NÄR HÖSTEN PLÖTSLIGT BARA KOMMER

Augusti är en märklig månad. Det ska fortfarande vara sommar sägs det, men i Sverige börjar redan nu höstkänslan att infinna sig. Ni vet … det blåser, det är plötsligt ruggiga morgnar och kvällar, mörkret faller tidigare – och det går fort nu – sommarstugor börjar bomma igen efter semestern, folk drar sig in till stan, man planerar vintersemestern och taggar sig för tio månaders mörker. Jobbet sätter igång, allvaret drar in i folks medvetanden och TV-sofforna fylls av förståsigpåare som ger råd om hur du ska komma ur alkoholberoendet som du nyss skapade dig genom att dricka rosé varje dag i fyra veckor.
Ett vemod.
Och det är då jag längtar ner till mitt Marbella.
Att få känna hur värmen omsluter varje kroppsdel, hur den tar sig in i själen och att få känna de ljumma vindarna smeka huden. Se hur palmerna lojt vajar och vågorna som rullar in mot stranden. Uterestauranger, fullt med folk, tunnklädda och avslappande människor, stressen som rinner bort. Varma nätter, syrsor som spelar, röster från människor som inte vill gå och lägga sig. Varmt vatten. Varma berg. Varm miljö.
Snart så.

Birgitta