- Min mamma är en ljusblå pärla. Hur ser din mamma ut? sa jag till min kompis Annika när vi satt där med pastellkritorna i hennes kök.

Vi var sex år och skulle snart börja skolan. Vi stavade inte till några långa ord men vi hade ett rikt bildspråk vill jag tro.

Mycket glömmer man längs vägen men bilden av min mamma som skimrande ljusblå stannade kvar.  Och så under en promenad i Marockos Atlasberg, för inte så särskilt länge sen,  på smala knotiga stigar och bland ivriga försäljare utan kunder, så ligger något där. Precis så blått, exakt så skimrande som jag alltid sett det. Här format till ett hjärta.  

Strumporna! Vart tar de vägen? Hur många par man än köper tycks det ändå bara bli en ensam maka kvar. Efter senaste genomgången såg det ut såhär hemma hos oss.... Magiskt.

Nu blir det en gång för alla inköp av samma sort. One size fits all. Och alla udda enslingar blir dammtrasor till badrumsgolvet (obs ett bra tips) innan de åker i soppåsen. 

Grundsund vaknar till liv. På ICA ringlar sig kön lång ner till chipshyllan och på Café Syltrutan doftar det nybakta bullar och rykande hett kaffe.  Det bottenmålas och fejas i hamnen och Strandstädarna har just gjort dagens insats. Jag träffar dem på Syltrutan när de slår sig ner för fika och summerar dagens skörd.

200 säckar med plast och bråte är ihopsamlat på kajen tillsammans med allt det som inte får plats i säckarna. Sånt som kylskåp, batteri och några fiskelådor.  Skräpet som landar här kommer förstås inte bara från närområdet utan seglar in från alla Nordsjöländerna.

Stefan van der Heiden är initiativtagare till föreningen som har ett 50-tal aktiva samlare som hjälper till att hålla våra stränder rena. Men det tycks aldrig ta slut!

Om man ska hålla jämna steg med det som flyter i land skulle man behöva fylla 160 säckar 200 dagar om året. Ändå blir jag så lycklig av att möta entusiaster som Stefan, Lukas och Caroline - som inte bara snackar utan faktiskt gör något för vår vackra skärgård!

I trädgården regerar rådjuren sedan några år och förutom att de mumsat i sig hela tulpanrabatten och halva rosenhäcken släpper de drösvis med fästingar omkring sig. Så här sitter jag nu på vårdcentralen för att få säsongens stick mot TBE.
 
Kan inte låta bli att dela med mig av denna tavla som hänger i väntrummet! Vilken läkare skulle idag låta sig porträtteras med cigarett så flott i handen?! Tiderna förändras… Funderar på vad vi gör idag som kommer att betraktas som livsfarligt imorgon och behöver inte leta länge förrän det framstår klart. Sittandet är den nya rökningen.  Jag läser att var tionde förtida dödsfall orsakas av för mycket stillasittande. Som gammal rökare reser jag mig genast upp ur besöksfåtöljen.  Bestämmer mig för att promenera mera och definitivt hem från jobbet idag!