HEMMA!

Äntligen! Som jag har längtat.
I början av januari flyttade jag ut från huset i Spanien. In i en hyrd lägenhet med några väskor och datorn och lite annat (typ några billaster med grejer). Efter en månad flytt igen in i nästa lägenhet och därefter utflytt en gång till och sedan till Sverige. Alla möbler lagrade på ett lager och efter ett tag visste jag inte ett dugg var mina prylar fanns.
Någon hade tagit mitt liv ifrån mig. Så kändes det.
Under tiden revs nästan hela huset, nåja, stommarna stod kvar. Det var spännande att se det nya växa fram men ändå … jag längtade hem! Hem till mitt hus, till min trädgård, till tomaterna i grönsakslandet och citronträdet som ger mig färskpressad juice varje morgon. Till gränderna i Campana, mina smultronställen och till hundarna som skäller i grannhusen när solen går ner. Att få sitta med morgon-tekoppen och se solen stiga över bergen, sova med fönstren på glänt och bara öppna dörren på morgonen och låta Pepsi springa ut för första lilla kissningen.
Som jag längtade!
Och nu – äntligen – är jag på plats igen. Till ett nästan nytt hus, men allt annat finns kvar. Citronträdet och hundarna och gränderna.
Jag är hemma.
Och inspirationen flödar plötsligt inom mig. Manuset som har blivit undanskuffat under en tid får nu nya vingar. Har fått distans och spännande tankar. Det är långt kvar. Men bara att få gå in i det igen är njutbart.
Ja. Så är det. Mitt liv har kommit tillbaka.

Birgitta