ÄLSKAD - SAKNAD

Det har precis varit Alla helgons dag. Det är en fin högtid, tycker jag. När jag är i Sverige älskar jag att besöka en kyrkogård och tända ett ljus bland alla hundratals eller tusentals ljus som just den helgen sakta fladdrar i mörkret.
Jag har en person som jag särskilt tänker på denna dag. Jag tänker i och för sig på honom ofta, men just då blir jag extra påmind.
Min pappa.
Jag vet inte om man glorifierar en person med tiden, men som jag minns min pappa så har jag svårt att hitta något negativt hos honom. Han gav mig så mycket kärlek under hela min uppväxt, han lyssnade och gav mig alltid tid. Jag älskade hans stora famn, hans mörka och lugna röst, han gav mig en trygghet och en förtröstan att allt alltid skulle ordna sig, även i svåra tider. Han såg alltid det ljusa i livet, även under hans många dagar då hans sjukdomar tog ut sin rätt. Han var en person som syntes och hördes på middagar och fester, det var han som fick hålla talen och leda diskussionerna. Han hade åsikter om det mesta och han var inte rädd för att dryfta dem. Han lagade den mest fantastiska maten och han fann orientaliska och starka kryddor långt innan pastan och pizzan invaderade vårt land. Han kunde namnet på alla blommor och insekter och han visste det mesta om rymden, månar och solar. Han lyckades laga och lappa allt sådant som jag idag slänger och istället köper nytt. Han uppskattade ett gott vin i samvaro med vänner och familj och hans härliga, kisande ögon följer mig ännu idag.
Så mycket kärlek.
Det finns säkert något negativt att säga om min pappa, men vet ni … om det fanns något sådant så minns jag inte det längre. Han var bara min fantastiska pappa.
Precis så tänker jag fortsätta att minnas honom.
Snart åtta år sedan vi kramades sista gången.
Jag håller kvar minnet så länge jag kan.
Älskad. Saknad. Min far.

Birgitta