ÄR DET FRIA ORDET FRITT?

Min författarkollega och tillika förlagskollega Ingrid Elfberg skrev i veckan en tänkvärd blogg som berörde mig och som fick mig att tänka på mitt eget bloggande. Hon skulle fylla i en enkät från Författarförbundet. De ställde frågor om man som författare känner sig hotad, utsatt för våld eller åsiktsförtryck eller helt enkelt bara börjat självcensurera sig för att ämnen eller frågor man vill skriva om eller har skrivit om, retat upp diverse troll eller bara ”vanligt folk” eller inte går att pressa in i den allmänna politiska korridoren. Ingrid kom till eftertanke ju längre in i enkäten hon kom. Hennes trista slutsats blev:

”Jag insåg, med ett slags kallt raseri, efter det att jag fyllt i och skickat iväg enkäten att jag omedvetet numera utövar självcensur även i andra frågor. Jag kommenterar inte politiskt material längre, jag ger mig sällan in i diskussionstrådar, jag påpekar aldrig när vänner delar dumma eller uppenbart fejkade grejer. Jag har blivit tystare, försiktigare, mera pk. Snäll.”

Jag stannade upp, funderade... och läste det hon skrev två gånger. Nej, tre. Tog in det långsamt och kände efter hur jag själv gör och hur jag själv agerar. Vågar jag säga vad jag tycker? Trycker jag ”gilla” på inlägg som jag faktiskt gillar? Skriver jag bloggar med brännande samhällskritiska ämnen? Gör jag inlägg om migration, tiggeri, SD, Löfven, budgeten, kriminaliteten, gängvåld, bostadsbristen…

Svaret är nej.

Medan sociala media svämmar över med åsiktsproffs så är jag tyst. Håller med många, skyr många, men väljer som sagt tystnaden i flera av dessa ämnen.

Fegt? Ja, kanske det. Men jag är inte helt säker på att jag klarar av all skit som på en sekund bara kan vältra sig över mig om jag tycker ”fel” enligt vissa och ”rätt” enligt andra. Min röst spelar ju knappast någon roll, så varför ska jag gå in i debatterna? Mina bloggar får fortsätta vara reflektioner av vardagen och inom de ämnen som berör mig utan att vara politiska. Mina böcker får fortsätta att vara feelgood.

Så jag är alltså feg. För trollen finns där ute, ibland visar de sig offentligt, ibland döljer de sig och bara är hotfulla helt anonymt. Och vem vill ha dessa troll efter sig?

Men som Ingrid avslutar sin blogg:
”Är det fria ordet fritt? Eller ägs det av andra än mig?”

Tänkvärt.