MR X HAR SAMMA DRÖM SOM JAG HADE

I fredags fick jag ett telefonsamtal från en person, låt oss kalla honom Mr X, han har ett färdigt manus och står nu i begrepp att ta nästa steg. Och därmed stod han inför en mängd frågor.
När skickar man iväg ett manus? I vilket skick? Lektör eller inte? Hur många förlag ska man skicka till? Vilka? Följebrev? Synopsis? Hur långt ska det vara? Vad är egenutgivning? För- och nackdelar? Hur fungerar manusläsning på förlagen? När får man besked? Läser de hela manuset?
Frågorna sprutade ut och jag svarade. Efter fyrtiofem minuter tackade han flera gånger för att jag hade tagit mig tid. Själv återgick jag till mitt nuvarande manus – nummer sju sedan den första boken kom ut 2012.
Nummer sju! Kommer att ges ut i april 2017. Då blir det sju romaner på fem år.
Så mycket som har hänt.
Jag minns som igår när jag var i exakt samma situation som Mr X. Det var runt 2010-11 och jag hade mitt allra första manus klart. Det låg där och värkte och jag hade ingen aning om hur jag skulle gå vidare. Jag var Bambi på hal is och visste inget alls om hur bokbranschen fungerar.
Då ringde jag, precis som Mr X, till en författare som sedan blev min fina vän Christian Larsson (ja, precis så: Christina på Ketchupbloggen). Hon hade fyra deckare i bagaget och hon svarade tålmodigt på alla mina frågor. Det var guld värt.
Sedan började resan i mars 2012.
Tänk om jag då ens hade kunnat ana vart den resan skulle föra mig. Skulle någon då ha sagt till mig ord som ”topplista” eller ”nominerad till årets ljudbokspris” eller ”föreläsa om mitt författarskap” eller ”kö på biblioteket” eller ”slutsålda upplagor” så hade jag nog svarat med ett leende att "nu får du nog ta och lugna ner dig lite".
Men Mr X, ibland går det bra och framgång är ett hopkok på vad du skriver, hur du skriver, vem som vågar satsa på dig och ett jävla hårt arbete. Och lite tur.
Jag blir glad av att hjälpa aspirerande författare. För vi har alla varit där och måtte jag aldrig bli för stor för att inte hjälpa någon som har samma dröm som jag en gång hade.
Och fortfarande har.

Birgitta