En tung novell

Picture this: Det är skrivarkurs i spanska Tolox med Birgitta och Christina och vi går in på tredje dagen. Då får vi en uppgift.

”Skriv en novell på max 500 ord. Platsen skall vara Hotellet i Tolox. Utgå från följande mening: Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades.”  
 
Några våndas, andra kastar sig genast över arbetet. Det blev 13 väldigt olika fortsättningar på denna första mening kan jag säga! Här är min version:
 
Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu gick runt i rummet och borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades. Fan också. Vilken tur ändå att han inte behövde hålla i morgondagens föreläsning. De hade tidigt bestämt att de skulle varva för att hålla energin uppe och imorgon behövde han inte stå till svars för någonting. Barbro kunde klara sig själv i konferensrummet, hon ägde ämnet lika mycket som han gjorde. Var lika skicklig. Ja nästan ännu vassare på att beskriva hur själva hantverket skulle utföras i detalj.
 
Själv hade han slarvat när han skar till. Eller om han sluntit. Det hade hur som helst gått för fort. Han kände hur det knöt sig i magen, brann i strupen och snurrade i skallen. Vämjelse. Det här måste ordna sig på nåt jäkla vis. Han gick ut i badrummet, ställde ifrån sig tandborsten i glaset och tog fram mobilen för att snabbt slänga iväg ett sms till Barbro. ”Måste reparera gårdagens misstag. Kan inte prata nu, hör av mig imorgon kväll.”
 
Han kunde inte gå och lägga sig nu. Ångesten var för stor. Han återvände ut till rummet där han tidigare stått och betraktat sitt verk. Nu hade han hela natten och morgondagen på sig. Det kommer lösa sig lugnade han sig själv.
 
Han brukade må bra, vara fullt koncentrerad när han kom till det här stadiet. Han skruvade upp volymen på Beethovens femma, tog på sig den vita rocken böjde sig ner mot alla verktyg och attiraljer, valde ut en lämpligt smal kniv och en spackelspade, tog fram sin palett.
 
Om han bara förlängde strandlinjen med en blandning av grönt och svart skulle landtungan vara på plats och tavlan återspegla verkligheten. Årets vernissage i Tolox, som skulle kröna kursveckan skulle inte få befläckas av misstag.

Lizelotte