Med livet framför sig

Har du inte läst den vill jag bara rekommendera! Samhällskritisk och skriven ur ett barns perspektiv på ett lekfullt språk som säkert inspirerat många författare efter det. (T ex Ett öga rött av Jonas Hassen Kehmiri.)

Momo, en arabisk pojke på sisådär 10 år, han vet inte säkert eftersom han inte har blivit ”datummärkt”, bor tillsammans med madame Rosa, en pensionerad prostituerad i Paris. Lägenheten ligger ”sex trappor upp till fots” och är ett evigt bekymmer för madame Rosas gamla ben och värkande kropp.  

Med ett delvis självuppfunnet språk reflekterar han och drar sina slutsatser om livet, ålderdomen och döden.  Men också om vänskapen, lyckan och kärleken. Kärleken mellan honom och Madame Rosa, en polsk judinna som överlevt Auschwitz.  För det är det som boken ytterst handlar om tycker jag även om segregation, fattigdom och fördomar är underliggande teman. Allt genomlyst på ett dråpligt sätt genom Momos sätt att berätta.  I min bok finns många öronmärkta sidor och understrukna rader. Till exempel när han stjäl en hundvalp som blir hans käraste ögonsten, för att senare inse att hunden inte har ett bra liv hos honom i den lilla trånga fattiga lägenheten. Han säljer den dyrt till en dam och slänger sedan pengarna i en brunn och gråter hela vägen hem. 

Här finns alla stora livsfrågor även om handlingen är förlagd till en värld som inte är så bekant för många av oss. På vägen har man lika nära till skratt som sorg över sakernas tillstånd.

Emile Ajar, som fick Frankrikes finaste litteraturpris, Prix Goncourt 1975, är en pseudonym för Romain Gary, vars egentliga namn är Romain Kacew. Bara det är en intressant historia!

Inte alla blir så förtjusta i boken som jag. Det stod helt klart när vi diskuterade den några vänner häromsistens. Men ingen går oberörd förbi. Läs den och döm själv – Finns som e-bok på biblioteket till exempel. Men jag säger bara  lyckliga du som har boken framför dig!