bland butikerna för att återvända till Akademibokhandeln och när jag står där inne och ser mig omkring efter butikschefen Henrik så kommer Arvingarna in. Vi ser varandra nickar igenkännande och Henrik dyker upp och tar med Arvingarna längst bak, in i lokalen och in genom en dörr. Strax efter återvänder Henrik, vi hälsar och jag ska få följa med till butikens personalrum för att hänga av mig jackan och få lite att äta och dricka. Vi går in genom samma dörr som Arvingarna nyss gjort och uppför en smal spiraltrappa till det minsta rum ni kan tänka er. Där står ett litet bord med snittar, ost mm  och bredvid står Arvingarna i kalsonger och byter kläder. Det var max 2 meter mellan oss. Vi nickar igenkännande och ler motvarandra, igen...

"Varsågod och ta för dig," säger Henrik. "Kom ner i butiken när du känner dig klar."

Så generad jag blev... De måste ha undrat om jag förföljde dem... Men vi sågs igen några minuter senare nere i butiken,  där jag stod vid ett bord med mina böcker och signerade och de nickade igenkännade och log. Igen...

 Vill du hjälpa utsatta familjer att få en bättre jul tar Göteborgs Stadsmission tacksamt emot presentkort och andra julklappar i våra lokaler på Drottninggatan 33. Vi har öppet mån-ons samt fre 9-16 och tors 9-18.
För att ha möjlighet att hjälpa så många familjer som möjligt tar vi gärna emot din gåva så tidigt som möjligt. Vi har öppet från den 16 november till och med den 9 december.

Vi tar så klart emot gåvor även därefter, men för att kunna skräddarsy julklappspåsarna utifrån behov och familjekonstellation, är vi tacksamma för framförhållning, så långt det är möjligt.

Ett annat sätt att hjälpa är att du och dina vänner, släkt eller arbetskollegor tillsammans kan köpa julklappar till en specifik familj utifrån deras egen önskelista. Åtar man sig att ta emot en önskelista för en behövande familj får man räkna med en kostnad på cirka 2500-3000 kronor. De behövande familjerna kan ansöka om julhjälp from den 26 oktober till och med den 4 december. Önskelistan får du mejlad till dig från oss så fort vi får den. All kommunikation sker via mejl. 

Inlämningen av gåvorna riktade till specifika familjer sker den 8, 9 och 10 december på Drottninggatan 33 i överenskommelse med kuratorn. Överlämningen av dina julklappar görs av personal till familjen den 14 och 15 december.

Vill du hjälpa en familj? I min familj har vi bestämt oss för att göra det!

Maila ditt intresse till ingela.sagman@stadsmissionen.org senast den 30 november.

Texten ovan är kopierad från Stadsmissionen i Göteborgs facebooksida.

Det är väldigt tråkigt att laga lunch på dagarna då man sitter och skriver och det tar tid. Ofta blir det rester från gårdagens middag.

Men... nu har jag sedan ett par veckor tillbaka gjort en stor grönsaksgryta smaksatt med chilli som jag äter av. Det är som att äta ett kinderägg -3 saker i ett dvs - nyttigt- gott- tidseffektivt.

Förra veckan frågade Lizelotte mig om jag var Ann-Britt när jag skriver. Svaret är JA. Precis som jag var Felix , farmor, bankdirektören eller Viola i Alibi AB. Jag försöker gå in i huvudet på mina karaktärer precis som en skådespelare gör för att förstå och skapa det bästa av rollen. Till skillnad från skådespelaren som oftast kan koncentrera sig på en karaktär i taget så går jag in i huvudet på 5-6 personer under en dag när jag skriver. Ni förstår säkert att jag längtar tills manuset är klart för det är ganska stressigt att ha en massa dialoger pågående i huvudet hela dagarna med låtsaspersoner.

Nu har jag skrivit 60 % av manuset om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing och nu ser jag fram mot att nå 75 % för där börjar den  egentliga "ihopknytningen" mot slutet, dvs den riktiga nedförsbacken. 

Idag har jag tänkt att vara skriva-manus-ledig och inledde dagen med en sovmorgon. Ska jobba med en massa annat adminstrativ  bl a kring Stabbe Design och fixa i trägården, städa och efter lunch blir det en långpromenad med Lizelotte.

Ha en skön helg så kommer det ett nytt blogginlägg på måndag!

I torsdags i förra veckan hade jag, Birgitta och Lizelotte en  Ketchupträff på hotell Pigalle - som har vunnit priset ”Luxury New Hotel” i World Luxury Hotel Awards
 
Pigalle är hotell där färgerna och formerna andas det tidiga 1900-talets syndiga Paris, fast i Göteborg. Det är så mysigt och ombonat. Vi åt en lång lunch i deras restaurang Atelier som ligger på fjärde våningen. (nej, jag är inte sponsrad men jag vill verkligen rekommendera ett besök). Vi träffas tyvärr inte så ofta alla tre så när vi väl gör det så är det så roligt och vi har så mycket att prata om. Senare på eftermiddagen kom Viktor Lyster och fotade oss i denna härliga miljö och när vi var klara där så gick vi ut och fotograferingen fortsatte vid kanalen utanför Brunnsparken.

(Igår gick jag 13 858 steg)
 

Igår var jag inbjuden till ett företagsworkshop inom entreprenörskap och företagande där jag inte kände någon. Alla som deltog i eventet hade i uppgift att presentera den just nu absolut största utmaningen i sin verksamhet.

Vilken dynamik det skapades och vilken kreativitet som samlades runt ett bord med sju personer som enbart möttes några timmar för att coacha och hjälpa varandra. Jag fick jättebra tips och råd och massor av energi med mig hem. 

Förutom hjälp med lösningar på våra största utmaningar i vårt entreprenörskap så handlade det genomgående om att:

 BESTÄMMA SIG - SÄTTA MÅL -  GÖRA DET 

Ni vet... handlingskraft är ingen talang!

Igår skrev jag inte ett enda ord men jag läste igenom hela mitt manus för att fånga upp känslan och nerven. Jag fick nästan sitta på fingrarna för att låta bli att redigera i texten -  det får bli en annan dag.

Här kommer ett utdrag  från manuset. Det är Ann-Britts födelsedag och hon har haft ett helsike på jobbet men hon har förberett en fin middag till sig och maken.  Han har  just kommit hem med en flaska champage för att fira att han skrivit kontrakt på ett stort byggprojekt.

Ann-Britt ryckte lite på axlarna till svar och betraktade bubblorna i sitt glas. ”Maten är klar ska vi sätta oss till bords? Jag har dukat i matsalen.”

”Hoppsan, jag glömde att säga att jag skulle på ett viktigt byggmöte i kväll så du får äta utan mig. Sorry.” Torsten svepte det sista i glaset. ”Vad uppsnofsad du är förresten. Är det något särskilt, eller?”

”Tack, men kommer du inte ihåg? Jag fyller ju år idag.”

”Å sjuttsingen, det hade jag glömt. Varför har du inte påmint mig? Då hade jag sett till att flytta mötet men nu är det ju försent. Det förstår du väl?”

(Skönt att man inte är gift med honom!)
 

De dagarna jag skriver, som oftast är måndag till och med fredag, så tar jag en kort promenad på morgonen runt kvarteret för att syresätta kropp och själ innan jag kollar mejl, gör ett blogginlägg och annat administrativt och därefter sätter mig med manuset och kämpar på.

Vid tolvtiden brukar jag ta en 45-minuters promenad för då är jag trött i huvudet och det går trögt att skriva. Sedan framåt kvällen, ungefär vid 20-tiden tar jag gärna en promenad till för det blir så mycket stillasittande och stolsnötande när ett manus ”tillverkas”.

Jag har aldrig förstått det här med stegräknare och aldrig önskat mig en. Jag har aldrig tyckt att diskussioner och redovisningar om hur många steg man har tagit har varit särskilt intressanta eller spännande. Jag har aldrig behövt en stegräknare för att motivera mig att promenera. Jag spelar dessutom gärna golf och då promenerar man i timmar.  På golfbanan eller i en golfrestaurang har jag aldrig träffat människor som pratar om sina ”antal steg” de måste gå eller har gått.

Men… igår laddades det ner en stegräknare i min mobil och nu är jag redan fixerad vid antalet steg jag ”producerar”.  

Jag är med andra ord fast i ”steg-räknar-träsket”…  men bästa bloggläsare -   jag lovar att ni ska slippa läsa steg-räknar-rapporter här på bloggen..

Nu har jag skrivit 50% av manuset om Ann-Britt Larsson och det känns nästan lite högtidligt. 

Halvvägs i mål - ni vet det lilla stegets kraft!

Enligt statistiken har jag hitills skrivit 50 inlägg här på Ketchupbloggen - ett för varje procent producerat manus...

Som sagt det finns olika sätt att skriva en bok på....  och måndag kommer ett nytt inlägg.

Men, nu är det fredag och jag ska fira. Gör det ni med för det finns så mycket att glädjas över- stort som smått!

Jag tror att jag har sett lite för mycket på tv och därmed reklam på sista tiden för det är en ny karaktär som har tagit sig in i mitt manus.

Jag tror att alla författare har råkat ut för det någon gång. En karaktär som inte var med i synopsiset men ändå knör sig in. För min del ser han precis ut som Jan Fares i mitt huvud, ni vet han som prutar i Comviqreklamen.

Han dök upp i måndags och fick vara med – men bara lite – och när jag skrev i tisdags och när jag skrev i går. Nu går det inte att bli av med honom - men det gör ingenting för han är en skön karaktär och han är här för att stanna – i mitt manus om Ann-Britt Larsson – Queen of fucking nothing.

Vill man ha 300 timmar extra dagsljus eller 300 timmar mindre dagsljus per år?

Kan bara inte släppa detta ämne just nu…

Vår hälsa, både fysisk och psykisk, skulle förbättras kraftigt om vi hade sommartid året om. Det skriver hälsooch klimatexperten Mayer Hillman vid University of Westminster i den ansedda tidskriften British Medical Journal.

Skulle vi behålla sommartiden året om ger det oss ungefär 300 timmar extra dagsljus per vuxen och år, och 200 extra timmar för barnen som lägger sig tidigare, har Mayer Hillman räknat ut.

-Att inte ställa om till vintertid är en effektiv, praktiskt och märkvärdigt enkel åtgärd för att ge oss mer tid för fysisk aktivitet, propagerar Mayer Hillman. Få saker kan så enkelt - och helt utan kostnad - förbättra hälsan hos nästan hela befolkning menar han.

Försökt hitta argument mot det…

När jag skrev Alibi AB använde jag mig av Blake Snyders bok SAVE THE CAT – The Last book On Screeenwriting That You´ll Ever Need för att bygga upp manuset. I går kom jag att tänka på Blake Snyders ”beat sheet” där han har delat upp berättelsen i 15 händelser. En av dessa händelser heter MIDPOINT, vilket helt enkelt motsvarar mitten på manuset – den exakta mitten alltså – för om manuset är på 300 sidor så är midpointen på sidan 150. Punkt slut! Och vad händer där? Jo, enligt Snyder så sker det antingen en ”up” där livet är som bäst för huvudkaraktären (den ska alltid visa sig vara falsk…) eller en ”down” för huvudkaraktären där hela huvudkaraktärens värld kollapsar (den ska alltid visa sig vara falsk…)

Nu närmar jag mig 50% av mitt manus och jag inser till min förvåning att jag kommer att ha  en midpoint nästan exakt där det bör ligga - enligt Snyder.

Som sagt…  det sägs att författare inte är ett yrke utan en diagnos och det stämmer för min del!

Fördelen med sommartid är att man ”får” längre och ljusare dagar och kvällar vilket är positivt (för oss som gillar det…) men jag förstår inte vitsen med att i slutet av oktober varje år återgå till normaltid. Visserligen får man sova en timme längre och det känns ju skönt första veckan (om man inte är småbarnsförälder får då får man stiga upp lika tidigt ändå) men den där timmen som ”försvinner” på eftermiddagen ser jag ingen fördel med. Det blir mörkt så mycket tidigare och vi svenskar behöver verkligen vårt ljus så vi slipper D-vitamin brist som medför att man blir trött, hängig och orkeslös. Vintern är lång och mörk så det räcker ändå!

Visste ni att Sverige införde sommartid på försök 15 maj–30 september redan 1916, men bönderna protesterade så mycket att försöket inte upprepades efterföljande år. När Sverige införde sommartid igen 1980 har jag för mig att bönderna protesterade också men nu lyssnade inte våra politiker längre. (kanske beror det på att det var över 40% av befolkningen som arbetade inom jordbruk på den tiden och nu är det drygt 1%.)

Nej, låt oss skrota normaltiden och behålla sommartid året runt!

 

 

Nu har jag skrivit 42 % av mitt manus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking everything.

 I tisdags råkade jag ut för att datorn böjade prata med mig! En kvinna som bröt på engelska läste varenda enda ord jag skrev, flyttade jag markören läste hon hela stycken. Jag letade i hjälpavsnittet för att få tyst på henne, då läste hon all text som stod där. (Jag erkänner att jag till och med skrek åt henne att hålla käften.) Så fruktansvärt enerverande, försök själva skriva och någon upprepar varenda ord och mening, högt och ljudligt. Det här fenomenet heter Skärmläsare har jag nu lärt mig -  kan vara bra att veta om ni också råkar ut för henne.

Det otroliga i historien är att vi i helgen satt på en middag där en person, som jobbar i databranschen,  just berättade om en jobbig kund som  ringt och sagt: Nu pratar till och med datorn med mig. Vi på middagen skrattade gott åt hans historia. (Nu vet jag vilket helsike hon hade...)

Det här är min 9:e veckorapport från det att jag började skriva manuset och det betyder att det också är 9 veckor sedan vi startade Ketchup of the day.

Vad tiden går fort!

Ha en skön helg så syns vi här på bloggen igen på måndag!
 

Vissa dagar bara suuuuger!
Så har det varit för mig idag. En sådan här dag är omöjligt att vara kreativ, fyndig och prestera.

Jag har inte ens försökt skriva ett enda ord på mitt manus om Ann-Britt...

Då är det härligt med väninnekärlek och nu ska jag iväg och träffa ett par blonda partypinglor och dricka vin och tramsa och fnissa.

I morgon är en ny dag, då.....!!!!

För några år sedan var jag på ett tredagars seminarium med Robert McKee i London. (Robert McKee är författare till en ”manusförfattarbibel” som heter Story).

Robert inledde den första dagen med att hälsa oss välkomna och att be samtliga att stänga av sina mobiltelefoner av respekt till honom som föreläsare och till de övriga 400 personerna som befann sig i salen. ”Är du inte mer intresserad av vad jag har att säga eller att de övriga 399 som sitter här salen har betalat flera tusen kronor för att lyssna på mig så tycker jag att du kan lämna seminariet, nu”.

Ingen lämnade salen men de flesta av oss kollade så mobilen var avstängd.

”Om det ändå ringer en mobiltelefon under seminariet så får den personen komma fram till mig och betala 20 pund. Jag vill heller inte att ni sitter och sms:ar för det stör personen som sitter bredvid dig. Det kan jag ju inte se men om personen bredvid dig gör det så tala om det för mig så ger jag dig 20 pund.”

Nervöst skratt från publiken. Menar han allvar...

En av dagarna så var det någon som glömt stänga av sin mobiltelefon. Alla i salen inklusive Robert McKee hörde detta. Robert McKee stod stilla framme på podiet och väntade och väntade och väntade ända tills personen vars mobiltelefon ringt gick fram och lämnade en 20 pundsedel.

Så gick det till på det seminariet men av det kanske man kan lära att vi vuxna borde bli bättre på att visa våra barn Mobilfri-respekthet och förklara vinsterna.

Idag läste jag i GP om Bräckeskolans låg och mellanstadie.

Nedan följer utdrag ur artikeln:

 Nu testar Bräckeskolans rektor Monika Blom att förbjuda mobiltelefoner och surfplattor under skoltid. (Bräckeskolan är en låg- och mellanstadieskola)

-Eleverna slutade att leka på rasterna och kränkningar på sociala medier blev allt vanligare.

- Helt plötsligt har våra elever slutat leka på rasterna. En elev sitter med en mobil i handen och fyra, fem andra tittar över axeln för att se vad som händer på skärmen.

-I dag har de flesta barn mobiltelefoner och det kan vara svårt att inte ta upp dem under lektionstid. Ett allvarligare problem är att det dessutom förekommer en hel del kränkningar på sociala medier.

Trots att det bara gått några dagar har rektor Monika Blom fått många kommentarer på mobilförbudet, både från föräldrar och elever. De flesta är positiva, men några negativa kommentarer har förstås också kommit in.

- Många föräldrar vill att deras barn ska vara anträffbara hela tiden, men jag tycker att om man tio år kanske det inte ska vara så. Sedan är det såklart en säkerhet och trygghet för föräldern att kunna nå sitt barn, som kanske åker ensam till skolan.

Jag, personligen tycker att det är en självklarhet att eleverna inte sitter med en mobil i handen under lektionstiden för det handlar om respekt för läraren och för klasskamraterna.

Det är sorgligt att läsa att barnen har slutat leka på rasterna på grund av mobiltelefonen. Jag är inte mycket för förbud men vi vuxna kanske borde titta på skolornas utemiljö. Hur inspirerande till lek och aktivitet är en asfalterad skolgård? En skolgård som uppmuntrar och stimulerar fysiskt aktivitet är en vinst för alla. Eleverna rör sig mer och har lättare för att sitta still och inlärning och lärarna för syssla med det de är utbildade för, nämligen att lära ut.

Låt oss försöka bli bra föredöme för våra barn och lägga undan våra mobiltelefoner!

 

På vårt Event; Välj väg, våga och vinn pratade jag om att planera sitt liv. Att själv bestämma hur man vill att det ska se ut. Vad vill jag göra och hur ska jag nå dit?

 Idag ska jag träffa en person som har valt att planera sitt liv och som har satt upp kort- och långsiktiga mål för att nå dit hen vill. Mitt jobb är att se till att hen når sina mål genom att coacha och ställa följande 3 frågor vid våra möten som kommer att ske tätt under en tremånadersperiod framöver.

1. Vad har du gjort hittills? (sedan vårt förra möte)

2. Vad har du för mål till nästa gång? (nästa möte)

3. Vad behöver du hjälp med?

Jag lovar er,  att vare sig ni ber någon coacha er själva och berättar om era mål eller om ni hjälper någon annan i coach-rollen så kommer det att hända saker!

Nu har jag skrivit 32 % av manuset. Efter genomläsningen i går så har jag nu gjort alla ändringar, tillägg, planteringar osv - vilket är riktigt urtråkigt!  Jag har nästan täppt till en tidslucka - som ska vara fylld av händelser som jag (Ann-Britt Larsson) sedan ska använda sig av längre fram i berättelsen - där jag också är och skriver bara för att det är så roligt. Så snart jag har fyllt i "luckan" så kan jag börja skriva i ett högre tempo.

Längtar till den dagen!

Dagens bild symboliserar siffran 32 men också att jag börjar bli riktig sugen på att skriva en ny deckare. På någotvis så har jag börjat dras mot tv-serier om mord och vapen som exempelvis Bosch på tisdagar kl 21.00. 

I kväll ska jag fira- det gör vi varje fredag med en flaska bubbel - för tänk efter det finns alltid något att fira i ens liv varje sig det är stort eller smått!

Idag har jag printat ut hela manuset om Ann-Britt Larsson och sträckläst allt för att se om logistiken håller. Dvs vad jag behöver lägga till, ändra, flytta osv för att det ska bli så bra flyt och logisk som möjligt.
Jag  kommer hela tiden på nya små saker som jag vill ha med - stackars Ann-Britt säger jag bara...

Mina anteckningar efter att ha läst manuset påminner faktiskt om bilden ovan...

Men, vad jag är nöjd! Det känns så bra!  

 

I morse hände det. Det där som inte får hända! Jag tappade min mobiltelefon i golvet och nu är skärmen sönder - inte krossad bara blårandig och fungerar hjälpligt. Dvs ibland fungerar det att svara, jag kan inte skicka meddelanden eller mejla eller använda vissa bokstäver eller siffror. Jag inser dock att det kunde varit mycket värre om den ex hade blivit stulen eller jag hade tappat den/förlagt den och aldrig fått tillbaka den igen.

Nu ska jag köpa ett tjockt skyddsfodral!

Vid vårt Ketchup -of-the-day-Event var temat för kvällen Välj väg, Våga och Vinn. I går kände jag så tydligt att jag verkligen har vågat och valt rätt. Jag känner mig som en vinnare när jag får sitta och diskutera och välja design och produkter med familjen till vår sommarbutik; Stabbe Design - där vi dessutom får en fantastisk feedback från våra kunder som följer oss på facebook. Vi säljer bara produkter som vi själva tycker är jättefina och av bra kvalité.

Mitt andra val av väg - att satsa på mitt författarskap är också otroligt roligt. Jag har två förlag som har valt att tro på mig och jag har fått och får så fina läsarrecensioner. Tänk, jag sitter och fantiserar ihop berättelser på dagarna och får betalt för det! 

 Givetvis krävs mycket envishet och tålamod men det är värt för få ägna dagarna åt det som jag tycker är så kreativt och utvecklande och ger mig livskvalité.

Jag hoppas att ni som var på eventet nu har bestämt er för att åka på en kick-off för att planera ert eget liv och tänk på att handlingskraftighet inte är en talang. Det är bara att Välja väg, Våga och Vinn!

28 % av manuset är klart!

Så var det fredag igen. Tänk så ofta man använder den meningen och varje gång uttalar man det lika förvånat – fredag – igen!  

Den här veckan har varit så lugn och jag har fått sjunka in i mitt manus och i mina karaktärer obegränsat antal timmar utan en massa måsten. Jag har inte städat, tvättat, lagat någon mat utan bara skrivit, raderat, ändrat och flyttat text. Stirrat in i väggen och druckit kaffe. Nu har jag skrivit ifatt en lång lucka och jag måste stanna upp och göra en hel del korrigeringar men efter det så bör det bara vara att skriva på och förhoppningsvis vara färdig med råmanuset en bit in i december.

Restaurang 28 + som bilden visar är min kommissarie Bergmans favoritrestaurang och där hon är välkänd. Eftersom hon oftast går dit ensam brukar hon få sitta i deras vinkällare, vilket inga andra gäster tillåts – bara möjligtvis för en vinprovning, men Ingrid gör det för att slippa bli uttittad och för att ägaren är en god vän som hyser stor respekt för hennes integritetsbehov.

På måndag kommer ett nytt inlägg. Nu tar jag ledig från skrivandet över helgen!

 

Idag meddelades att Svetlana Aleksijevitj tilldelas årets nobelpris i litteratur.
En fantastisk duktig författare som bor i Vitryssland där hennes böcker inte får säljas.

Tänk vad ordet och pennan är mäktiga i länder där man inte får tala och uttrycka sig fritt!

Nästa år hoppas jag att Astrid Lindgren får priset och det är vi många som gör! Jag tror inte att det finns någon annan författare, likt Astrid, som har spridit en sådan glädje bland barn och vuxna. Hon skrev också om det som är svårt och sorgligt på ett sätt som får oss att känna medlidande och hopp. Om att alla inte har det så lätt och om vikten att vara en medmänniska, att vara storsint och förlåta och att visa omtanke och kärlek - både till människor och djur i sin omgivning.
 
Nästa år hoppas jag vi får se löpsedlar med texten:  Astrid Lindgren tilldelas Nobelpriset i litteratur 2016

 

Nu skriver jag i ett lugnt och behagligt tempo. Det går inte så fort men jag hinner med att plantera och bygga mina karaktärer. Det är nu jag lägger grunden och om några veckor kommer jag att kunna skriva mycket mer och fortare för så har det fungerat med de fem tidigare böckerna.
Idag på förmiddagen var jag ute och spelade 9 hål golf – det gäller att passa på för snart är säsongen över här i Sverige. På tredje hålet kom det utspringande en älg och ställde sig på banan, kanske 100 meter framför oss, älgen fick syn på oss och jag tog min vagn och började gå mot närmsta träd medan min spelpartner sprang mot älgen och skrek och viftade med armarna.

Tänk så olika vi hanterar situationer!

Älgen tvekade ett par sekunder sedan sprang den iväg i full panik – men inte mot oss som tur var för jag hade aldrig hunnit fram till ett träd i tid…

I de tidigare böckerna har jag skrivit kronologiskt dvs från början till slut med lite bakåtblickar och backstory instoppat. Men i det här manuset har jag först skrivit ett längre stycke i nutid sedan skriver jag om det som hände innan allt som händer i nutiden – vilket ger förklaringar till händelser i nutiden för läsaren – dvs ger aha-upplevelser (förhoppningsvis). Men jag skriver också så att dåtiden ska komma ifatt nutiden dvs där berättelsen om Ann-Britt började. Och dessutom så skriver jag fortsättningen på nutiden där den slutade/fortsätter.

Mycket att hålla reda på, nästan om en matematisk formel, men jag tror att slutresultatet kommer att bli bra eftersom historien om Ann-Britt Larsson – Queen of fucking nothing vill bli berättad på det här sättet när den ramlar ut ur mitt huvud. Man kan även kalla det Att utmana sig själv i skrivandet eller Att krångla till det utav bara sjutton...