JAG BLIR GALEN

Jäklar vad mycket det är att stå i nu. Ni som tror att man ger ut en roman sådär hejsan svejsan – ni har fel! Inte nog med att man ska komma på historien, föda karaktärerna, låta dem få liv och utseende och repliker, göra research, skriva allt, våndas, göra om, redigera tre gånger och korra text som är satt (ett halvårs heltidsjobb…) man ska också förväntas ha åsikter och synpunkter på omslag, omslagstexter, foto på sig själv, färger, foliering eller inte, vilka recensioner som ska tas med, tacktext eller inte, men skaaaaaa vi inte ta ett annat foto och skaaaaaaa det verkligen stå precis så och varföööööööör gör vi inte på detta sättet istället?

Jag blir galen.
Och tokmailar min förläggare.
Eller messbombar. Ha! Nytt ord.

Nu försöker jag hålla mig i styr över helgen men det är fasen inte lätt.
Och nästa vecka går boken på tryck. Tror jag i varje fall.

7 mars. Dagen då Som ett brev på posten finns i handeln. Vet jag i varje fall.
Stön.