Höstlöv och snö i skorna

För några år sedan åkte jag Kortvasan, ni vet 30 km, samma som Tjejvasan. Hur kul som helst. Jag hade letat fram mina gamla skidor och pjäxor från -79, lånat svärmors anorak och knäbyxor tillsammans med faster Sissis knästrumpor. Handstickade från Värmlands djupa skogar. Det kändes så rätt då!  När jag lämnade in skidorna för vallning påpekade de ”Men gud, ska du åka på de där skidorna, måste ju vara från 80-talet!” Hm, nej, 70-talet om man skulle vara noga…   

vasan

Väl i kön till starten, synar någon mina strumpor och knäbyxor och säger, med glimten i ögat och på klingande dalmål ”Är du släkt med Mora-Nisse eller!?”

Ha. Jag hade inte tänkt på det på åratal men det där var ju faktiskt sant och nu var triumfens ögonblick inne: ”Ja faktiskt. Mammas sida”.  Kortvasan gav i alla fall blodad tand och nya skidor i julklapp det året.

I fredags kväll var det dags igen. Alltså ingen afterwork på stan eller chips i TV-soffan.  Jag hade dukat upp skidor, stavar och pjäxor i hallen och stod i anorak, knäbyxor och faster Sissis stickade strumpor, redo för take off när resten av familjen kom hem… som slog sig för knäna. Sådär fick jag inte se ut mer. Lommade ner i källaren och bytte till nutida sportkläder.  

skidor2

Men vilken känsla!

Bland alla gula höstlöv och milda vindar gled vi in på ett snösäkert ställe, Skidome i Göteborg.

En del jagar toppform, några lär sig stå på skidor, andra gör som jag - lufsar runt i spåret och försöker fånga in känslan av lite vinter. Det går om man vill. Här finns till och med några utplacerade granar för stämningens skull och man kan nästan förnimma doften av snö och fjäll. Om man blundar hårt. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln