MINA FINA RESEARCH-HJÄLPARE

Tänk … alla dessa människor som hjälper mig att svara på alla mina frågor.
Research är inte bara att googla och att besöka platser. Det är väldigt mycket att ringa okända människor och ta deras tid i anspråk för att få svar på mina frågor. Få rätt känsla. Rätt dimension. Rätt fakta.
Och det är fantastiskt hur vänliga alla är. Jag har aldrig någonsin fått ett negativt svar om att inte vilja hjälpa till. Tvärtom. När jag berättar att jag skriver romaner och behöver lite vägledning så verkar det som om folk bara blir glada över att få berätta, vad det än handlar om.
Fantastiskt.
Jag är noga med att fakta ska bli rätt, att jag inte beskriver situationer, platser, idéer, organisationer, ämnen osv felaktigt. Ändå kan det ibland smyga sig in tvivelaktiga föreställningar. Men med mina ”hjälpare” där ute så minimerar jag i varje fall den risken.
När jag skulle skriva Som ett brev på posten var jag inspirerad av en händelse som jag hade snappat upp. Ett par i 90-årsåldern som hade träffats och gift sig. Det stod om dem i pressen så det var lätt att googla och läsa om dem. Men jag gick ett steg till. Jag ringde upp dem och det ledde till att jag blev hembjuden till deras gemensamma hem. Ett helt förtjusande par, som blev grunden till min Elsa och Thore i boken. (Dock vill jag BETONA att Elsa och Thore är fiktiva och deras familjer i boken ABSOLUT inget har med verkligheten och göra.) Så igår ringde jag upp dem och berättade att boken nu finns klar sedan mars. Vi hade ett litet samtal och idag ska jag lämna över boken som är skapad – lite – på grund av dem.
Tack Torgerd och Lars! Och tack alla andra som hjälper mig.

Birgitta