JA, DET ÄR ETT VANLIGT JOBB

Jag skriver varje dag.
Många frågar mig om skrivandet är som ett ”vanligt” jobb (vad nu det är för något?). Går man upp på morgonen och gör det man ska eller skriver man när inspirationen flödar?
Mitt svar är att ja, jag skriver varje dag. Ja, det är som ett vanligt jobb. Och nej, jag skriver inte bara när inspirationen flödar.
För se … då hade det aldrig blivit några böcker.
Inspirationen flödar förhoppningsvis när jag väl sätter mig ner. Jag kanske inte känner för det innan jag slår upp datorn, men oftast – tack och lov – så sätter det igång någon mekanism i min hjärna i samma stund som jag går in i min låtsasvärld. Och då flödar det.
Helst.
Ibland är det trögt som sjutton, men vem råkar inte ut för det, vad man än jobbar med?
Men även om det är trögt så måste jag prestera dagens ord.
För så här jobbar jag:
När jag har ett nytt manus framför mig så räknar jag med att det ska sluta på ca 100 000 ord, vilket ger ungefär 350 sidor i färdig bok.
Jag lägger upp en tidslinje på ca tre-fyra månader där jag varje vecka ska skriva ett antal ord, i runda slängar mellan 6000 – 8000 ord/vecka. Vissa veckor lägger jag färre ord, för jag vet redan på förhand att jag har andra saker inplanerade i min agenda som kanske en resa, besök, bokmässa, föredrag eller vad som helst. Andra veckor är jag extra sträng mot mig själv.
Under den här tiden måste jag ibland också gå tillbaka och reflektera, men i det stora hela så skriver jag hela min historia rakt av utan att grotta in mig i detaljer, det får jag ta tag i under nästa omgång.
Så varje dag, måndag till fredag, stiger jag upp klockan sju och håller på tills dagens kvot är klar, och i slutet av veckan – helst fredag – så ska veckokvoten vara gjord. Ibland har jag inte blivit klar och då får jag ta helgen till hjälp.
Innan jag börjar denna period så har jag ägnat en till två månader åt synopsis och research, så när själva skrivandet startar så är mycket av arbetet redan gjort. Men! Man ska ändå ha ord på hela historien hur förberedd man än är.
När mina 100 000 ord är skrivna, då har jag ett råmanus. Då måste jag gå igenom det minst två gånger och göra ändringar, komplettera, stryka, kolla upp fakta osv. Det tar mig cirka en månad. Och då! Ta-da! Då skickar jag det till min förläggare och sedan pustar jag ut och tar lite ledigt.
Men ledigheten blir kort, för därefter kommer …
Redaktörsarbete, nya manusgenomgångar, omslag, korrektur, baksidestexter och en massa annat.
Men det är en annan historia.
Så … ja, jag har ett vanligt jobb. Ett jobb som jag älskar.
 
Birgitta