TILLBAKA TILL HELVETET?

Sommarlovet är slut och den här veckan återvänder många barn till skolan och den vardag som ska vara deras liv de nästkommande tio månaderna. Fem dagar i veckan, från morgon till eftermiddag, endast med avbrott för några skollov. Förhoppningsvis är de fyllda av förväntningar och förhoppningar, glada att vara tillbaka i gemenskapen och spända på vad det här läsåret har i beredskap åt dem.
Fast kanske inte alla …?
Mina tankar vandrar vidare till dom som med en klump i magen återvänder till helvetet på jorden. Till klasskamrater som utesluter, retas och kanske till och med slår. Som mobbar via nätet, på skolgården, som elakt fnissar vid ett endast uttalande, som står och väntar efter skoldagens slut, bara för att slå och håna. Ensamheten och utsattheten, att gömma sig på toan för att slippa alla plågoandar. Hopplösheten över att ingen ser.
Inte lärarna.
Inte eleverna - de som inte vill vara med och plåga.
Inte föräldrarna.
Ingen.
Ensamheten som driver de här barnen och ja, såklart även ungdomarna till … vad?
Djup ångest?
Självskadebeteende?
Självmordstankar?
Eller … självmord?
Det är nu, i skolstarten, som alla måste vara extra vaksamma. Se, höra och agera.
Mobbning i alla dess former är totalt oacceptabelt. Se den mobbade och se mobbarna! Ta tag i det nu.
Vänta inte.
För då kan det vara försent.

Birgitta