"Vi lever i våra förfäders utopi"

Så sa Thomas Björkman, författare och entreprenör, under Sveriges Innovationsriksdag förra veckan. Jag hade förmånen att få lyssna, och det var framför allt teknikutvecklingen han fokuserade på, men mina tankar gled genast in på gamla-farmor. Hur hon sträckte fram skålen och bjöd på sockerbitar när jag var liten. Och hur jag fyllde fickorna och sa att jag skulle ta dem senare. Inte ville jag ha sockerbitar när det var lätt att springa till kiosken och köpa smågodis (eller gott som vi sa). Socker var sparsmakad lyx i hennes värld. Inte alls i min.

Vi har allt det hon slet för och drömde om. Ja vi har mer, vi har för mycket, förmodligen bortom hennes föreställningsförmåga. Men hon visste vem hon var och vem Gud var.  Vi är med om en rusande teknikutveckling och AI, men är mer osäkra på vår plats i evolutionen och vår roll som människor.
 
Fast visst är det häftigt att vara med! Och det kommer aldrig mer att gå så långsamt som nu.

Lizelotte, Längtar efter boken jag just beställt: Världen vi skapar, av Thomas Björkman.