ATT SKRIVA SANNING = SVÅRT!

Mitt romanprojekt som jag just nu skriver på baseras på en verklig historia. Allt är inte sant, jag har möjlighet att ta ut svängarna en aning, men grundhistorien och alla människor är från verkliga livet. Det blir en roman som sträcker sig tidsmässigt från andra världskriget till idag och för att få den rätta känslan krävs det en hel del research och intervjuer.
Igår hade jag ett nästan två timmar långt samtal, och efter det skrev jag om hela min synopsis. Jag gjorde nya kapitelindelningar, flyttade om de tre parallella historierna och fick nya scener att arbeta med. Det tog hela resterande dagen. För så kan det bli ibland. Hur noga man än har jobbat med en synopsis så kan det ändå behöva omprövas under arbetets gång.
Det här projektet är det svåraste jag gett mig in på sedan jag började skriva böcker. Att hålla sig till en viss sanning, att inte få fantisera fritt, det är helt annorlunda mot att få lov att dikta ihop allt helt från sin fantasi.  Men historien i sig är så oerhört fängslande så bara det får mig att sluta andas med jämna mellanrum då jag sitter framför datorn. Tid och rum försvinner och jag lever mig in i de huvudpersoner och deras liv som jag försöker gestalta.
I november ska det finnas ett första utkast. Då har jag jobbat med detta sedan i februari. Så lång tid har jag aldrig tidigare haft på mig för ett råmanus.
Nervöst? Svar, ja.
Spännande? Svar, ja.
Blir det bra? Svar, ja.
Är ni nyfikna? Svar … jag hoppas det!
Titel? Finns ej.
Ha en fin dag alla ni där ute – själv ska jag fortsätta skriva. :-) 

Birgitta