Flyktiga tankar

När man sitter och försöker skriva men den vita tomma skärmen ger noll och inget tillbaka...

Det är då man surfar ut och tar en sväng på nätet. Annonser glimmar och inspirerar till klick och vidare surf. Jag knappar in ’Cartier damklocka Enter.’ Det tar sin tid att titta igenom. Så många modeller och så många storlekar och prisklasser. För det verkar finnas en egen klockvärld där ute och flera i omlopp på andrahandsmarknaden. Jag förlorar mig i bilder och beskrivningar. Tänk om man skulle? Om jag säljer bilen, jag behöver den ändå inte, och går ur golfklubben, jag spelar ju aldrig – ja då är jag liksom hemma. Då skulle jag kunna klicka hem en Cartier Tank Francaise... Sitter länge och tittar. Jämför. Leker med tanken på att den ena eller andra sitter på min arm... Klickar ut från det luriga nätet och öppnar ett Wordblad istället;

Jag är sju år och har lånat mormors symaskin. Hon tycker inte om det. Inte idag. Jag skräpar ner och rör till det hon just har ställt i ordning. Men hon gav med sig och nu drar jag fram gamla tyger ur skåpen, klipper och formar, syr ihop olika delar utan att kasta och fålla och till slut trär jag på mig en grön kort kjol med ett inkilat vinrött brokigt tyg längst fram. ”Nu ångrar du allt att du nästan inte lät mig sy mormor! Se så fint det blev!” Mormor vankar fram och hon måste ju hålla med.

När slutar man att gå från idé till omedelbar handling och vara oförblommerat nöjd? När slutar man att ta vad som står till buds för att skapa någonting större, bättre, smartare, snyggare? En del gör det aldrig, men alldeles för många gör det alldeles för fort.

Jag vill lära mig sy igen. Jag vill bli bättre på franska. Och jag behöver träna på en starkare fysik. Men jag behöver inte en ny klocka.

Lizelotte, som önskar er alla ett gott kreativt 2017