EN TYST SKRIVARDAG

Hur ofta har jag en ren skrivardag framför mig? Svar: inte alls ofta. Nästan alltid ska det ordnas med något annat. Det är möten, ärenden, köra hit och dit, hjälpa någon, städa, handla, besök och gå bort, klippa håret, möten, tandläkaren, bilbesiktning, hämta på kem, resa, förflytta sig, veterinären, möten igen, luncher med andra, doktorn, mera möten… i det oändliga.

Igår tog jag en kort promenad med Pepsi som inte alls bryr sig om vad jag har att göra, hon måste ut och kissa och bajsa i alla väder. Jag blev stående nere vid badstranden, min blick sög in energi. En tom badstrand, kala, våta och lite hala klippor. En dimma som sakta svepte fram och periodvis skymde solen. Helt stilla, jag kunde höra varje litet ljud, havet som kluckade, en fiskmås… det var magiskt. Jag tänkte på några speciellt som inte längre finns med oss och hur de skulle ha älskat denna stund, mitt i stillheten.

Och det är just det. Eftertänksamhet, stillhet. Eller en hel dag i skrivar-ro. Hur ofta unnar vi oss detta? Särskilt nu, mitt i julhetsen.

Så stå still, andas, ta in alla intryck, känn efter.

Ja, idag kommer det att bli en fin skrivardag.