MINA RYNKOR SPEGLAR MITT LIV

För varje rynka jag får inbillar jag mig att det är ytterligare ett bevis på att jag har levt – och att jag lever.
Jag som många andra startar dagen med att titta mig i spegeln. Ibland mer noggrant än andra dagar. Och när man väl har börjat studera sig, helst i den där spegeln med förstoringsglas, ja, det är då man börjar titta ordentligt. Visst har det dykt upp några fler små rynkor sedan sist? Missmodigt letar man efter förändringar.
Man kanske tänker ”varför kan man inte bara få vara sådär babyslät och snygg som alla andra är? Som alla de på affischer och i annonser? De som fotograferas i modemagasinen och alla de som går på röda mattan? De ser oförskämt fräscha ut.”
När man tar en selfie kanske man slänger den för man blir besviken av resultatet.
Är det så här jag ser ut?
Jag har som många andra bokat tid hos en specialist för att få konsultation hur dessa rynkor ska försvinna.  En enda gång gjorde jag det. Aldrig mer.
Han studerade mitt ansikte och förstod mycket väl att jag ville göra något åt det. Javisst, jag fattar att han var sugen på ytterligare en kund. (Eller säger man patient? Men man är ju inte sjuk). Men ändå, han kunde väl varit lite mer känslig inför min osäkerhet.
Jag gick hem den gången, satte mig och såg ut över havet och tänkte på livet.
Det var någonstans där jag insåg att mina rynkor speglar mitt liv.
För varje rynka jag får, desto lyckligare borde jag bli. Det innebär ju att jag finns, jag lever och jag får vara med om allt som händer i världen, i mitt liv, bland mina vänner och min familj.
Varje rynka berättar att jag lever mycket, vägrar att ha tråkigt, vägrar vara rädd. Jag solar och dricker vin. Jag äter god mat. Jag sover förmodligen för lite. Jag älskar party. Fast jag röker faktiskt inte, men kanske jag borde göra det med?
Jag vill bara leva. Ha roligt. Upptäcka och vara nyfiken.
Mina rynkor och jag.
Jag kommer samla på mig många fler av dem innan jag tröttnar och lägger mig för att sova för gott. Innan dess ska man säga om mig:
”Hon har levt, det syns!”
Så länge leve rynkorna, det är dom som är beviset att vi fått ynnesten att bli gamla.

Birgitta