En sak vet jag om rabarbersaft: det är min madeleinekaka. Det för mig direkt till höskörden och fika vid dikeskanten, varma torra vindar, doften av traktor och diesel. Nej, vi spände aldrig för hästen, då hade väl pekoralen slagit volter på ängen. Men ändå, det räcker och blir över för att nostalgin ska blomma.

Vi hängde hö på långa stör, pressade ner och satte i en stor spik som höll till, och så på med fler lass tills stackarna blev godkänt höga. Och godkänt breda och godkänt raka. Ett sant slit och en sann välsignelse när mormor kom med kaffekorgen och rabarbersaften. Den känslan! Det var den jag ville åt idag när jag fick för mig att göra saft och gick ut för att hämta in några stjälkar. Men rabarberna hade blivit stora som träd, verkade helt oanvändbara och avslöjade väl hur sällan jag befinner mig i trädgårdsrabatterna. Never mind. Doftminnen är ändå så flyktiga.

Men det var doften av diesel som ledde min gammelfarmor till traktorns tappade tanklock. Det var som uppslukat av jorden, ingen kunde hitta det fast vi letat i timmar. På gårdsplanen, längs med vägen, ute på ängen. Ingenstans. Morfar anklagade Lasse. Lasse skyllde på mig för jag hade ju stått och tittat på när han tankade. Mormor bad alla sluta träta och leta istället. Till slut kom alltså gammelfarmor ut. Efter ett varv runt huset gick hon ut på ängen, ställde sig någonstans i mitten och styrde sedan raskt ner till skogsbrynet. Där låg det. Ja så säger familjemyten i alla fall…

Lizelotte, bland minnen och rabarber

Vår restaurang/café/butik  i Haverdal växer så det knakar! Senaste veckan har vi tillagat drygt 1000 portioner mat (det krävs en viss logistik) plus serverat kakor, cheesecakes, öl, vin, cava, snacks mm. Dessutom har vi vår butik: Stabbe Design inhyst i restaurangen/cafeét och det gäller att fylla på varor där också.

Det är galet roligt och vi har världens goaste, gladaste gäng som jobbar med oss annars så skulle det aldrig gå.

Det är svårt att hinna med att skriva på NÅDASTÖTEN men det rullar på mellan allt annat som exempelvis Haverdals bokmässa som gick av stapeln förra veckan. På bilden ser ni mig tillsammans med mina härliga författarkollegor: Birgitta Bergin och Anne-Marie Schjetlein. (Och vi sålde en massa böcker)

Tyvärr så hinner jag inte blogga särskilt ofta som det ser ut just nu...  tiden räcker inte till helt enkelt! I morse bestämde herr Larsson och jag att vi skulle spela nio hål golf i morgon bitti klockan fem - för just mellan fem och sju i morgon så har vi en gemensam lucka i våra liv. Men som sagt - tids nog ligger man två meter under marken och då får man vila :-

Ha det gott!

Christina

 

DET ÄR VARMT!
Och jag sitter inne och jobbar. Ett manus ska faktiskt vara klart tills på fredag och för den som tror att det bara är att skriva ihop något för att få till en roman… till er kan jag berätta att det här är nog sjuttioelfte gången jag läser igenom Ett oemotståndligt begär och jag börjar nästan tröttna...  Men nu är det den satta texten som jag pedantiskt nog bara måste läsa igenom en gång till trots att jag vet att jag kan lita på korrekturläsaren.
Det kallas visst för kontroll.
Nu lägger jag ut Kapitel 1. Det är nog det kortaste kapitlet i hela boken. Men ändå. Hoppas ni kommer att känna stämningen.

Sådärja. Nu drar jag ner gardinerna och jobbar, jobbar, jobbar.
Gonatt världen.

Birgitta
 

Baksidestexten på en roman är viktig. Det är då man ska fånga en tveksam läsares uppmärksamhet och förhoppningsvis få samma person att köpa eller låna boken. Omslaget till Ett oemotståndligt begär är äntligen klart och texten blev såhär:

”Anna Holm har äntligen funnit lyckan men i skuggorna lurar det förflutna.
 
Anna har allt hon någonsin önskat sig – ett harmoniskt familjeliv och ett utmanande jobb som företagsledare för Vansbo fastigheter. Men när hennes älskade börjar arbeta med ett nystartat välgörenhetsprojekt drivs de allt längre ifrån varandra. Och vem är egentligen projektets mystiska och hemliga grundare?  Inte blir det lättare att hålla relationen vid liv när ett svekfullt ex till Anna dyker upp i Stockholm och gör allt för att få kontakt med henne. Hon står till en början emot hans inviter, men när han råkar ut för en olycka ser hon ingen annan utväg än att hjälpa honom. Orosmolnen hopar sig alltmer över Annas nyfunna lycka, och en ödesdiger konfrontation ställer situationen på sin spets. När stormen bedarrat har Anna fler svar än vad hon önskat sig. Först då vet hon vad som är sant och falskt, vem som är hennes vän och vem som är hennes fiende.
 
Ett oemotståndligt begär är den sista, fristående delen i Birgitta Bergins succé trilogi om Anna Holm. De två första delarna är Ett oemotståndligt förslag (2014) och En oemotståndlig affär (2015). ”
 
Så vad tycker ni? Känns det kittlande?
 
Birgitta
 

Kom och träffa mig och Birgitta på Haverdals egen bokmässa som går av stapeln torsdagen den 21 juli på Haverdals camping mellan klockan 15 och 19.

Eftersom jag nu är ägare av en egen restaurang hade jag tänkt skapa en författarkväll/dag/happening i Haverdal, men då fick jag istället en inbjudan till att delta på Haverdals bokmässa, så kul!

För övrigt så försöker jag fördela dagarna mellan att skriva och jobba med butiken/cafeét/restaurangen och däremellan försöker jag vara lite social. 

I veckan kommer Ketchupdamerna, så blir det fotografering, bubbel, babbel, konsert och bokmässa!

Kom och träffa oss!

Christina

jag vet inte hur många gymkort jag köpt, som mest ligger och skaver i plånboken. Jag vet inte heller hur många powerklasser jag signat upp mig på men sen undviker att delta i. Eller hur många gånger jag fått träningstips och scheman av mina barn... Men nu har jag hittat en app istället!  Det är tredje dagen på semestern. Och tredje dagen i rad som jag rör på mig.

7 minuters löpning, 1 minuts ställtid och 7 minuters styrka. 15 minuter alltså. Tillräckligt kort för att jag skall ta mig för det varje dag. Äntligen en träningsmelodi som håller - tre gånger på raken måste ju vara en vana?

Lizelotte, numera sportig

Nu förstår jag vad folk menar när de förtvivlat mailar mig och önskar att jag kunde ändra slutet i boken … ni som läser mina böcker vet vilken bok jag menar. Gråt och sorg från läsaren och VARFÖR kunde jag inte ha gett boken en happy end?
Igår vad jag på bio. Har lämnat ifrån mig redigering och i det sommarväder som Sverige bjuder på just nu så verkade det som ett bra beslut att krypa in i en varm och mörk biosalong.
Valet av film blev ”Livet efter dig”.
Ja, jag har läst boken. Ja, jag visste redan när jag började se filmen hur den slutar.
Kanske var det ännu värre med just den vetskapen. För redan efter halva filmen grinade jag bara för att jag visste just hur den skulle sluta. Tårarna rann i strida strömmar och jag hade all möda i världen att inte hulka högt.
Fast många andra gjorde det redan …
Jag satt krampaktigt och ÖNSKADE hårt att filmen skulle sluta annorlunda än vad boken gjorde. 
Men såklart hände inte det.
Så helt slut, söndergråten, med ett värkande huvud, stel i kroppen och mentalt utbränd stapplade jag ut ur biosalongen två timmar senare. Undrade stilla varför jag utsatte mig för detta.
Men jag vet svaret: För att det var en helt UNDERBAR film med UNDERBARA skådespelare. Jag älskade den och hatade den samtidigt, och i min fantasi har jag ändå gjort mitt eget slut, ett lyckligt slut. Så det så.
Så se den! Men ta med ett stort pack med näsdukar…

Birgitta
 

Logistik... nu skriver jag på mitt sjunde bokmanus och samma "problem" uppstår varje gång. Jag slarvar med logistiken, dvs att föra ett parallellt händelseschema så att jag vet vem som har sagt vad, när svaren på labbprover är klara osv. Jag håller väldigt mycket i huvudet och försöker föra logistik-schema  men det är såååå tråkigt och tar tiiiid! Men som sagt det slutar varje gång med att jag får sätta mig och läsa manuset från början och "logistera".   Men den här logistiken är ändå lätt jämförelse med personal ( anställda i vår restaurang) som ringer samma dag de ska jobba och sjukanmäler sig. DÅ... uppstår riktigt jobbiga logistikproblem! Men men allt löser sig alltid, eller hur!

Ha en fin dag, nu ska jag ut på golfbanan. Det är tävling på gång!

Christina

Det finns inte rättstavningsprogram mer än i huvudet när man textar för hand som jag ombads göra idag (jag är nog befriad från den uppgiften ett tag framöver ). Så idag erbjöds våra gäster på restaurangen en dagens paj,  en LAX & SPEN-paj, inklusive kaffe för 95 kronor. Extra roligt när det spred sig att det var hon "författaren" som skrivit skylten...

Jag kan hålla med om att det kanske inte låter så aptitligt men i Spanien har jag flera gånger sett att man säljer ko-spene i mataffärerna så där hade man nog inte skrattat åt luncherbjudandet utan slickat sig om munnen och beställt in en stor bit paj och druckit en flaska cava till.

Trevlig helg till er alla!

Christina

 

Förra veckan öppande jag mitt NÅDASTÖTEN- manus och såg att det var över en månad sedan jag sist skrivit en rad. Det började lite trevande med några omläsningar, anteckningar, kapitel två skavde så jag skrev om det helt och hållet och genast kändes allt bättre. Det tog som sagt några dagar att komma in i språket och handlingen men nu har det släppt och jag vill bara skriva och skriva. Hela hjärnan kokar och jag är flera kapitel längre fram i huvudet än vad jag hinner skriva ner. Nu är det bara tiden som ska till för min berättelse flyter på och jag njuter av att skriva om mina gamla vänner kriminalarna på Ernst Fontells plats i Göteborg. Och ni som tyckte om mina fyra första deckare om kommissarie Bergman kommer och gilla den här också är jag HELT säker på för det är som en forstsättning rakt av- som om det inte har varit flera års uppehåll i serien. 

Snart glöder tangentbordet också och inte bara mina hjärnceller... 

Ha det gott ni som sitter ute i solskenet och njuter!

Christina

 

Jag är i en annan värld. Jag kommer på mig själv med att vara det – flera gånger om dagen faktiskt.
Jag sitter i bilen och blir orolig att jag inte hunnit hämta på dagis. Jag sneglar på telefonen och väntar på att Filip ska ringa och säga att han älskar mig och att allt kommer att bli bra. Jag ryser när jag tänker på … ja, han som får allt att strula till sig. Jag förbannar hon som … smider planer. Jag har huvudet fullt av saker som inte alls har med min verklighet och göra. För jag är helt inne i en annan värld.
Anna Holms värld.
Jag sliter med sista manusbearbetningen just nu. Långa arbetspass som avslutas långt in på natten. Jag lämnar bara datorn för att äta och gå på toaletten. Nästan i varje fall.
Inte konstigt att jag tror att det är i manusets värld som jag lever i för tillfället.
Men i morgon kliver jag in i min rätta värld igen. Då är det (nästan) över. Men inte riktigt, för om några veckor kommer korret innan tryckningen och då går jag för sista gången in i Anna Holms liv.
Sedan är det slut.
Adjö Anna Holm.

Birgitta
 

Just nu pratar vi mycket om mat i min familj - mat - mat -mat. Vad ska vi servera, hur mycket ska vi beställa, hur ska maten förberedas och läggas upp osv. Eftersom vår butik/café/restaurang tidigare har varit en pizzeria - även om vi har byggt om, målat om, bytt skyltar osv så kommer folk in och frågar efter pizza. Igår kom två äldre damer in och ville beställa pizza och blev riktigt upprörda när vi inte hade det. Jag försökte locka med allt annat vi hade på menyn som ex gravlaxtallrik, pajer, lasagne och delikatesstallrik (se bilden) men då sa de att allt de där kunde de minsann laga hemma själva och serverade vi inte pizza så tänkte de gå över till Hemköp och handla något annat. Punkt slut! 

Men, men... vi får väl lyssna på våra kunders önskemål... och kanske, kanske, kanske kör vi pizza med EM-finalen på Haverdal café & restaurang på söndag, men bara kanske... Håll utkik på vår fb-sida som vi uppdaterar dagligen!

Quattro stagioni från Haverdal

Christina

Snurrigt och pussligt blev det att koordinera vad alla i familjen gör i sommar och när man kan ses. Slipper inte undan på semestern heller, det fick bli ett schema helt enkelt, färgkodat för olika orter. Så. Nu kan vi bara vara. Inom ramarna.

Excel is the shit! /Lizelotte

Ni har väl inte missat av Birgitta och jag har en gemensam tävlig på facebook där man kan vinna ett av tre bokpaket bestående av ALIBI AB och EN OEMOTSTÅNDLIG AFFÄR.

Klicka på länkarna nedan så kommer ni till våra fb-sidor:

Christina

Birgitta

Eller om du inte vill eller orkar tävla så finns våra böcker med på Bokus där de ingår i kampanjen: Köp 4 betala för 3