Jag hörde ordet på teve häromdagen. En skådis som jag just nu inte kommer ihåg namnet på, kallade sig själv en social ensamvarg. Jag hajade till. Precis så känner jag.
Jag älskar ensamheten, söker mig till den. Jag njuter av stillhet, tystnad, av mina tankar och en ordnad och mysig tillvaro runt omkring. Jag har stundtals inget alls behov av människor, att prata eller att umgås och vara trevlig. Det är bara, bara jag.
MEN.
Jag är också en social skit. Blommar ut fullständigt när jag har saker på gång, på fester, middagar, för att inte tala om jobb med möten eller samtal, presentationer och framträdanden. Då kan jag liknas vid en exhibitionist. Älskar uppmärksamhet, att få diskutera med roliga och intressanta människor, vara med familj och vänner, rusa runt i en storstad och höra bruset som aldrig tystnar.
Kontrasterna. Som vanligt är det kontrasterna.
Nu har jag varit ensamvarg i fyra dagar. Imorgon börjar bokmässan. Då är jag en social skit i fyra dagar. Bye, bye mjukisbyxorna. Hej svejs klänningarna.
Hoppas vi ses!
Klicka här för mitt program på mässan.

Birgitta
 

Det känns som om jag har kravlat mig upp ur ett svart hål ...
Jag ligger efter i planeringen av mitt skrivande på grund av att jag har varit sjuk och mer eller mindre varit helt utslagen under några dagar, men tack vare penicillin så är jag tillbaka vid tangenterna igen.

Trots soffläge under många dagar så är ändå 30 % av det planerade manuset nedknackat på datorn!

Ha en fin dag, nu ska jag skriva ett nytt kapitel!

Christina

När jag igår natt ställde bilen utanför huset och gick rakt ut i stillheten så slog det mig.
Tystnaden.
En sådan där tystnad som är total, en tystnad som intar hela kroppen, hela själen. Jag kunde inbilla mig att det inte fanns någon mer på hela jorden än jag just då, just där. Ensam men ändå skyddad. För jag var på marker som är välkända, jag kan varje tuva, varje kulle, varje meter på denna tomt.
Hemma i Sverige igen. Inför bokmässan, Ketchup-event och en massa annat intressant. Men just då, där jag stod i stillheten, mitt i natten, så var det bara jag och naturen. Kanske ett tecken? Att ta in stunden, njuta och inte hela tiden skynda, skynda som jag så lätt gör. Nej, just då blev jag ett med naturen, ett med universum, jag blickade upp mot stjärnorna på en mörk himmel, det var just då det enda som påminde mig om att jag faktiskt existerar.
Tystnaden ... jag älskar den lika mycket som stadsljuden av sirener, bilar, människor och annat som blir som en orkester så länge man befinner sig i det. Men när dirigenten lägger ner sin taktpinne och alla stråkar slutar att spela, då blir det endast naturens vackra fioler som existerar. Den orkestern heter tystnad.
Det är här och nu som jag hämtar kraft och inspiration i några dagar.
Innan allt ska hända.

Birgitta
 

Gissa om jag har druckit Champagne och firat!

För drygt en vecka sedan fick jag ett mess av Birgitta där det stod: Du ligger ju för fasiken skitbra till på Adlibris pocketlista, så jäkla bra! Så jag kollade och visst gjorde jag det och dessutom med två av mina böcker- Du kommer inte undan och Silhuetten!

Jag tittar i stort sett aldrig på försäljnings- eller topplistor så hade inte Birgitta hört av sig så hade jag missat det totalt.
Härligt nog så ligger böckerna fortfarande kvar och senast idag så låg Du kommer inte undan 1:a på försäljningslistan av deckare i pocket och 2:a på försäljningslistan bland deckare totalt i alla format på Adlibris!

Du kommer inte undan känns som en bok som har haft nio liv likt en katt och det finns så många som jag har att tacka för det. Främst Lena Pilborg – förläggare och grundare av bokförlaget Tre Böcker som var den första att tro på manuset, Olle Magnusson pr, försäljning och vän, Mattias Lundgren som såg till att det blev ljud- och ebok, polisinspektör Anna Allard,
Anna Svedbom och Maj Rytte Lindholm som bl.a. såg till att den blev översatt till norska och finska samt Lisa Krebs som har gjort den säljande omslagsdesignen och inte minst alla läsare och bloggare som har gett den så fina recensioner! TACK!

Och det bästa av allt – det kommer snart mer av Du kommer inte undan!

(Och om du inte har läst den så kan du klicka hem den i brevlådan via den här länken)

Nu ska jag ta och fira lite till - vilken söndagskväll!
 
Christina

Den här veckan har cirka 4800 författare blivit blivit väldigt glada - inklusive jag - eftersom besked om den individuella biblioteksersättningen har meddelats!
Det är sveriges författarfond som beräknar och betalar ut individuella ersättningar till litterära och bildlitterära upphovsmän samt översättare för bibliotekens utlåning av deras böcker. Beloppet är 91 öre per lån, vilket motsvarar 60 % av biblioteksersättningens grundbelopp. De övriga 40 % går tilll stipendier och ekonomiskt stöd som Sveriges Författarfond delar ut till sina medlemmar.

För min del så är det Alibi AB som har stått för det mesta av utlåningen av mina böcker.

Så ... heja Viola och Felix - och tack till alla bibliotekarier ute i landet som gillar er och ert företag Alibi AB!

Ha det gott!

Christina

Jag har en sida i min svarta anteckningsbok som börjar bli fullklottrad nu. Alla dessa aktiviteter som ska hända under fyra dagar. Saker som jag ska göra inför andra och saker som jag ska uppleva med andra.
Jag pratar om årets bokmässa. Fenomenet där man frivilligt i fyra dagar stänger in sig i en stor mässhall med tusentals människor, med knappt någon luft att andas, värkande fötter, susande huvud, käkar som riskerar att gå ur led av allt pratande, för att inte tala om smilbanden som tenderar att fastna vid örsnibbarna. Ömma fingrar av all signering (nåja, lätt överdrift kanske), möten med läsare på golvet och från scenen och kvällar som blir till natt då man frotterar sig med branschkollegor i alla dess former.
Love it.
En vecka kvar. Innan dess ska jag skriva några tusen ord till, flyga från Spanien till Sverige, ta en avstickare till Stockholm och hinna pussa på mamma som vanligt när jag kommer hem.
Kom och besök mig på mässan! Jag älskar när ni dyker upp och säger hej. Oavsett om det är spontant eller inplanerat. Bara klicka på länken här så får du mitt schema.
Nedräkningen har börjat. Hoppas vi ses!

Birgitta
 

"Men varför ska jag klä skolbänken med papper när man ändå ska dö en gång?" Jag sa det aldrig men vet att jag tänkte det. Jag gick i fjärde klass och hade glömt ta med hyllpappret som skulle läggas i botten på skolbänken. Det kändes onödigt och det blev inget papper i min bänk det året. 

Såhär i retroljus funderar jag såklart på varför tankarna gick som de gjorde. Det kanske skulle kunna bero på att oljekrisen slog till med full kraft just då, 1973. Fröken satt i katedern, i batikblus och allvarsam min. "Ni ska veta det att nu, nu blir det bara värre" sa hon. Det var svårt att veta vad det betydde men jag minns att jag gick och väntade på sämre tider. 

Just detta kom för mig idag när jag la in hyllpapper i skafferiet på landet. Men förutom att hyllpapper är nästintill omöjligt att få tag i nu för tiden,  har ju det mesta blivit bättre!

Smile as you walk by, Lizelotte

    I veckan var jag på Spaningsfrukost – så trevligt – vilken härlig start på dagen. Alla som deltog delade med sig av en ”spaning” och vi fick höra om svampkaffe, vikten av digital detox, hur robotar kan effektivisera vårt arbete, hur vi kan lära oss nya, trendiga ord, hur vi ska inreda (varför inte ett fårskinn på badrumsgolvet) och mycket mer!!

   Det som fastnade i mitt huvud var digital detox – nu är jag är inne i en skrivarperiod så skulle jag helst vilja fokusera på det fullt ut utan att bli avbruten och jag har funderat på om jag skulle låta bli att kolla mejl, sociala medier, svara i telefon osv  på dagarna fram till kl 13 eller 14. Då behöver jag ändå en paus och använda morgon- och förmiddagstiden, när jag är som piggast i huvudet till att fokusera på en sak – nämligen att skriva.

   Men det är ju fler saker som är inbokade (trots att jag verkligen försöker säga nej till mycket) osteopatbesök – har så ont i nacken, besök i sonens nya skola, bokklubbsträff – det var hemma hos mig den här gången och är alltid lika rolig, promenadkväll (alltid på måndagar med Marie) – detaljplanering med mycket diskussioner och skratt av bokprojekt som jag har ihop med en helt grym tjej, mejl från olika håll som ska besvaras, två av mina deckare har hamnat på Adlibris topplista (så kul att följa – går ju inte att vänta med tills nästa månad), besök hos frisören (verkligen hög tid och det är snart bokmässa) och det var då jag fick höra talas om ATT TÄNKA LÅNGA TANKAR. Det handlade om en professor, som när han skrev sina böcker,  åkte i väg helt ensam till något exotiskt ställe och satte sig och skrev för att just kunna TÄNKA LÅNGA TANKAR.
   Det skulle jag också vilja göra, måste vara så skönt att våga total digital detox! Att få tid till att vara i nuet med sina tankar och inte ständigt bli avbruten eller själv bryta sina tanker med att kolla mejl, svara i telefon osv.
   Fast, det är också en del av livet att gå till frisören, träffa vänner, planera roliga saker, följa med sonen till skolan osv!

   Jag kommer nog aldrig att åka iväg och sätta mig helt avskilt från min familj, vänner, mejl och telefon – men jag ska bli bättre på att avsätta tid för att TÄNKA LÅÅÅÅÅNGA TANKAR!

Trevlig helg och testa att detoxa digitalt några timmar!

Christina

Nej det är ingen nynnande strof. Jag håller på med min to do-lista. Och nu byter jag system. Igen! För det mesta har jag kört Excel-listor med en extra kolumn för datum att sortera på. Men det är liite tråkigt, raderna blir snart så många och skogen syns inte. Ibland har jag hållit mig till uppgiftslistan i Outlook, men flaggorna där ser så ilsket röda ut. Det vimlar av gratis to-do-appar, men jag vet inte... och notislappar är lite svåra att bära med sig. Hur gör ni?

Kanske är själva bytet av system då och då finessen. Man skriver om, prioriterar och blir fokuserad. Nu har jag skaffat en anteckningsbok med hårda pärmar. Känns ju inte alls särskilt nytt och modernt. Men det händer något med tankarna och minnet när man skriver för hand. Så nu provar jag det. Igen. Do to do to do do do do, take a walk on the wild side... Inte heller så ny, men ständigt lika bra.

Lizelotte, back to basics

   I torsdags eftermiddag överfölls jag av en förkylning med förlamande trötthet, huvuvärk och nysningar. Hela fredagen var som ett töcken men jag harvade på vid datorn ändå och min tredje skrivarvecka - på mitt fortfarande namnlösa manus - slutade med att jag kunde konstatera att nu har jag skrivit 1/5  dvs 20 %.

  Idag har jag ägnat förmiddagen åt att läsa igenom allt igen - det är många trådar nu för en mosig hjärna att hålla isär ... 
Det är också svårt att låta bli att börja redigera, snygga till meningar osv - det gäller att låta bli - det får jag ägna mig åt i december!

Ha en fin måndag där ute!

Christina

Ensamhet.
Det är vad jag har ägnat mig åt den senaste veckan. Det har bara varit jag och mitt manus och omvärlden har jag totalt skurit av förutom ett och annat telefonsamtal, och någon promenad utanför grindarna. (Pepsi måste ju få lämna tomten någon gång då och då).
Jag har valt det själv, det här med att vara helt ensam. Ingen familjemedlem har varit på plats, det har bara varit jag och Pepsi.
Och så mitt manus då.
Jäklar, vad jag har fått skriva, skruva, tänka, radera, skriva om, redigera och bli ett med min fiktiva värld.
Och i min ensamma värld får jag mycket gjort. Manuset har tagit flera kliv fram mot färdigt råmanus och då är åtminstone den största kreativa fasen över. Den som skapar en slags ångest, om än positiv, men många gånger undrar jag faktiskt varför jag utsätter mig för det här.
Men jag vet ju svaret:
Jag älskar hela processen fram tills en ny bok ligger och vilar i min hand.
I maj kommer det hända, då kommer boken utan namn finnas i handeln. Men enormt mycket arbete återstår innan dess med förläggare, redaktör, genomarbetningar i det oändliga, projektledning, PR, omslagsdesign, korrektur, inläsning, planering, införsäljning, titeldiskussion osv – listan kan bli längre.
Men just nu är jag ensam och bara skriver för att till slut hamna på diskarna i maj.
Och vet ni vad? Det känns jäkligt bra!
Ha en finfin söndag!

Birgitta
 

Som jag har bloggat om här tidigare så är Storytel inte bara ljudböcker utan också en aktie att hålla ögonen på. Aktien har legat ganska stilla kring 68,50 - 70,50 en period och inte lyckats bryta igenom motståndet vid 72 kronor. Men i i går sköt omsättningen i höjden och aktien handlades stort vilket ledde till att aktien steg med 3,96% och slutade på 72,25!

Motståndet är brutet och glada besked om att Storytel har tagit in 200 färska miljoner från institutioner till kursen 67,50 - planen är att bli världens dominerande ljudboksförlag, säger VD Jonas Tellander som också säger "Om 20 år jämförs vi med H&M".

Idag har aktien stigit ytterligare, till i skrivande stund, 74,25 dvs med 2,77%.

Det är en otrolig resa som Tellander planerar för Storytel!  På ett år har aktien stigit med över 90 % - häftigt eller hur!

Ska bli spännade att fortsätta följa!

Christina

Just nu är min roman "Något du inte vet att jag vet" månadens bok i en bokcirkel som finns på nätet och som går under namnet Feelgoodfredag, så med andra ord, var du än befinner dig i världen så kan du vara med! Dels kan man gå med i en facebookgrupp som heter Feelgoodfredag (klicka här och bli med!) eller så kan man signa upp sig på feelgood-brevet (klicka här) på Sofia Yméns hemsida för att vara en del av varje månadens bok. Eller så går du med i båda alternativen – för säkerhets skull.
En sådan bra idé! Inte bara för att det råkar vara jag som är månadens bok, hehe, utan tänk så smart att i dessa stressiga tider ha möjlighet att diskutera böcker med andra utan att nödvändigtvis träffas in real life. Och få finfina tips dessutom.
Häng med du också. Har du inte läst min "Något du inte vet att jag vet" ännu så passa på. Nästa månad är det en ny, utvald roman. Så genialt!
September-kram till er alla!

Birgitta

Skrivvecka 2 slutade med 13 % av manuset nedskrivet i ett dokument på datorn! Antal skrivardagar blev kortare på grund av en Tysklandsresa till Husum - en fantastiskt vacker kuststad från 1200-talet - vägen dit gick genom Danmark på motorcykel. 
Idag är jag tillbaka vid skrivbordet och har ägnat förmiddagen åt att läsa igenom det jag har skrivit för att komma in i berättelsen, känslan och det rätta flow-et!

Kämp kämpa - idag går det trögt...

Christina

Det är lugnet efter dagens bestyr och timmarna innan kvällens middag. Som jag älskar detta mellanrum i tiden. Framför mig en tjock glossy Harper's Bazar. Lägger fötterna på bordet och ser på stajlade, retusherade bilder från Louis Vuitton, Cartier och Prada. Man skulle kunna invända att man blir alldeles missmodig av att titta på så många häftiga skor, väskor och kläder som man aldrig har en rimlig chans att köpa. Men nej! Jag får inspiration. Jag försvinner in i tidningens värld. Ett arv från alla tjusiga magasin mamma prenumererade på till sin frisörsalong tror jag bestämt. Mamma som på sina lediga måndagar tog med mig på den långa, slingriga vägen till stan. Hon i förarsätet, i finkappa, klackar och John Silver utan filter. Jag som en liten väninna på platsen bredvid. Vi parkerade på NK och jag sprang efter hennes raska och målinriktade steg. Till Etienne Aigner, Ströms och Eric Skoglund. För att inte tala om Boutique Margot! Att äga en boutique-blus, som mamma sa, det var något alldeles extra det. Och bara påsarna var ursnygga. Bäst av allt var ändå mjukglassen vid NKs garage.  Men det var först på vägen hem det.

Lizelotte, njuter av dagen idag