NYTT MANUS - ETT SMAKPROV

PROLOG

Det hände på en tisdag.

En helt vanlig tisdag men en dag då himlen valde att vara daskigt grå. Det var inget riktigt regn utan mer bara vått i luften som en våtsliskig dimma. Allt i naturen kändes blött, dränkt och lite kallt för trots sensommar så låg temperaturen på endast tolv grader.

Brevbäraren frös på sin cykel.

Han tog sig metodiskt från adress till adress och stoppade in brev och reklam i olika brevlådor i det sommarsömniga och fashionabla villakvarteret i Göteborgs innerstad. Inte en människa syntes till men vad kunde man räkna med i ett sådant väder.

Han suckade medan han knödde ner ett gäng brev i en brevlåda och la samtidigt märke till ett av kuverten som av någon anledning fångade hans intresse. Det var handskrivet med en lite snirklig stil, nästan som om det var lite darrhänt gjort och som om det var en gammal människa som hade skrivit det. Han stannade upp i stunden, log lite och tänkte att den här familjen kommer att få ett personligt brev bland all annan reklam och alla andra räkningar som dagligen dimper ner i posten. Han kände sig lite glad för han utgick från att det skulle innebära något positivt.

Han kunde inte ana hur fel han hade.

Inte långt därifrån – på fyra olika adresser – damp nästan samtidigt ett likadant brev ner i fyra olika brevlådor. Fast deras brevbärare la inte märke till det personliga, de bara utförde sina jobb, denna dag då dimman skulle sluta sig som ett våtvarmt omslag kring några av de fem olika mottagarna.

Ja, så låg breven där. Väntade på att bli upphämtade, uppsprättade och lästa. Väntade på att få en reaktion av det som stod inne i brevet.

Det tog några timmar.

Det våta i luften blev till rikligt regn och de mörka molnen blev ändå mörkare. Kanske kände atmosfären på sig att det kunde bli en lång kväll för somliga.

Så under kvällens lopp öppnades alla fem breven.

Reaktionerna blev blandade.

En dämde näven rätt i bordet och skrek ut sin ilska.

En började gråta.

En hoppade av glädje.

En slöt ögonen och log: ”äntligen”.

Och en gick till barskåpet och hällde upp en rejäl drink.

Men då var avsändarna redan på väg. Och de visste precis vad de hade satt igång.

Det var nu livet skulle börja.