I en sal på lasarettet

Först hade jag hela rummet för mig själv. Sen blev vi två på salen och då drogs draperierna för mellan sängarna. Rätt skönt ändå.  Min nya rumskamrat var av en helt annan åsikt. "Jag behöver ljus! Kan vi ha öppet mellan oss?" Hm. Ok då, jag är inte den som är den... 

(Det här var några år sedan och får räknas som preskriberat nu.)
 
Lite motvilligt låter jag mig bli bekantad. Det är ungefär en och en halv meter emellan våra sängar och det blir konstigt att inte prata. Vi utbyter vardagligheter på kvinnors vis på lasarett. Vilka åkommor vi har, var besvären är som värst och om sjukhusmaten går att äta. Och sen raskt vidare till hur många idioter det finns i samhället idag. Ja det är inte klokt. För att inte tala om han i bostadsrättsföreningen som är riktigt djävla blåst. Jag sugs med och det är riktigt roande. Men jag måste avbryta då och då. Telefonen ringer och så har jag försökt börja på min bok femtioelva gånger.
 
Jag huttrar lite under mina täcken och det blir dags att sova. Läsa får jag göra en annan gång. Förutom ett gammaldags lakan har jag ett randigt täcke, en rutig filt med fransar och två ljusblå filtar från Alingsås tvätteri (Legendarisk inrättning ju! Tidigare känd för att samla vigselringar och annat som följer med tvätten i en burk till festkassan, bäst att behålla ringarna på!) För säkerhets skull har jag lagt min vita pälsfleece runt nacken och fötterna har jag stuckit in i mina uggisar. Syns inte under alla täcken.
 
Madame Flodhäst bredvid (kanske inte snällt but now you get the picture) utbrister "Gud så varmt här eeh! Och där ligger du, herreminjee! Är det ok jag klär av mig naken?"   Inga problem. Hon fläker av sig allt hon har, tjostar och dunsar ner i sängen bredvid med hela sin väldiga kropp. Vilket par vi är! Mitt i hela eländet av njurstenar och blindtarmar, smärtor som svider och kärl som brister, måste man ändå skratta.
 
Ingen av oss sommar på länge. Men efter någon timma drar det igång. Snarket. 

Du vet hur det är, först försöker man tänka bort det, sen lägger man kudden över huvudet. Men när det inte funkar är det som att det verkligen biter sig fast. Jag börjar harkla mig då och då. Hjälper inte. Jag höjer och sänker min säng för att det skall låta. Hjälper första gången bara.
 
Sen får jag en snilleblixt. Jag kan ju ändå inte sova. Så jag öppnar paddan och ritar upp ett diagram. Y-axeln får stå för volymen och x-axeln frekvens. Ingen exakt vetenskap precis, 1-10 pinnhål på båda och så börjar jag pricka in värdena. Det går lekande lätt. Efter bara några minuter har jag en imponerande graf. Men vad ska jag med detta till? Kan ju knappast visa fram det. Det är bara för mycket. Så jag sparar det under "Madame Flods kurva, 4-5 feb.", stänger locket och hasar ut i köket för en kopp te. Fem minuter senare kommer även Madame Flod och behöver en kopp nypon.  "Jag har inte sovit en blund". "Joho du! Det har du visst" säger jag segervisst med fullt av bevis i min graf. "Nä nä, jag ska säga dig att för varje gång jag snarkat till, har du harklat dig och då blir jag klarvaken förstår du. Jag snarkar bara precis i insomningsskedet nämligen."
 
Men vaf...! En del får alltid rätt liksom.

Lizelotte