Att förädla information till kommunikation är en konst.

Man vet när det är rätt. När det som kom-municeras går rakt in i hjärtat, fastnar i huvudet och leder till handling.  

Och man vet gubevars när det inte har blivit så bra. När information som sänts ut aldrig getts en sportslig att nå in. Obearbetad eller ogenomtänkt, för mycket eller bara väldigt tråkig.  

Igår besöktes Sveriges Kommunikatörer av Ulrika Good, prisbelönt copywriter, bloggare, kåsör och inte minst twittrare med många tusentals följare. Men. Enbart kvinnor i föreläsningssalen. Har kvinnor lagt patent på det här med att kommunicera? Jag vill inte tro det! Men hur som, vi som var där fick ta del av Ulrikas kunskaper och insikter om hur man gör kommunikation av information. Mycket inspirerande!

Stiftelsen hjälper därför njursjuka som har det tufft men delar också ut årliga stipendier för forskning och sprider budskap om levande donation.

Det är nu tio år sedan som Paul Frankenius själv var sjuk och fick en njure av sin vän Leif Almberg.

Igår stod de båda på scenen för att dela ut årets stipendier.  Med utmärkta värden och i bättre form än någonsin. 

”Bara kul att hjälpa till!” säger Leif och skrattar när Paul tackar honom för att han faktiskt lever.  

Kön och väntetiden är lång för den som väntar på ett organ. Alla klarar inte att vänta och riskerar att dö under tiden. Årets stipendie-utdelning gav ett extra stort fokus
på donatorerna – de verkliga hjältarna.

Jag tänker att det måste vara bland det finaste som finns. Att ge ett organ för att rädda en annan människas liv.

När vi lyssnar på donatorerna, som alla berättar sin egen historia, har alla en sak gemensamt ändå - de är tacksamma att de fick chansen att ge!

Här kan du läsa mer om njurstiftelsen och här kan
du swisha in ditt stöd för
forskning och drabbade.

Igår träffade jag några nyfunna skrivarvänner över en fika på stan. Ett skönt gäng som har en sak gemensam. Vi skriver.  Någon har ett romanbygge på gång, en annan en faktabok, en tredje en samling noveller. Och så vidare.   

Gillar du också att skriva? Sitt inte bara ensam på  kammaren. Försök att hitta någon eller några med ungefär samma ambition och intresse som du.  Det är guld att få respons på sina texter. Och, det är minst lika givande att läsa andras och komma med inspel!

Jag vill också tipsa om Ann Ljungbergs skrivkurs steg för steg som är både användbar och gratis. Check it out!   

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men
ibland blir den aldrig densamma mer."

Alf Henriksson

Idag har Tony Leidenkrantz  från Leidenkrantz & Partners föreläst om varumärkesprocessen, ledarskapet och kundupplevelsen för oss i Sveriges Kommunikatörer. Något som satte igång både tankar och diskussioner, framför allt om hur allt hänger ihop och hur viktigt det är att vara äkta i en transparent värld. Viktigare än någonsin faktiskt - exemplen är så många där ett företags förtroende och värde har rasat i ett enda slag. (Volkswagen som färskast exempel). 

Kommunikatörens roll i varumärkesarbetet kommer att fortsätta stärkas av den digitala utvecklingen menar Tony. Det gäller att kunna omvandla och tolka all information och de enorma mängder data som finns, till insikter, budskap och berättelser. Talk the walk helt enkelt.

Hur ser du förresten på ditt eget personliga varumärke? Att vara sig själv är ju mer än fullt tillräckligt men kanske är det uppfriskande och värdefullt att ta in varumärkesfunderingarna till sin egen person och utsätta sig själv för en stunds gap-ananlys? 

Vem är du och vad står du för? Hur vill du bli uppfattad av andra och skiljer det sig från hur du uppfattas av andra idag? 

Some food for thoughts!

Väl i kön till starten, synar någon mina strumpor och knäbyxor och säger, med glimten i ögat och på klingande dalmål ”Är du släkt med Mora-Nisse eller!?”

Ha. Jag hade inte tänkt på det på åratal men det där var ju faktiskt sant och nu var triumfens ögonblick inne: ”Ja faktiskt. Mammas sida”.  Kortvasan gav i alla fall blodad tand och nya skidor i julklapp det året.

Jag har städat. Men bara en stund... För ganska raskt blev jag upptagen av böckerna jag fann när jag rensade i röran och hyllan.

Visst är det så att vissa böcker känns mer viktiga än andra att både spara och läsa om - ibland för att de har ett speciellt budskap, ibland för att man fått dem i present av någon man tycker om.

Det var längesen jag läste dikter, men nu ska jag läsa om mina kära vänner igen. Lyrik är underskattat och underbart och kan tolkas på så många sätt. Och om en novell ibland kan säga mer än en hel roman så kan faktiskt en dikt göra det samma. Hör här bara på Lina Ekdahl till exempel! 

Men det är surt förvärvad erfarenhet som tagit mig till det här planerade stadiet. Insikten att man kan inte hinna allt på en söndag. I alla fall inte ta igen hela veckans ostrukna tvätt, ofärdiga rapporter och räkningar samtidigt som man promenerar bland löven, läser en tjock roman i soffan och bjuder vännerna på höstgryta. Man måste välja. Inga konstigheter ju. Fast jag minns med fasa när barnen var små och allt skulle göras, skötas och ändå vara lite tjusigt. Varifrån kom allt det där?. När det ringde på dörren kunde jag öppna i frottéturban och dropp från pannan. Maken stod i köket och hackade och skar. Puh!

För att inte tala om första gången vi skulle bjuda på fina fisken från Fiskekôrka. Det är nog viktigt att koka ordentligt tänkte jag. Det bubblade ymnigt och efter 20 minuter återstod lite ljusgrått vatten med vitt ludd längs kastrullkanten. 

Men det är ju vad man gör i nästa steg som avgör. Den gången hamnade vi alla på kvarterets pizzakrog istället.  Och stämningen var på topp!