ADVENTSPYNTA - EN ÖVERSKATTAD SYSSLA

Jag älskar advent. Men jag hatar att pynta.
Varje år är det likadant. Jag sätter på julmusik och värmer glöggen för att försöka få upp stämningen. Kartongerna med adventsstakar och stjärnor står mitt på golvet och stirrar på mig i väntan att bli uppackade. Jag går i cirklar runt dem och kommer på en triljon saker som måste göras innan jag tar tag i uppgiften.
För jag vet vad som väntar mig.
Alla dessa lampor som aldrig funkar trots att de funkade året innan.
Alla förlängningssladdar som plötsligt inte längre finns.
Det kan tyckas vara ett litet problem, men för mig är det som att bestiga berg. Jag gillar när saker går fort, men det här – tro mig – går aldrig fort.
Och hur gick det i år då?
Inte alls, skulle jag vilja säga. I år var det inte bara lampor och sladdar som trilskades med mig. I år var hälften av alla stjärnor kaputt. Två hade dessutom rostat … en jättefin stake var bruten på mitten. Några lös inte över huvud taget.
Så jag la ner hela grejen. Drack upp glöggen och gick ut och planterade små granar i ytterkrukor istället.
Och idag … blir det besök i belysningsaffären. Hrmpf.

Birgitta
PS: Du missar väl inte att anmäla dig till Christinas och min superroliga skrivarkurs i Spanien i vår. Klicka här för att läsa mer.