Mitt skrivbord är fyllt med block, gula, rosa och orangea post-it-lappar, papper, pärmar mm för att komma ihåg allt jag måste göra och alla idéer kring nya manuset som poppar upp i huvudet. Telefonen ringer och det är mycket planering kring vår nya lokal för Stabbe Design.

Det känns som om jag ligger tre steg efter mot vad jag skulle vilja hinna med...

Helst skulle jag vilja ta min dator och stänga in mig i ett rum ett par veckor och bara skriva på mitt nya manus, inte svara i telefon, inte facebooka eller blogga - bara gå in i en skrivarbubbla!

 

Idag har jag äntligen en heldag vid datorn och kan grotta in mig i mitt deckarmanus -NÅDASTÖTEN.

Jag hade glömt hur mycket tid det går åt att lägga på research för detaljer när man skriver en deckare. Det var ju några år sedan sist och när jag skrev Alibi AB så valde jag att skriva ren fiction - läsaren får inte ens veta i vilken stad den utspelar sig och det är tydligt att det är en skröna. När det gäller deckare så är jag van vid att läsarna blir irriterade om man inte har skött sitt researchjobb ordentligt (det blir jag själv också...).

Det är bara att konstatera att google underlättar letandet - samtidigt som läsarna är lika duktiga på att googla och kolla upp fakta :-)

Men... det är roligt att skriva en deckare igen. Jag gillar mina gamla välbekanta karaktärer!!!

Vilken  nostalgi och vilka minnen den här bilmodellen - en Volvo Duett - ger mig. Det är inte ofta man ser dem längre och oftast inte ute på vägar utan på museum eller på tv och film.

Bilden är tagen på Volvo museum som jag besökte idag tillsammans med min 10-årige son och hans jämngamla kompis. 

När jag var i den ålder -eller kanske några år yngre så satt jag och mina kusiner i korgstolar längst bak i Duetten (ja, när deras föräldrarna körde). Baksätet var dessutom borttaget så det var gott om plats för oss och ingen tyckte att man behövde vara fastspänd. Tröttande man på att sitta i sin korgstol så kunde man lägga sig ner en stund eller leka på golvet helt enkelt - dessutom var det nästan ståhöjd för oss barn. 

Det finns vissa minnen som många i min ålder har men som dagens barn aldrig kommer att få. (Kanske tack och lov - för vi är många  som har legat och sovit i bakfönstret eller i bilens baksäte på den tiden som bilbälten bara fanns i framsätet och man tänkte annorlunda när det gäller säkerhet). 

Stabbe Design slår upp premiärdörrarna under långfredagen, påskafton och påskdagen mellan kl 11.00 - 17.00 i våra nya lokaler i Haverdal (Klövervägen 1A, bredvid Hemköp). Tyvärr så har jag ingen möjlighet att vara med själv men jag hoppas många tar sig en promenad i det fina vädret och passar på att besöka Stabbe Design. Passa på att tävla på Stabbes facebooksida och vinn fina Haverdalsprylar!

Nu tar jag påskledigt från bloggandet - jag kommer att sakna dator och mina bloggkollegor, Lizelotte och Birgitta, är nog tacksamma om jag inte försöker göra inlägg via moiblen igen (förra gången blev det många timmars strul och jobb för dem att får ordning på hemsidan igen...)

Så GLAD PÅSK till er alla -  så kommer det nya inlkägg här nästa veckan igen!

Påsk är min favorithögtid!

Ljuset har kommit, vårblommorna har tittat fram och lyser i sin färgprakt - precis vad man behöver för sinnet. Så härligt det är att sitta mot en husvägg och låta sig värmas av solen - människor tittar ut ur vråna och ler och småpratar med varandra.

Vi borde har vår- och påskledigt oftare!!!

På bilden ser ni min favoritsamling av kycklingar. Alla tillverkade med massor av kärlek och stolt överlämnade till mig att vårda och glädjas över (inofficiellt går de under beteckningen  påskpsykopaterna).

Just nu ägnar jag mig åt att läsa och skriva om förruttnelseprocessen hos en människa i mitt nya manus Nådastöten. Alltid intressant att lära sig något nytt men inget man direkt kan använda sig av för att småprata med sin bordsherre om vid en middagsbjudning.

Kan åter igen bara konstatera att det är en annan storts research man ägnar sig åt när man skriver deckare än när man skriver en feelgood- eller en barnbok. 

Förra veckan hade jag ett mycket spännande möte med en jätteduktig tecknare som jag ska samarbeta tillsammans med i ett barnboksprojekt.

Det är otroligt roligt att sitta och spåna och skapa tillsammans med en sprudlande glad och kreativ person - till slut känns det som allt är möjligt och man går hem med en känsla i kroppen av att alla drömmar går att uppfylla.

Vi passade dessutom på att gå in i en bokhandel och dissekera, hissa och dissa massor av barnböcker.

 

"Det där är värre än straffarbete," konstaterade kvinnan och skrattade när hon gick förbi och såg mig ligga på alla fyra och rensa ogräs mellan stenplattorna. 

Jag är helt mör i kroppen efter att ha satt vävtapet, målat tak och jobbat i trädgården på vår nya Stabbe Design & Café -fastighet. Framåt sommaren kommer jag att se helt konstig ut med massor av nya muskler på min högra sida av överkroppen - för så är det att vara totalt högerhänt...

Fredag och solen skiner!

Nu har jag skrivit ännu ett kapitel i Nådastöten. Det känns så bra - som att vara på hemmaplan. Det är en speciell känsla att skriva deckare och att få träffa mina poliskaraktärer som jag inte har stött och blött på flera år. De är sig lika kan jag väl avslöja...

På bilden ser ni mig i vår nya Haverdal-hoodie och Haverdal-canvasbag som vi fick levererade igår. Jag är så nöjd och det ska bli så kul att hänga upp dem i butiken - så fort den nu blir klar. I helgen blir det kroppsarbete men först ska jag promenera iväg och köpa räkor och bubbel. Det är ju fredag och bubbel-firar-dag! 

I måndags var det dags för Birgittas releasefest av hennes nya bok: Som ett brev på posten som gick av stapeln på Nalen bar med bubbel och snittar.

Efter releasefesten gick vi vidare till Stora Ljudbokspris-galan där Birgittas bok: En oemotståndlig affär var nominerad i kategorin skönlitteratur.

Jamen då var prolog och första kapitlet i Nådastöten klart!

Pust, det var länge sedan jag skrev en deckare men det kommer att gå. Jag skriver sakta och eftertänksamt. Det är mycket känslor och tunga händelser i texten.

Alla ni som läst mina fyra tidigare deckare vet att kapitlen är korta - men det känns bra att få börja på kapitel 2 på måndag. 

Jaha, då är man tillbaka i skolbänken och lär sig allt man kan behöva veta för att servera alkohol till allmänheten...

Ingen dag är den andra lik numera...

Men tänk så tråkigt om det vore tvärt om...

Idag är jag i Haverdal och har haft ett möte om skyltdesign till Stabbe Design & Café. Det är alltid lika roligt att jobba med kreativa personer. Man bollar ideér fram och tillbaka och så plötsligt så har man en lösning som man tror stenhårt på.

Nu sitter jag och arbetar med min prolog till Nådastöten (medan jag väntar på en leverans av T-shirts med DHL  som ska komma idag - någongång). Proglogen är på cirka 350 ord, inte särskilt lång, men jag letar efter de rätta orden, för att få den känslan jag vill förmedla. Det tar sin tid men det får det göra. Har jag "satt" inledningen och den känns bra i magen så kan jag slappna av och vet att "resten" kommer att rulla på utan att det "skaver".

I lördags den 27 januari började jag med att skriva en prolog till Nådastöten - den femte boken i serien om kommissarie Bergman- som låg och tuggade i bakhuvudet. Det blev ett par hundra ord ungefär. Idag på morgonen läste jag ut Silhuetten - jag hade bara några kapitel kvar - och insåg att den slutade just den 27 januari. Det kändes nästan lite creepy när jag insåg att jag började skriva fortsättningen "samma dag" som den föregående slutar...

Till er som väntar på fortsättningen i serien - hav tålamod - jag har ingen deadline och mycket annat runt omkring mig som ex uppstarten av Stabbe Design och café som tar mycket tid.