SVART DAG

Det här blogginlägget är svart.
För så ser det ut idag, det är svart.

Tänk efter. Man behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden, den tiden då vi aldrig använde dessa ord:

Terror.
IS.
Hot.
Attack.
Flyktingkris.
Samhällskollaps.
Tältläger.
Tiggare (i Sverige).
KRIS (i allmänhet).

När jag vaknar sätter jag instinktivt på nyheter på alla håll, bara för att få dagens läge. Vad har hänt sedan jag somnade igår? Vad ska jag vara rädd för idag? Vågar jag flyga? Gå till den där konserten? Julmarknaden?

Jag känner mig otrygg. Och jag har ingen aning om vad jag kan göra åt det. Jag känner alltså att det är svart. Jag liter inte på några av våra politiker, vänster som höger, alla verkar vara lika rädda som jag är och ovanpå det helt handlingsförlamade. Jag känner att jag inte tror att någon kan lösa problemen, det har gått för långt.
Jag väntar på något konstigt sätt på den totala katastrofen, sedan får man börja från noll igen.

Och till råga på allt fick jag inbrott i bilen idag.
Svart, svart, svart.

Så känner jag idag.
Hur känner ni?