70-talet, kul eller galet?

Mina kära väninnor här på bloggen är så flitiga med sina manus. Men nu har även jag samlat ihop mig något och kommit ett steg på väg i mina novellidéer! Har landat framför TV:n i research-ambition och just fiskat upp "Scener ur ett äktenskap" av Ingmar Bergman. Älskar att få dyka ner i eran som inrymde så mycket av allt. Då, när det moderna och fria livet uppstod. 

I mitt eget 70-tal gick jag på balett varje onsdag i Kungälv, staden på andra sidan älven. Och i väntan på balettlektionen gick jag alltid flera varv på EPA, det stora varuhuset. Det var där och då jag köpte "mina första moderna örhängen". Ett par plast-clips med stora hängande kuber i grönt och skärt. (Inte rosa. Skärt). Det var så tufft och ingenting som man hittade i det lilla samhället jag kom ifrån. Det var 70-tal och allt var nytt!

Tillbaka till  "Scener ur ett äktenskap." Den är helt fantastisk! Vilka skådespelare! Vilken dialog! Inga effekter, inga snabba klipp, bara rent innehåll och hela meningar.  Kommer ni ihåg den? Den är från 1973 så visst, vi var inte gamla, men jag minns verkligen snacket bland mina föräldrar och deras bekanta. "Nå't så dystert och fruktansvärt", "Ska det där vara underhållning?" och "Hur kan det ens få sändas på TV?!"

Men kolla bara här på sköna Bibbi Andersson! Antingen var livet mer chosefritt då eller så var det bara jag som var barn...

Lizelotte, samlar mod likt katten kring het gröt