"ALLA SKÖTS I HUVUDET"

”Alla sköts i huvudet”
Ja, så står det. Men man är så avtrubbad nuförtiden, så själva rubriken går liksom förbi. Man konstaterar mest att det har skett ännu en terrorattack och den här gången i Pakistan.
Ja men, så skönt då. Pakistan. Det ligger tillräckligt långt bort för att man ska slippa bli för oroad. Och att 21 studenter har blivit skjutna i huvudet, ja, det liksom rinner förbi i ens medvetna. Man blundar.

Men herregud! Stop nu!
21 studenter har blivit skjutna i huvudet. Av talibanerna.

Vad är det för fel på världen? Var kommer all denna ondska ifrån? Och har allt det här blivit vardagsmat för oss? Är vi så avtrubbade att vi numera bara läser, sedan suckar och utrycker att det är för jävligt och går sedan vidare för att utföra våra dagliga sysslor.
Såvida inte vidrigheterna händer i Europa då.

Världen brinner och det är inte ett vanligt krig vi har. Det är terror, och ingen går säker. Någonstans. Någongång.

Förstår vi?

Och jag flyr till mina romaner och mina uppdiktade historier, med fiktiva människor och relationsdraman. Blundar och inbillar mig att det kanske inte händer igen. Det där… att skjuta någon i huvudet.

Men jag vet ju. Det här är bara början.