Vilket år det har varit!

I våras skrev jag ett flerboksavtal med Harper Collins Nordic som också innebär utlandsutgivning. Manuset NÅDASTÖTEN, som är del fem i serien om kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes utredningsteam vid roteln för grova brott i Göteborg, kommer att ges ut lagom till Bokmässan 2017. 

Alibi AB - min feelgood-roman kom i pocket i våras och har fortsatt fått otroligt positiva recensioner av bokbloggare och av Storytel-läsare och lyssnare. 

Det som också har varit riktigt kul är att Alibi AB har använts i svenska undervisningen på flera gymnasieskolor!

Under året så har också min deckare Silhuetten kommit ut på svenska igen, på tjeckiska, finska och norska. Min deckare Du kommer inte undan har getts ut på svenska, finska och norska.  Sååå... trots att jag inte kom ut med någon ny bok i år så har det ändå getts ut 8 titlar av böcker under året som jag har skrivit tidigare!

Det var väldigt roligt att träffa så många läsare i vår sommarbutik i Haverdal. Som författare är det grymt kul att ha en egen butik där man säljer sina egna böcker!  Rekommenderas :-)

Ketchup-bloggen, där jag skriver med mina begåvade, charmiga och roliga väninnor får allt fler läsare! Så roligt och Ketchup-of-the-day-eventet som vi höll i början av december blev så lyckat.

En höjdpunkt under skrivar året var att medverka på SKRIV2016:s stora skrivarkonferens tillsammans med Jens Klitgaard och Daniel Alegi där vi talade om STORY- hur man tänker /skriver tv- och filmmanus.

Jag ser verkligen fram emot Författaråret 2017 med boksläpp av ny deckare, utlandsutgivning, det roliga Ketchup-of-the-day- samarbetet och Skrivarkursen som Birgitta Bergin och jag ska hålla i maj i Tolox på solkusten. Jag ska också skriva del 6 i min deckarserie - den blir riktigt otäck! Sedan ska jag skriva en massa annat också... :-)

God Jul och God Fortsättning till er alla!

Nu tar jag julledigt från allt skrivande och bloggande! 
 

Just nu och sedan ett par veckor tillbaka så ligger NÅDASTÖTEN-manuset hos förlaget och jag kommer inte att få tillbaka det förens nästa år för en ny omgång av redigeringsarbete. Så nu livsnjuter jag till 100 %. När man lever med manus så handlar allt om före och efter. Och nu är jag i "efter-världen" då jag renoverar stolar, röjer och rensar i skåp, gör om hallen, gör om sonens rum, har event med Ketchup, går på luncher och umgås mycket med vänner.

Om en liten stund ska jag iväg, tillsammans med döttrarna, till kyrkan för att vara med på sonens skolavslutning sedan blir det Liseberg tills det stänger - detta fantastiska fina ställe som vi har i Göteborg.

Allt det här gör att jag får massor av mental energi - det är nästan lite farligt - för jag får så mycket ideer... för nu är jag i "före-världen".

Ha en fin dag!

Christina
 

Famlade mig fram i mörkret. Hittade mobilen och tryckte på ficklampan. Mobilen är sällan långt borta numera eftersom den behövs hela tiden till precis allt. Som igår då när  strömmen gick och allt blev totalt becksvart.

Fick fram tändstickor,  tände levande ljus och tänkte på Christina Paulina Augustdotter. Min kära gamla gammelfarmor. Så becksvart det måste ha varit när levande ljus och fotogen inte var något man kunde slösa på. Så mörkt. Och kallt. Och lite farligt. "Akta så du inte trillar i brunn och drunknar "sa hon alltid när jag sprang ut för att leka.

Hon gav mig sin förlovningsring strax innan hon dog. Fast det visste jag inte riktigt just då. Jag var fem år och ringen blev lagd i ett kuvert och farmor skrev med darrig stil. På konfirmationsdagen.

Vad drömde hon om, Christina Paulina Augustdotter?  Som hade gnetat ett helt liv. Varit fattig bondmora men fått allt att gå ihop ändå. Som ville något bättre för oss som kom efter. Som bjöd mig på sockerbitar och hade orörda tjocka röda täcken i linneskåpen medan hon slet på de redan lappade och lagade. Som använde enkla lakan och lät de broderade ligga hårdmanglade i skåpen. Lakan som sedan ingen egentligen ville ha eller trodde sig behöva.

Tänk så onödigt sa man efteråt. Så onödigt att hon inte använde allt fint medan tid var. Så onödigt att hon inte själv njöt av tjocka fina täcken och unnade sig vacker stärkt brodyr. Men jag tror att hon njöt av ha det just så. Att öppna linneskåpet och se det ligga där. Att veta att man lämnar något fint efter sig. Som ringen! Jag har den på mig varje dag. Inuti är graverat Johan 6/4 1900. Svindlande 116 år sedan. Min kära gamla gammelfarmor. Vad du än drömde om så är ringen med, året runt, och jag tänker väldigt ofta på dig. Refererar till dig och knyter ihop dig med mitt liv. Som igår när strömmen gick.

Lizelotte, med önskan om en riktigt God Helg till alla, med ljus & julefröjd

Jag vill önska er alla som följer oss på Ketchupoftheday en riktigt god jul och ett gott nytt år. Under 2017 blir ni fler som följer oss, vi kommer att blogga flitigare och vi kommer genomföra flera event. Själv ska jag ge ut en bok i april, skriva ytterligare en bok med just nu hemlig utgivningsdatum, hoppas på 2016 års ljudbokspris, resa, uppleva, njuta, jobba och sätta nya mål.
Vilka?
Det får ni veta om ni fortsätter hänga på bloggen.
Ha det bäst i helgerna.
Nu tar jag ledigt.
Vi hörs 2017. 
TACK - för att ni finns.

Birgitta

Låt oss tvärdöda myten här och nu om att stå och signera med lååånga köer. Visst, det är fantastiskt roligt att träffa mina läsare, att få berätta om mina böcker och om mitt författarskap. Frågor ställs och jag lär mig mycket om hur min läsare ser på mina texter. Men att ”bara” stå i en bokhandel och signera …
Man har ett bord framför sig, en trave böcker, pennan i högsta hugg och ett påklistrat leende. Försöker se avslappnad ut och inte alls obekväm. Som om att det bara är just i detta ögonblick som kön har minskat, eller för att vara ärlig: inte alls existerar.
För precis så är det. Man är ensam och utlämnad med noll kö.
Folk rusar in i bokhandeln, de har något bestämt i blicken, vet förmodligen vad de ska ha, vilken bok de ska köpa eller om det kan vara ett skrivblock eller vad som helst som erbjuds. Men att de ska ta sig tid till att småprata med mig och få höra mig berätta om mina fantastiska böcker, det är överkurs.
Även superkändisar står och blickar ut i tomma intet, har jag fått veta. Alltså: ingen köbildning.
Så varför signerar jag då?
Jo, därför att alla ni som ändå tar er tid att komma till bokhandeln för att få köpa ett signerat ex och alla ni som hittar mig där och därmed även hittar mitt författarskap, det är för alla er som jag signerar. För varje ny läsare så ökar kunskapen om mina böcker.
Och det betyder allt.
Så ... hoppas vi ses i bokhandeln i juletid? Jag väntar på just dig. :-)

Birgitta
Klicka här för mitt jul-signeringsschema

 

I måndags fick jag besked att jag blivit en av de fem efter att läsarna har sagt sitt. Nu tar en jury vid och den 6 mars får vi veta vem som får Stora Ljudbokspriset 2016.
Jag har varit nominerad två år i rad.
I år vill jag vinna. Men konkurrensen är mördande.
Under tiden innan jag får veta detta ska jag fira jul, redigera nästa bok, skriva synopsis på boken efter det (ja, det finns en idé) och fortsätta med plankan och squats. (Ni minns väl inlägget om min nya träning?) Nu i december har jag lagt till en magövning också.
Och ja, det går bra. Jag gör det slaviskt och inga kilon har försvunnit men MUSKLER VÄGER MER ÄN FETT och jag tycker nog att rumpan har blivit liksom snyggare.
Till den 6 mars (ljudboksgalan) så kommer förmodligen ingen att känna igen mig, haha.
Så håll nu alla tummar och tår! Att jag ska vinna alltså.
Whoop, whoop!
PS. Jag har tackat i flera olika forum, men passar på att göra det även här. TACK – alla ni som lagt er röst på Som ett brev på posten. Det betyder allt.

Birgitta
 

Det kom ett meddelande från en författarkompis som skrev ”Grattis till nomineringen! Andra året i rad! Whoop whoop!”. Det var i torsdags och jag fattade ingenting. Frågade men hann aldrig få svaret innan jag fick reda på det från annat håll: Jag är nominerad till Stora Ljudbokspriset – igen. (Som ett brev på posten.)
Och så är det. Både mitt förlag och jag fick beskedet i torsdags. En jury har nominerat mig och tjugoåtta andra titlar och nu är det läsarna/lyssnarna som ska säga sitt fram till 11 december. (Rösta gärna här). Därefter kommer en ny jury in och utser en vinnare av dessa fem i varje kategori.
Så vad innebär det här för mig förutom en rolig gala i början av mars?
Massor såklart.
Ljudböcker och streaming växer lavinartat, inte bara här i Sverige, utan även utanför våra gränser. I fredags fick ljudböckerna utrymme på Futurebooks 2016 (London), med rubriken Audiobook Revolution och Storytels VD Jonas Tellander fanns med i panelen där han berättade att han förväntar sig att ljudböcker står för 50 procent av volymen inom några år.
(Läs hela artikeln från Boktugg genom att klicka här).
Wow, säger jag bara.
Mina böcker har av någon anledning slagit igenom bland boklyssnarna. Om man till exempel ser på Storytels statistik så är ETT OEMOTSTÅNDLIGT FÖRSLAG (2014) tionde bäst säljande romanen någonsin. Det är ju inte riktigt klokt, eller hur! Alla mina böcker ligger bra till och jag skakar av mig Jante och tillåter mig att vara jättestolt.
Så nu håller jag alla tummar och tår att mina bokfans röstar på just mig, att jag blir en av de fem och att jag – hjälp – kanske till och med vinner på galan.
Sedan tar jag världen, alla gränser suddas ut.
Tänk vad en klapp på axeln kan få en att må bra.

Birgitta
 

Igår var jag klar med redigeringen och genomläsningen av NÅDASTÖTEN (för den här omgången). Så HIMLA GOTT att skicka ivägen den! Just nu är det 336 sidor printade sidor som jag dessutom har lämnat över för granskning av polisen. Idag har jag bla målat om hallen - åkt runt och letat stolstyg till stolarna jag har börjat renovera, sorterat och städat i lådor mm mm. Det är riktigt konstigt att ha en helt "ledig" dag utan att ha dåligt samvete för att jag inte jobbar med ett manus. Det känns ungefär som att jag skolkar...

Ha det gott och njut av livet!

Christina

På lördag 3 december klockan 11 är Julklappsvagnen tillbaka i Göteborg!

Stadsmissionen och Ringlinien åker återigen tillsammans med  kändisambassadörer (bland annat Lasse Kronér och Claes Malmberg) runt i staden och samlar in julgåvor till barn, unga och familjer som lever under svåra förhållanden.
Förra året visade göteborgarna ett fantastiskt engagemang vilket resulterade i över 55 säckar med julklappar och tiotusentals kronor i presentkort. Tillsammans kunde vi göra skillnad i vår stad och ge många människor som annars inte fått det, en glädjefylld jul.

Klockan 11.00 lördagen den 3:e avgår vagnen från Drottningtorget. Under vår färd genom staden passerar vi flera stadsdelar innan vi avslutar på samma plats klockan 15.00.

Karta med färdväg och tidtabell hittar ni på julklappsvagnen.se eller i vårt Facebookevent .

Nytt för i år är att vi också att det finns en spårvagn stationerad på Drottningtorget mellan 11-15 där det bjuds på glögg och pepparkakor till alla som kommer med julgåvor.

När det kommer till klappar har vi en tanke om att alla förtjänar att få något nytt någon gång och därför tar vi på Julklappsvagnen endast emot nya saker. Ett superbra alternativ är också presentkort eftersom det ger familjerna möjlighet att själva välja ut vad de behöver. Bra exempel på presentkort är sådana från de stora kedjorna, sportbutiker, mataffärer och liknande. Även biokort eller presentkort på upplevelser som Universeum, Liseberg med mera gör många väldigt glada.
Har ni begagnade saker som ni vill skänka tar vi med glädje emot dessa i våra sju second handbutiker eller på insamlingscentralen.

Vi ses på lördag, eller hur!

kram

Christina