Tänk vad ett år går fort! Nu har jag sammanlagt skrivit över 2000 sidor om kriminalkommissarie Ingrid Bergman och fler ska det bli - jag har titel och histora nr 7 i serien klar i huvudet! Just nu håller jag bla på med redigeringen av nr 6 SOCIALGRUPP NOLL - huvudet håller på att bli överkokt av att hålla ordning på alla trådar, men nu ska jag ta långledigt från skrivandet - väskorna är packade och om ett par timmar åker jag till Sydafrika!

Massor av God Jul och Gott Nytt År till er alla bloggläsare och vänner!

Fyra dagar kvar till jul. Det är nu den där riktiga stressen börjar inta hela kroppssystemet, det är nu man inser att man inte kan skjuta upp saker längre, det är nu man GÅR BANANAS för nu är det faktiskt jul. Och det vill säga en hel del.
Julmat som ska planeras, inköpas och tillagas, julklappar som man inte ens har en aning om vad man letar efter, städa ska man göra och den där granen som måste kläs. Listor i det oändliga, släkten som ska komma, alla andra sociala evenemang som ska klämmas in, jobba som vanligt (dream on) och rimma och slå in och krulla snören. Äta julbord som inte ens är särskilt gott, alla blir för proppmätta och vågen slår volter.
Låter det som om jag inte gillar julen?
Fel i så fall. Jag älskar jul. Men … det som jag älskar mest är att bara få vara tillsammans med dem jag håller av i skenet av alla fina julljus och med god mat som vi har valt långt bort från alla skinkor och prinskorvar. Att ta promenader, elda brasa och prata och bara vara.
Jag tror de flesta kan skriva under på det.
Och ni som fortfarande irrar runt där ute och letar klappar att lägga under granen (jag vet att ni är många), vill jag tipsa om mina härliga böcker SOM ETT BREV PÅ POSTEN och NÅGOT DU INTE VET ATT JAG VET. Eller någon av de OEMOTSTÅNDLIGA Anna Holm böckerna. Finns i inbundet och i pocket.
Hårda klappar äger.

Birgitta
Länk till Adlibris finns här om du SKYNDAR DIG!
 

Sedan i fredags har jag varit arg.* Men så idag spred sig lättnad, glädje och ja, lite förvåning! Fastighetskontoret drog tillbaka förslaget att bebygga parken vid Delsjöns port. Jag andas ut och skänker en tacksam tanke till alla dem som drog ut i strid. Lite omtumlad ändå. I femton långa år lär Fastighetskontoret och konsultatet letat efter en lämplig plats. Men så plötsligt, och så sent som i fredags, kom informationen om beslutsmötet till allmän kännedom. Så hastigt det ordnades med protestlistor och protestmöten. Och så hastigt man vände på en femöring när opinionen sa ifrån.  Tvära kast och sociala medier när det funkar som bäst! 
 
Lizelotte, *gör en allusion på Ishiguro. Inga jämförelser i övrigt.

De är överens. Kinas generalkonsulat, Business Region Göteborg och Fastighetskontoret. Helt plötsligt, i fredags, blev vi varse att de vill bebygga 11 000 kvadratmeter kinesiskt konsulat vid "porten till Delsjön". Ett grönområde tillgängligt för alla, unga som gamla. En oas. På landet fast mitt i stan. Här finns plats för pick-nick, brännboll och ponnyridning i ett gammalt underbart stall. En unik miljö för många Göteborgare och en brygga mellan skog och stad. 

Skriv på protestlistan om du som jag tycker att detta måste stoppas!

Ett klick till protestlistan

Lizelotte, med bestämda kliv
 

Ni som har läst mina deckare vet att jag i inledningen av varje bok tackar polisinspektör Anna Allard.  I dag hade vi två en långlunch och pratade om livet, framtiden och vårt samarbete som nu är inne på titel nr 6!

När Anna läste mitt första manus var en av hennes kommentarer: Du har nog sett lite för mycket på amerikanska tv-serier.

Jag har ställt enormt många frågor till Anna och hon har läst mina manus både en och två gånger, tålmodigt kommenterat, påpekat fel och tagit sig tid att kolla med kollegor hur det ligger ligger till med vissa fakta. Ibland väljer jag att skriva att polisen agerar på ett visst sätt - fast jag vet att det är fel - men jag gör det ändå för jag tycker att det blir en bättre historia. Så alla faktafel när det gäller polisarbetet är mina i böckerna -  men är man författare så är man författare och har friheten att hitta på som man vill!

Christina
 

Vi har lite svårt för att slänga saker hemma hos oss. Och när vi väl gör det, då är det nästan alltid fel saker som åker iväg. Så nu röjer vi grundligt. Går igenom källaren och vinden. Förlorar oss i lådor med brev, osorterade elsladdar och utklädningskläder. Som om vi rände på maskerad. Jag kan säga att det händer aldrig. Men om det skulle hända, ja då kunde jag förvandlas till prästkrage, indian, dalmatiner eller diskobrud på en minut.  Men så plötsligt ett fynd! Min väska med fransar från våren -72! Skolavslutning i tredje klass, vita korts (inte shorts, korts, kommer ni ihåg?), och stretchstövlar. Och så väskan.
 
Nostalgi? Nej,men jag älskar den hållbara idén - 45 år och still going strong!

Lizelotte, tror mer och mer på Pris-Per-Användning som inköpsstrategi

När mörkret ligger kompakt, när endast lamporna i julgranen ute vid orangeriet lyser, när alla sover och telefonen inte blippar på uppmärksamhet, när brasan sprakar bakom min rygg och tekannan ryker av nybryggd dryck … då finns jag. Jag är närvarande inom varje vrå i min kropp, själen lever och mina tankar får fritt flöde.
Det är då jag skriver som bäst.
Jag, som predikar att man ska arbeta dagtid och sova nattetid, här sitter jag ändå i mörkret. Men om kreativiteten flödar andra tider på dygnet än vad jag har bestämt så tar jag tacksamt emot.
Förra veckan fick jag tillbaka mitt manus från min redaktör, det som ska bli en bok, det som ni ska kunna läsa från maj 2018. En hög av papper fulla med ord som är mitt åttonde manus. Medan vinden piskade rutorna i takt med regnet, i en lägenhet någonstans i Helsingborg, diskuterade vi gestaltning, dramaturgi och karaktärer. Jag var nästan hög av lust när jag efter flera timmar begav mig hem på mörka motorvägar upp mot Göteborg. Nu har snön tagit över det våta och grå och en matta av vit bomull lyser i månens sken och jag försöker ta in allt vi pratade om.
Det finns en titel, men den är än så länge hemlig.
Jag ler för mig själv och skriver vidare, ser hur texten växer, hur boken får ett bättre liv efter Lenas kloka kommentarer.
Så många människor som finns omkring mig för att ett manus ska bli bok. För att boken ska bli din. Vet inte vad jag skulle gjort utan alla er.
Och mörkret ligger fortfarande kompakt. Jag lägger in ett vedträ till och blundar.
Ja, det här kan bli en riktigt bra roman.

Birgitta
 

Det är fredag och det är nedräkning när det gäller mycket. Nu har jag ett råmanus klart till 99,9 %. HURRA HURRA HURRA - för det!  Nu ska jag ägna dagarna fram till den 17 december att redigera SOCIALGRUPP NOLL.  Sedan ska jag ha skrivledigt, fira jul och åka till varmare breddgrader!

Men först ska jag skriva de där 0,01 procenten som är kvar. Nu har jag levt i min kommissarie Ingrid Bergmans huvud sedan i augusti och jag tror att hon också tycker att det ska bli skönt att vi tar julledigt från varandra några veckor!

I kväll, som alla fredagar i mitt liv, så blir det bubbel! Dubbelbubbel faktiskt eftersom vi på Ketchup också firar att Birgitta är final med sin "Något du inte vet att jag vet" till Stora Ljudbokspriset!

Ha en fin helg!

Christina


 

Igår hade vi terminsavslutning i Booked, vår enkla men glamourösa bokklubb. Enkel för att vi bjuder varandra på te och mackor i vardagen, glamourös för att vi alltid börjar tedrickandet med ett glas Champagne. Men igår var det exklusiv glamour hela vägen. Booked besökte Sara som bjöd på Aternoon Tea i sin tjusiga våning. Så gott och flott! Jo vi pratade lite böcker också – själv vill jag i dessa nobeltider slå ett slag för Kazuo Ishiguro, och framför allt Återstoden av dagen, en sorglig men mycket underhållande historia om den engelske butlern Stevens som gett sitt liv åt att serva andra och alltid undertryckt sina egna känslor. Läs och njut av det underbara språket!  Kanske till en passande kopp afternoon tea?

Cheers, Lizelotte
PS. Härligarecept från Saras blogg hittar du här

En dag av väntan. Och under tiden speglar vädret vad jag känner.
Grått. Dimmigt. Lite duggregn.
Tar en promenad med Pepsi och blickar ut över västerhavet. Man ser inte horisonten. Stundtals ser man inte ens grannön på grund av dimman. Min sinnesstämning är bottenlös, jag harmoniserar med omgivningen.
Väntar på besked från nära som ligger på sjukhus och opereras. Minuterna och timmarna är som dagar och år. Klart att det kommer att gå bra.
Men å andra sidan.
Kommer hem och slår mig ner vid manusarbete.  Ska jag skriva på nya boken eller ska jag redigera? Så typiskt, jag kan inte ens ta ett vettigt beslut en sådan här dag.
Om tre timmar ska jag lämna blod. Det är på riktigt, ett manus är på låtsas. Idag vill jag bara göra riktiga saker.
Imorgon är en ny dag. Då är operationen avslutad och då har jag fokus igen.
Så som livet är – upp och ner.

Birgitta
 

För tredje året i rad är min fantastiska väninna, författarkollega och Ketchup-of-the-day-bloggerska Brigitta Bergin nominerad till Stora ljudbokspriset med sin roman "Något du inte vet att jag vet". Det är totalt 40 titalar som blivit utvalda genom mest lyssningar och de bästa läsarbetygen. Och nu är det vi läsare som avgör vilka som går vidare till final. Jag och Lizelotte röstar på Birgitta och håller alla tummar och tår för att hon hon ska ta hem priset:  2017 års bästa roman! 

Klicka på länken och rösta du också!!!  


Klick klick klick
Christina