Nu har jag skrivit 50% av manuset om Ann-Britt Larsson och det känns nästan lite högtidligt. 

Halvvägs i mål - ni vet det lilla stegets kraft!

Enligt statistiken har jag hitills skrivit 50 inlägg här på Ketchupbloggen - ett för varje procent producerat manus...

Som sagt det finns olika sätt att skriva en bok på....  och måndag kommer ett nytt inlägg.

Men, nu är det fredag och jag ska fira. Gör det ni med för det finns så mycket att glädjas över- stort som smått!

Jag tror att jag har sett lite för mycket på tv och därmed reklam på sista tiden för det är en ny karaktär som har tagit sig in i mitt manus.

Jag tror att alla författare har råkat ut för det någon gång. En karaktär som inte var med i synopsiset men ändå knör sig in. För min del ser han precis ut som Jan Fares i mitt huvud, ni vet han som prutar i Comviqreklamen.

Han dök upp i måndags och fick vara med – men bara lite – och när jag skrev i tisdags och när jag skrev i går. Nu går det inte att bli av med honom - men det gör ingenting för han är en skön karaktär och han är här för att stanna – i mitt manus om Ann-Britt Larsson – Queen of fucking nothing.

Vill man ha 300 timmar extra dagsljus eller 300 timmar mindre dagsljus per år?

Kan bara inte släppa detta ämne just nu…

Vår hälsa, både fysisk och psykisk, skulle förbättras kraftigt om vi hade sommartid året om. Det skriver hälsooch klimatexperten Mayer Hillman vid University of Westminster i den ansedda tidskriften British Medical Journal.

Skulle vi behålla sommartiden året om ger det oss ungefär 300 timmar extra dagsljus per vuxen och år, och 200 extra timmar för barnen som lägger sig tidigare, har Mayer Hillman räknat ut.

-Att inte ställa om till vintertid är en effektiv, praktiskt och märkvärdigt enkel åtgärd för att ge oss mer tid för fysisk aktivitet, propagerar Mayer Hillman. Få saker kan så enkelt - och helt utan kostnad - förbättra hälsan hos nästan hela befolkning menar han.

Försökt hitta argument mot det…

När jag skrev Alibi AB använde jag mig av Blake Snyders bok SAVE THE CAT – The Last book On Screeenwriting That You´ll Ever Need för att bygga upp manuset. I går kom jag att tänka på Blake Snyders ”beat sheet” där han har delat upp berättelsen i 15 händelser. En av dessa händelser heter MIDPOINT, vilket helt enkelt motsvarar mitten på manuset – den exakta mitten alltså – för om manuset är på 300 sidor så är midpointen på sidan 150. Punkt slut! Och vad händer där? Jo, enligt Snyder så sker det antingen en ”up” där livet är som bäst för huvudkaraktären (den ska alltid visa sig vara falsk…) eller en ”down” för huvudkaraktären där hela huvudkaraktärens värld kollapsar (den ska alltid visa sig vara falsk…)

Nu närmar jag mig 50% av mitt manus och jag inser till min förvåning att jag kommer att ha  en midpoint nästan exakt där det bör ligga - enligt Snyder.

Som sagt…  det sägs att författare inte är ett yrke utan en diagnos och det stämmer för min del!

Fördelen med sommartid är att man ”får” längre och ljusare dagar och kvällar vilket är positivt (för oss som gillar det…) men jag förstår inte vitsen med att i slutet av oktober varje år återgå till normaltid. Visserligen får man sova en timme längre och det känns ju skönt första veckan (om man inte är småbarnsförälder får då får man stiga upp lika tidigt ändå) men den där timmen som ”försvinner” på eftermiddagen ser jag ingen fördel med. Det blir mörkt så mycket tidigare och vi svenskar behöver verkligen vårt ljus så vi slipper D-vitamin brist som medför att man blir trött, hängig och orkeslös. Vintern är lång och mörk så det räcker ändå!

Visste ni att Sverige införde sommartid på försök 15 maj–30 september redan 1916, men bönderna protesterade så mycket att försöket inte upprepades efterföljande år. När Sverige införde sommartid igen 1980 har jag för mig att bönderna protesterade också men nu lyssnade inte våra politiker längre. (kanske beror det på att det var över 40% av befolkningen som arbetade inom jordbruk på den tiden och nu är det drygt 1%.)

Nej, låt oss skrota normaltiden och behålla sommartid året runt!

 

 

Nu har jag skrivit 42 % av mitt manus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking everything.

 I tisdags råkade jag ut för att datorn böjade prata med mig! En kvinna som bröt på engelska läste varenda enda ord jag skrev, flyttade jag markören läste hon hela stycken. Jag letade i hjälpavsnittet för att få tyst på henne, då läste hon all text som stod där. (Jag erkänner att jag till och med skrek åt henne att hålla käften.) Så fruktansvärt enerverande, försök själva skriva och någon upprepar varenda ord och mening, högt och ljudligt. Det här fenomenet heter Skärmläsare har jag nu lärt mig -  kan vara bra att veta om ni också råkar ut för henne.

Det otroliga i historien är att vi i helgen satt på en middag där en person, som jobbar i databranschen,  just berättade om en jobbig kund som  ringt och sagt: Nu pratar till och med datorn med mig. Vi på middagen skrattade gott åt hans historia. (Nu vet jag vilket helsike hon hade...)

Det här är min 9:e veckorapport från det att jag började skriva manuset och det betyder att det också är 9 veckor sedan vi startade Ketchup of the day.

Vad tiden går fort!

Ha en skön helg så syns vi här på bloggen igen på måndag!
 

Vissa dagar bara suuuuger!
Så har det varit för mig idag. En sådan här dag är omöjligt att vara kreativ, fyndig och prestera.

Jag har inte ens försökt skriva ett enda ord på mitt manus om Ann-Britt...

Då är det härligt med väninnekärlek och nu ska jag iväg och träffa ett par blonda partypinglor och dricka vin och tramsa och fnissa.

I morgon är en ny dag, då.....!!!!

För några år sedan var jag på ett tredagars seminarium med Robert McKee i London. (Robert McKee är författare till en ”manusförfattarbibel” som heter Story).

Robert inledde den första dagen med att hälsa oss välkomna och att be samtliga att stänga av sina mobiltelefoner av respekt till honom som föreläsare och till de övriga 400 personerna som befann sig i salen. ”Är du inte mer intresserad av vad jag har att säga eller att de övriga 399 som sitter här salen har betalat flera tusen kronor för att lyssna på mig så tycker jag att du kan lämna seminariet, nu”.

Ingen lämnade salen men de flesta av oss kollade så mobilen var avstängd.

”Om det ändå ringer en mobiltelefon under seminariet så får den personen komma fram till mig och betala 20 pund. Jag vill heller inte att ni sitter och sms:ar för det stör personen som sitter bredvid dig. Det kan jag ju inte se men om personen bredvid dig gör det så tala om det för mig så ger jag dig 20 pund.”

Nervöst skratt från publiken. Menar han allvar...

En av dagarna så var det någon som glömt stänga av sin mobiltelefon. Alla i salen inklusive Robert McKee hörde detta. Robert McKee stod stilla framme på podiet och väntade och väntade och väntade ända tills personen vars mobiltelefon ringt gick fram och lämnade en 20 pundsedel.

Så gick det till på det seminariet men av det kanske man kan lära att vi vuxna borde bli bättre på att visa våra barn Mobilfri-respekthet och förklara vinsterna.

Idag läste jag i GP om Bräckeskolans låg och mellanstadie.

Nedan följer utdrag ur artikeln:

 Nu testar Bräckeskolans rektor Monika Blom att förbjuda mobiltelefoner och surfplattor under skoltid. (Bräckeskolan är en låg- och mellanstadieskola)

-Eleverna slutade att leka på rasterna och kränkningar på sociala medier blev allt vanligare.

- Helt plötsligt har våra elever slutat leka på rasterna. En elev sitter med en mobil i handen och fyra, fem andra tittar över axeln för att se vad som händer på skärmen.

-I dag har de flesta barn mobiltelefoner och det kan vara svårt att inte ta upp dem under lektionstid. Ett allvarligare problem är att det dessutom förekommer en hel del kränkningar på sociala medier.

Trots att det bara gått några dagar har rektor Monika Blom fått många kommentarer på mobilförbudet, både från föräldrar och elever. De flesta är positiva, men några negativa kommentarer har förstås också kommit in.

- Många föräldrar vill att deras barn ska vara anträffbara hela tiden, men jag tycker att om man tio år kanske det inte ska vara så. Sedan är det såklart en säkerhet och trygghet för föräldern att kunna nå sitt barn, som kanske åker ensam till skolan.

Jag, personligen tycker att det är en självklarhet att eleverna inte sitter med en mobil i handen under lektionstiden för det handlar om respekt för läraren och för klasskamraterna.

Det är sorgligt att läsa att barnen har slutat leka på rasterna på grund av mobiltelefonen. Jag är inte mycket för förbud men vi vuxna kanske borde titta på skolornas utemiljö. Hur inspirerande till lek och aktivitet är en asfalterad skolgård? En skolgård som uppmuntrar och stimulerar fysiskt aktivitet är en vinst för alla. Eleverna rör sig mer och har lättare för att sitta still och inlärning och lärarna för syssla med det de är utbildade för, nämligen att lära ut.

Låt oss försöka bli bra föredöme för våra barn och lägga undan våra mobiltelefoner!

 

På vårt Event; Välj väg, våga och vinn pratade jag om att planera sitt liv. Att själv bestämma hur man vill att det ska se ut. Vad vill jag göra och hur ska jag nå dit?

 Idag ska jag träffa en person som har valt att planera sitt liv och som har satt upp kort- och långsiktiga mål för att nå dit hen vill. Mitt jobb är att se till att hen når sina mål genom att coacha och ställa följande 3 frågor vid våra möten som kommer att ske tätt under en tremånadersperiod framöver.

1. Vad har du gjort hittills? (sedan vårt förra möte)

2. Vad har du för mål till nästa gång? (nästa möte)

3. Vad behöver du hjälp med?

Jag lovar er,  att vare sig ni ber någon coacha er själva och berättar om era mål eller om ni hjälper någon annan i coach-rollen så kommer det att hända saker!

Nu har jag skrivit 32 % av manuset. Efter genomläsningen i går så har jag nu gjort alla ändringar, tillägg, planteringar osv - vilket är riktigt urtråkigt!  Jag har nästan täppt till en tidslucka - som ska vara fylld av händelser som jag (Ann-Britt Larsson) sedan ska använda sig av längre fram i berättelsen - där jag också är och skriver bara för att det är så roligt. Så snart jag har fyllt i "luckan" så kan jag börja skriva i ett högre tempo.

Längtar till den dagen!

Dagens bild symboliserar siffran 32 men också att jag börjar bli riktig sugen på att skriva en ny deckare. På någotvis så har jag börjat dras mot tv-serier om mord och vapen som exempelvis Bosch på tisdagar kl 21.00. 

I kväll ska jag fira- det gör vi varje fredag med en flaska bubbel - för tänk efter det finns alltid något att fira i ens liv varje sig det är stort eller smått!

Idag har jag printat ut hela manuset om Ann-Britt Larsson och sträckläst allt för att se om logistiken håller. Dvs vad jag behöver lägga till, ändra, flytta osv för att det ska bli så bra flyt och logisk som möjligt.
Jag  kommer hela tiden på nya små saker som jag vill ha med - stackars Ann-Britt säger jag bara...

Mina anteckningar efter att ha läst manuset påminner faktiskt om bilden ovan...

Men, vad jag är nöjd! Det känns så bra!  

 

I morse hände det. Det där som inte får hända! Jag tappade min mobiltelefon i golvet och nu är skärmen sönder - inte krossad bara blårandig och fungerar hjälpligt. Dvs ibland fungerar det att svara, jag kan inte skicka meddelanden eller mejla eller använda vissa bokstäver eller siffror. Jag inser dock att det kunde varit mycket värre om den ex hade blivit stulen eller jag hade tappat den/förlagt den och aldrig fått tillbaka den igen.

Nu ska jag köpa ett tjockt skyddsfodral!

Vid vårt Ketchup -of-the-day-Event var temat för kvällen Välj väg, Våga och Vinn. I går kände jag så tydligt att jag verkligen har vågat och valt rätt. Jag känner mig som en vinnare när jag får sitta och diskutera och välja design och produkter med familjen till vår sommarbutik; Stabbe Design - där vi dessutom får en fantastisk feedback från våra kunder som följer oss på facebook. Vi säljer bara produkter som vi själva tycker är jättefina och av bra kvalité.

Mitt andra val av väg - att satsa på mitt författarskap är också otroligt roligt. Jag har två förlag som har valt att tro på mig och jag har fått och får så fina läsarrecensioner. Tänk, jag sitter och fantiserar ihop berättelser på dagarna och får betalt för det! 

 Givetvis krävs mycket envishet och tålamod men det är värt för få ägna dagarna åt det som jag tycker är så kreativt och utvecklande och ger mig livskvalité.

Jag hoppas att ni som var på eventet nu har bestämt er för att åka på en kick-off för att planera ert eget liv och tänk på att handlingskraftighet inte är en talang. Det är bara att Välja väg, Våga och Vinn!

28 % av manuset är klart!

Så var det fredag igen. Tänk så ofta man använder den meningen och varje gång uttalar man det lika förvånat – fredag – igen!  

Den här veckan har varit så lugn och jag har fått sjunka in i mitt manus och i mina karaktärer obegränsat antal timmar utan en massa måsten. Jag har inte städat, tvättat, lagat någon mat utan bara skrivit, raderat, ändrat och flyttat text. Stirrat in i väggen och druckit kaffe. Nu har jag skrivit ifatt en lång lucka och jag måste stanna upp och göra en hel del korrigeringar men efter det så bör det bara vara att skriva på och förhoppningsvis vara färdig med råmanuset en bit in i december.

Restaurang 28 + som bilden visar är min kommissarie Bergmans favoritrestaurang och där hon är välkänd. Eftersom hon oftast går dit ensam brukar hon få sitta i deras vinkällare, vilket inga andra gäster tillåts – bara möjligtvis för en vinprovning, men Ingrid gör det för att slippa bli uttittad och för att ägaren är en god vän som hyser stor respekt för hennes integritetsbehov.

På måndag kommer ett nytt inlägg. Nu tar jag ledig från skrivandet över helgen!

 

Idag meddelades att Svetlana Aleksijevitj tilldelas årets nobelpris i litteratur.
En fantastisk duktig författare som bor i Vitryssland där hennes böcker inte får säljas.

Tänk vad ordet och pennan är mäktiga i länder där man inte får tala och uttrycka sig fritt!

Nästa år hoppas jag att Astrid Lindgren får priset och det är vi många som gör! Jag tror inte att det finns någon annan författare, likt Astrid, som har spridit en sådan glädje bland barn och vuxna. Hon skrev också om det som är svårt och sorgligt på ett sätt som får oss att känna medlidande och hopp. Om att alla inte har det så lätt och om vikten att vara en medmänniska, att vara storsint och förlåta och att visa omtanke och kärlek - både till människor och djur i sin omgivning.
 
Nästa år hoppas jag vi får se löpsedlar med texten:  Astrid Lindgren tilldelas Nobelpriset i litteratur 2016

 

Nu skriver jag i ett lugnt och behagligt tempo. Det går inte så fort men jag hinner med att plantera och bygga mina karaktärer. Det är nu jag lägger grunden och om några veckor kommer jag att kunna skriva mycket mer och fortare för så har det fungerat med de fem tidigare böckerna.
Idag på förmiddagen var jag ute och spelade 9 hål golf – det gäller att passa på för snart är säsongen över här i Sverige. På tredje hålet kom det utspringande en älg och ställde sig på banan, kanske 100 meter framför oss, älgen fick syn på oss och jag tog min vagn och började gå mot närmsta träd medan min spelpartner sprang mot älgen och skrek och viftade med armarna.

Tänk så olika vi hanterar situationer!

Älgen tvekade ett par sekunder sedan sprang den iväg i full panik – men inte mot oss som tur var för jag hade aldrig hunnit fram till ett träd i tid…

I de tidigare böckerna har jag skrivit kronologiskt dvs från början till slut med lite bakåtblickar och backstory instoppat. Men i det här manuset har jag först skrivit ett längre stycke i nutid sedan skriver jag om det som hände innan allt som händer i nutiden – vilket ger förklaringar till händelser i nutiden för läsaren – dvs ger aha-upplevelser (förhoppningsvis). Men jag skriver också så att dåtiden ska komma ifatt nutiden dvs där berättelsen om Ann-Britt började. Och dessutom så skriver jag fortsättningen på nutiden där den slutade/fortsätter.

Mycket att hålla reda på, nästan om en matematisk formel, men jag tror att slutresultatet kommer att bli bra eftersom historien om Ann-Britt Larsson – Queen of fucking nothing vill bli berättad på det här sättet när den ramlar ut ur mitt huvud. Man kan även kalla det Att utmana sig själv i skrivandet eller Att krångla till det utav bara sjutton...

Nu har jag nästan fem helt blanka skrivardagar framför mig. Det är lite skräckblandade känslor för nu ska det presteras och produceras ord.
I helgen har jag läst igenom nästan allt jag skrivit tidigare och gått in i texten, ändrat i meningsföljder, hittat nya synonymer, raderat och bytt ut – allt i ett lugnt tempo för att sjunka in i texten och försöka gestalta i stället för att berätta. Det är 100 gånger lättare att bara berätta och går MYCKET snabbare att skriva men jag vet att detta är något jag måste jobba med och förbättra. Gestalta, gestalta och gestalta - så bara är det!

Jag haft tre dagar då jag verkligen har varvat ner med flera bad i havet varav en gång följt av glögg på altanen i strålande solsken, jag har promenerat på stranden, spelat golf med glada vänner, myst med familjen, varit på kafferep med goa skratt och samtidigt betraktat en pågående trädgårdsskövling. Bättre än att gå på bio, jag lovar, får ni chansen någon gång så ta den!

Nu ska det skrivas bättre uppladdning går nog inte att få än vad jag har haft!

Så var det fredag igen och efter många intensiva dagar med bokmässa, Ketchupevent och inköpsresa till Stockholm för Stabbe Design mm så är det dags att stanna upp och reflektera – smälta allt spännande och roligt som har hänt, alla nya människor man har träffat och förfrågningar jag har fått om högt och lågt som rör mitt skrivande och mina böcker.

 På måndag ska jag dra igång skrivande på allvar, då är det fokus och knattrande på datorn som gäller. Men idag tar jag bara det lugnt och har tagit mig ett bad i havet – bästa sättet att rensa tankarna och sätta fart på varenda liten cell i kroppen. Solen sken, det glittrade i vågorna som bar vita gäss, vinden var behaglig och temperaturen i vattnet var frisk – och det var bara jag som badade – jag såg inte ens någon annan ute på den härliga 4 kilometer långa stranden.

Att bada i havet oavsett årstid är alltid så uppfriskande och vitaliserande för både kropp och själ!

Nu ska jag sätta mig och läsa igenom vad jag hittills har hunnit med att skriva om Ann-Britt Larsson – Queen of fucking nothing och så ska jag dricka cappuccino och äta tryfflar!

I helgen blir det inga nya blogginlägg men på måndag skriver jag något nytt här på Ketchup of the day.

 
 

Välj - Våga - Vinn är temat på vårt ketchup-event i kväll. Ni som har läst mina tidigare inlägg vet att jag inte är teknikkompatibel. Idag skulle jag skriva ut ett par skyltar till kvällens evenemang men tonerna till båda våra skrivare var på upphällning och det blir liksom inte så snyggt med all text i svagt rosa/brunt. Okej, bättre än inget men ger inget särskilt inspirerande och kul intryck. Så på förmiddagen åkte jag för att handla toner och fick tag på svart - färgtonerna var slut. Åkte hem och stoppade in i skrivaren med resultatet att texten fortfarande var i svagt rosa/brunt. Vid den tidpunkten var det dags för mig att åka och hämta Lizelotte för gemensam handling av "tilltugg" mm och jag hallucinerade över tryffeln som vi ska bjuda på (väldigt stressdämpande medel för min del - funkar alltid). Lizelotte avslöjade då att hon inte tycker om tryffel, vilket jag trodde att alla kvinnor bara ääääälskade! När vi var klara så var det dags för mig att ta en ny sväng runt om i staden och leta toner (just den här sortens färgpatron Canon 513 är tydligen populär) och tillslut så fick jag tag på rätt toner och när jag installerade den i skrivaren så fungerade även de svarta tonerna, Jippi! Inte lätt för en icke teknik-kompatibel-person att förstå det sambandet...
 

I morgon bitti ska jag packa väskan och min dator och åka iväg och umgås med Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing i några dygn. Bara vi två och en kartong med tryffel!