KAPITEL 1

Så är det måndag igen. Helgen svischade förbi med blixtens hastighet. Och veckan ligger framför mig som ett oskrivet blad.

Mina tomma blad är många och alla ska de fyllas med ord på något sätt. Ord som ska flyta ihop till en historia om Anna Holms liv.

Förra veckan satte jag igång. Innan dess hade jag arbetat länge med att bygga upp historien i mitt huvud och därefter få ner det på papper. Vart jag än gick, vad jag än höll på med så skapade jag min berättelse.

Och nu är det dags att fortsätta och fylla bladen. Ibland står det still i huvudet, ibland går det som tåget. Och det gäller ju att man gillar sin berättelse, sina karaktärer och deras liv. Och jag älskar Anna Holm och hennes ibland struliga liv.

Så idag är det som sagt måndag.
Och här, kära läsare, kommer ett endaste litet smakprov…helt oredigerat.

KAPITEL 1
Jag hade naturligtvis ingen aning om vad framtiden höll i beredskap för mig. Om jag vetat det så skulle jag inte varit så lugn som jag var. Jag trodde mitt liv var i hamn men i själva verket så var jag bara i början på den stora vågen som skulle slunga mig ut på stormiga vatten. Men det visste jag inte då. Jag lallade runt och trodde jag var lycklig – och jag var lycklig – men det var bara en förrädisk yta som snart skulle spolas bort. Om jag hade vetat redan då, så skulle jag nog ha agerat annorlunda och tagit helt andra beslut från början. Men beslut i trängda situationer har aldrig varit min starka sida. Nu fick jag istället komma in i kaoset bit för bit, stund för stund och sakta fick jag förstå vad människor runt omkring mig är kapabla till. Och under tiden fick jag ta mina beslut, ett efter ett, ovetande om vad som väntade runt hörnet.

Så lugnet jag kände då innan allt började hända, den friden över min nyvunna lycka, den var bara så förrädisk. För jag visste inte. Hade ingen aning.

Men nu vet jag.