SLUTET NÄRA...

Det är helt kolsvart ute och jag sitter framför min dator och det bara flyter ut ord. Det är det som kallas flow. Jag vaknade halv fyra. Tankarna flög omkring i min hjärna som i ett snurrigt getingbo. Karaktärer som säger si och så, som ska gå dit eller inte, dialoger som utspelar sig i dess helhet, rum som ska beskrivas och handlingen som bara vill framåt. Som lever sitt eget liv.
 

Vad är det som händer?

Jo, jag börjar närma mig slutet.

Ni vet hur det känns när man är i slutet av en bra roman och man inte kan släppa taget. Alla har säkert känt så någon gång. Precis så är det att avluta ett manus. Man blir manisk. Vill själv få veta slutet även om jag redan vet. Men jag vill ha det på pränt! Otåligheten är som en piska på mig och jag har svårt att fokusera på något annat än… manuset.

Så vad gör jag efter en halvtimma i det kolsvarta? Jag stiger upp såklart. Skriver så tangenterna glöder. Och på en och en halv timme så har det blivit ytterligare tusen ord. Nöjd vinglar jag tillbaka, sover i två timmar, bara för att sedan ha full fart igen.

Den här veckan har varit en bra skrivarvecka. Men nu är det fredag och i eftermiddag ska jag ta helg. Och då kommer Christina Larsson ner. Jag misstänker att det blir lite bubbel som det alltid blir när Ketchup of the day flickorna ses!

(Bilden är från Christinas release av Alibi AB, har tidigare publicerats av henne på denna blogg, men den tål att visas igen! Se så glada vi är!)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-